Kristaller och självförtroende
Jaha ja. Så har man gjort Sälen en vecka då.
Aningen för kallt för att åka skidor men det stoppade inte oss inte! I slutet på veckan åkte Emma själv i både lift och backen... Slut är tiden då jag måste stå dubbelvikt med en statisk spänning i kroppen och ta med henne både upp i lften och ner för backen. Mitt slit har givit lön!
Det här med att bo kollektivt är ett stycke för sig. Jag är inte så mycket för det. Jag har min integritet, även inom familjen.
Det ska vara så idylliskt att umgås med familjen och sitta och spela spel på kvällarna osv men ska sanningen fram så är det mysigt till hälften och bara ett par dagar. Är det inte lite tabu att säga så?
Vi bor i ett stort hus där var och en har sitt egna liv utan att störa någon annan nämnvärt och så vill jag ha det. Jämnt. Nu åkte vi upp med vår familj, Stephanies kille och min svärfar. Vi bor i en liten men tillräckligt stor stuga som är superfräsch och som sagt, det var bara en vecka... men man ska inte förakta den sköna känslan av att komma hem!
Innan vi åkte, den 1/1 närmare bestämt så råkade jag ut för en sak som jag aldrig hört talas om. Jag drabbades av positionsyrsel. Det innebär att balanskristallerna i innerörat hamnar i oordning. Jag var helt utlämnad till min omgivning, kunde inte göra något själv. Det var det mest vidriga jag varit med om! Allt gungade bara jag tänkte tanken på att ens lyfta min arm. Allt gungade på ett så brutalt sätt, både omvärlden och i mitt huvud. Jag var okapabel att göra något, allra minst gå själv. Vi kom in till akuten iaf och där fick jag vet att det skulle gå över och att det var ganska vanligt. Men jag har aldrig hört talas om några kristaller i örat som kan hamna på sniskan, men nu är jag varse!
Nu har jag väl haft en ganska stor del av konstiga fenomen från registret, nu vill jag ha lite lugn och ro ett tag. Det kommer att bli ett bra år, det känner jag på mig! Jag ska ha ett sånt självförtroende som i en låt med Teddybears Sthlm "you see me driving down the street. I look so fucking good". Om man har lite sån syn på sig själv så tror jag att man kan få till mycket. Jag ska i allafall försöka. Självklart ska det vara med måtta så man inte blir dryg, det är en balansgång det där. Jag ska öva mig detta år...
Aningen för kallt för att åka skidor men det stoppade inte oss inte! I slutet på veckan åkte Emma själv i både lift och backen... Slut är tiden då jag måste stå dubbelvikt med en statisk spänning i kroppen och ta med henne både upp i lften och ner för backen. Mitt slit har givit lön!
Det här med att bo kollektivt är ett stycke för sig. Jag är inte så mycket för det. Jag har min integritet, även inom familjen.
Det ska vara så idylliskt att umgås med familjen och sitta och spela spel på kvällarna osv men ska sanningen fram så är det mysigt till hälften och bara ett par dagar. Är det inte lite tabu att säga så?
Vi bor i ett stort hus där var och en har sitt egna liv utan att störa någon annan nämnvärt och så vill jag ha det. Jämnt. Nu åkte vi upp med vår familj, Stephanies kille och min svärfar. Vi bor i en liten men tillräckligt stor stuga som är superfräsch och som sagt, det var bara en vecka... men man ska inte förakta den sköna känslan av att komma hem!
Innan vi åkte, den 1/1 närmare bestämt så råkade jag ut för en sak som jag aldrig hört talas om. Jag drabbades av positionsyrsel. Det innebär att balanskristallerna i innerörat hamnar i oordning. Jag var helt utlämnad till min omgivning, kunde inte göra något själv. Det var det mest vidriga jag varit med om! Allt gungade bara jag tänkte tanken på att ens lyfta min arm. Allt gungade på ett så brutalt sätt, både omvärlden och i mitt huvud. Jag var okapabel att göra något, allra minst gå själv. Vi kom in till akuten iaf och där fick jag vet att det skulle gå över och att det var ganska vanligt. Men jag har aldrig hört talas om några kristaller i örat som kan hamna på sniskan, men nu är jag varse!
Nu har jag väl haft en ganska stor del av konstiga fenomen från registret, nu vill jag ha lite lugn och ro ett tag. Det kommer att bli ett bra år, det känner jag på mig! Jag ska ha ett sånt självförtroende som i en låt med Teddybears Sthlm "you see me driving down the street. I look so fucking good". Om man har lite sån syn på sig själv så tror jag att man kan få till mycket. Jag ska i allafall försöka. Självklart ska det vara med måtta så man inte blir dryg, det är en balansgång det där. Jag ska öva mig detta år...
Kommentarer
Trackback
