Meh... det är inte mitt fel!
A men lyssna.
När jag kom upp till Liljeholmen i morse så var det tänkt att jag skulle äta en Risifrutti, den hade jag köpt redan. Gick och hämtade en kopp kaffe och satte mig i godan ro och började jobba. Fick snabbt en uppgift att lösa innan mötet. Så. Frullen uteblev helt enkelt.
Sen var det möte så, LAS möte. Det drog ut på tiden. Som f-n, så jag kom iväg lite för sent och var tvungen att äta Risi´n i bilen (vilket inte var så lätt som ni kanske förstår). Stannade till i Sillekrog och köpte lite frukt. Kom till Stephanies skola och fick lite tid. Satt och åt ett äpple och läste en tidning. Sen kom hon. Då lastade vi ut i bilen och åkte hem.
Fick jobbsamtal på motorvägen, vilket innebar att jag var tvungen att dra igång datorn när jag kom hem och jobba lite.
När Johan kom hem frågade han vad vi skulle äta. Jag sa att jag började känna mig hungrig för jag bara hade ätit...........
Det är ju du i ett nötskal Sussie!
Den här gången var det inte mitt fel. Jag kan inte tycka att det är mitt fel ever faktiskt. Det är ju inte så att jag självsvälter mig, det är omständigheter som gör att jag inte har tid eller glömmer. (Förnekelse, jag vet men det är faktiskt svårt ibland)
Ja, ja. Vad vore en kväll på slottet....
Nä men en pizza och en öl på det här, så är jag som ny igen :)
Hare gott, ciao
