I´m back on the track again, wohoo!
Jaha ja. Då har man gjort en del nytta idag (också). Jag har städat gymmet, dammsugit huset och putsat fönsternas utsida. Lagat mat har jag också hunnit med. Och ätit.
Stephanies kompis från Nyköping har kommit och ska stanna till tisdag eller onsdag.
Appropå gymmet. Alltså jag har delat gym med ett monster. Fy f..n vilken skitstor spindel jag hittade där. Jag har ändå blivit ganska härdad med åren och i detta hus har vi många och stora husspindlar. Jag kom ner med dammsugaren och skulle dra av golvet. Det kröp omkring en del små spindlar, dom brydde jag mig inte om. Kom till en hörna där ena foten till cablecrosen utgör tillsammans med väggen en kvadrat som är instängd. Där har Johan vikt ihop en bit lakan och lagt under cablecrosten. Jag lyfter lite på den och drar in munstycket så gott det går. Ser något stort och mörkt röra sig och hinner på en hundradels sekund reagera. Kastar mig bakåt, höll på att ramla och slå huvudet i skivstången. Jag skriker till och känner att jag får ont i hela kroppen. William kommer ner och skrattar lite gulligt typ som "näää, mamma, är det en spindel här nere" (med bebis röst). Jag hämtar Stephanie som konstaterar att det är en stor spindel. Jag sitter på bänken med fötterna under mig (för jag kan ju inte låta bli att titta). Hon skrämmer upp den så den börjar gå upp för väggen. Den synen fick mina kräkreflexer att reagera. Jag var tvungen att springa ut och hålla mig för magen en stund. Hon kommer upp med den i en glassförpackning och jag känner på en gång att jag vill kräkas igen. Samma känsla fick jag för en stund sen när jag skulle ta ut nämnda förpackning och kasta den så långt pepparn växer...
Jag är så glad att jag har Stephanie som kan ta bort alla dom där små monstrerna som bor i mitt hus.
I allafall. Att städa där nere var ett första moment till personlig motivering. Jag tänkte att jag ska gå ner och köra biceps och axlar lite lätt som en start. Känns helt ok i tanken faktiskt.
Johan är och lämnar Emma i Löt och Stephanie följde med, hon skulle skriva ut lite foton. Det är bara jag och William hemma, han har duschat och sitter i datarummet nu. Alldeles tyst är det. Så skönt. Men snart ska musiken pumpa i öronen igen, för här ska tränas... oj oj oj vad jag ska köra. Lätta vikter och många repetitioner.
Johan ville att jag skulle följa med honom ut och åka när han kommer hem. Hans projektbil har stått i garaget i tre år och nu har han gjort den så klar så det får duga. Besiktad och påställd så ska vi ut på vägarna och gasa lite. Det är lite trycka i den lilla bilen, lilla Golf vr6án.
Nu ska jag rusa upp och byta om, ska bli skönt och roligt tycker jag. Jag börjar med träningen nu, så tar jag tag i mina ovanor i kosten sen. Om några dagar. Jag är på banan igen känner jag fy fan va skönt!!
Stephanies kompis från Nyköping har kommit och ska stanna till tisdag eller onsdag.
Appropå gymmet. Alltså jag har delat gym med ett monster. Fy f..n vilken skitstor spindel jag hittade där. Jag har ändå blivit ganska härdad med åren och i detta hus har vi många och stora husspindlar. Jag kom ner med dammsugaren och skulle dra av golvet. Det kröp omkring en del små spindlar, dom brydde jag mig inte om. Kom till en hörna där ena foten till cablecrosen utgör tillsammans med väggen en kvadrat som är instängd. Där har Johan vikt ihop en bit lakan och lagt under cablecrosten. Jag lyfter lite på den och drar in munstycket så gott det går. Ser något stort och mörkt röra sig och hinner på en hundradels sekund reagera. Kastar mig bakåt, höll på att ramla och slå huvudet i skivstången. Jag skriker till och känner att jag får ont i hela kroppen. William kommer ner och skrattar lite gulligt typ som "näää, mamma, är det en spindel här nere" (med bebis röst). Jag hämtar Stephanie som konstaterar att det är en stor spindel. Jag sitter på bänken med fötterna under mig (för jag kan ju inte låta bli att titta). Hon skrämmer upp den så den börjar gå upp för väggen. Den synen fick mina kräkreflexer att reagera. Jag var tvungen att springa ut och hålla mig för magen en stund. Hon kommer upp med den i en glassförpackning och jag känner på en gång att jag vill kräkas igen. Samma känsla fick jag för en stund sen när jag skulle ta ut nämnda förpackning och kasta den så långt pepparn växer...
Jag är så glad att jag har Stephanie som kan ta bort alla dom där små monstrerna som bor i mitt hus.
I allafall. Att städa där nere var ett första moment till personlig motivering. Jag tänkte att jag ska gå ner och köra biceps och axlar lite lätt som en start. Känns helt ok i tanken faktiskt.
Johan är och lämnar Emma i Löt och Stephanie följde med, hon skulle skriva ut lite foton. Det är bara jag och William hemma, han har duschat och sitter i datarummet nu. Alldeles tyst är det. Så skönt. Men snart ska musiken pumpa i öronen igen, för här ska tränas... oj oj oj vad jag ska köra. Lätta vikter och många repetitioner.
Johan ville att jag skulle följa med honom ut och åka när han kommer hem. Hans projektbil har stått i garaget i tre år och nu har han gjort den så klar så det får duga. Besiktad och påställd så ska vi ut på vägarna och gasa lite. Det är lite trycka i den lilla bilen, lilla Golf vr6án.
Nu ska jag rusa upp och byta om, ska bli skönt och roligt tycker jag. Jag börjar med träningen nu, så tar jag tag i mina ovanor i kosten sen. Om några dagar. Jag är på banan igen känner jag fy fan va skönt!!
Kommentarer
Trackback
