En kopp kaffe på eftermiddagen
Livet är fullt av frågeställningar.
Då och då kommer jag på mig själv att undra om man valt rätt bana i arbetslivet och om man fokuserar på rätt saker i det privata livet. Vissa dagar krävs det mycket lite för att ens självförstroende ska få sig en törn medan andra dagar skulle inte ens en atombomb kunna stoppa mig.
Vissa dagar är banala frågor en stor grej medan andra dagar är inte ens de stora frågorna stora nog.
Svårt att få ett stadigt flyt på det hela.
Man skulle ju kunna sätta sig och bena ut hur många roller ens liv stoppar in en i. Alla roller har sina egna krav. Det gäller att man blir bra på att prioritera i vardagen samtidigt som man inte nonchalerar och dissar... Svår balansgång många gånger. Det är också en omöjlighet att vara alla till lags. Man är inte poppis hos alla när man jobbar som chef eller är mamma. På gott och ont.
I det stora hela trivs jag väldigt bra med mitt liv och min tillvaro men alla mynt har en baksida så klart, det kanske är tur att det är så. Man ska ifrågasätta sig själv ibland. Man kanske kommer på rätt som det är att man faktiskt valt fel action att fokusera på.
Just nu ska jag iaf fokusera på att försöka ta mig hem på ett säkert sätt. Som svärmor säger "bättre att komma fram sent än inte alls" dvs jag ska köra sakta hem idag... Vissa skulle säga att sakta för mig är alldeles för fort iaf men det är en annan punkt man kan börja fundera över.... Tolkningar.
Ciao!
Då och då kommer jag på mig själv att undra om man valt rätt bana i arbetslivet och om man fokuserar på rätt saker i det privata livet. Vissa dagar krävs det mycket lite för att ens självförstroende ska få sig en törn medan andra dagar skulle inte ens en atombomb kunna stoppa mig.
Vissa dagar är banala frågor en stor grej medan andra dagar är inte ens de stora frågorna stora nog.
Svårt att få ett stadigt flyt på det hela.
Man skulle ju kunna sätta sig och bena ut hur många roller ens liv stoppar in en i. Alla roller har sina egna krav. Det gäller att man blir bra på att prioritera i vardagen samtidigt som man inte nonchalerar och dissar... Svår balansgång många gånger. Det är också en omöjlighet att vara alla till lags. Man är inte poppis hos alla när man jobbar som chef eller är mamma. På gott och ont.
I det stora hela trivs jag väldigt bra med mitt liv och min tillvaro men alla mynt har en baksida så klart, det kanske är tur att det är så. Man ska ifrågasätta sig själv ibland. Man kanske kommer på rätt som det är att man faktiskt valt fel action att fokusera på.
Just nu ska jag iaf fokusera på att försöka ta mig hem på ett säkert sätt. Som svärmor säger "bättre att komma fram sent än inte alls" dvs jag ska köra sakta hem idag... Vissa skulle säga att sakta för mig är alldeles för fort iaf men det är en annan punkt man kan börja fundera över.... Tolkningar.
Ciao!
Kommentarer
Trackback
