Om allt och inget helt enkelt
Hello, friends. Ni är ett par stycken därute som tittar in då och då. Kul tycker jag, samtidigt som lite läskigt.
Jag har ju alltid skrivit. På olika sätt. Har liksom alltid haft ett behov av att skriva av mig. Det är precis som att vara ute och ta en ordentlig PW, en löprunda, eller ett riktigt tungt ryggpass. Man liksom rensar ur skallen på ett skönt sätt.
Idag har jag inget specifikt att skriva om. Jag kommer antagligen att uppfattas lite spretig men såna dagar har säkert alla.
Jag hade en rätt ok dag på jobbet idag faktiskt. Blev lite irri på att jag var tvungen att göra om ett ganska omfattande jobb jag höll på med eftersom jag glömde spara det innan min dator blev uppdaterad. Dessutom så satt jag till 17 och försökte få in så många av programmen som jag behöver som möjligt. Tror jag hann halvvägs iaf. Annars har jag varit en stjärna idag!
Fick åka ner till Minako och blev bjuden på sushi på lunchen och lyckade lösa ett problem som jag till en början inte trodde att jag skulle kunna lösa, men man visar sig smartare än man tror ibland.
Jag har ju hela min uppväxt varit en grav nagelbitare. Precis som alla på min pappas sida. Det går i arv liksom. Alla har samma stil när vi tuggar på våra fingrar, ser maniskt ut...
Men år 2000 (det hände mycket detta år vill jag lova) så bestämde jag mig för att sluta och lyckade faktiskt göra det.
Sen dess har jag haft två återfall. Det ena var för ca fem år sen och det andra pågår. Nu tror jag att jag börjar komma ur det igen, känner inget behov alls att bita på naglarna. Det började i sommras och har pågått till nu. Faktum är att jag skäms jättemycket för mina fingrar när jag biter men jag kan inte sluta ändå. Är det inte konstigt? Det för för hemskt ut med nerbitna naglar, men nu hoppas jag att jag ska få tillbaka min fina långa naglar lagom till sommaren. Det är så roligt att köpa nagelack och smörja in nagelband och fila naglarna. Jag vill ha tillbaka det. Se så jag ser ut nu (det här känns inte bekvämt alls, men jag hoppas på att jag ska kunna visa upp ett fint resultat om ett par månader), och tänk på att jag inte bitit nu på ett par veckor, det har alltså sett värre ut.
Nu ska jag lägga Emma, hon är inte helt ok. Johan kommer hem redan i kväll så han kommer att vara hemma imorgon, det passar ju bra då, då kan Emma och pappa få gosa hela dagen.
Fick min nya kräm idag, en kompis till mig köpte den på flygplatsen när han var i alperna. Lite billigare än här iaf. Min Clean som jag ska köpa fanns inte. Men äntligen fick jag denna, jag har haft en annan emellan men äntligen får jag min gamla vanliga igen.
Nä, nu har jag suttit för länge.
Idag klämde jag i mig fyra våfflor dagen till ära... uuuh!
Ciao!
Jag har ju alltid skrivit. På olika sätt. Har liksom alltid haft ett behov av att skriva av mig. Det är precis som att vara ute och ta en ordentlig PW, en löprunda, eller ett riktigt tungt ryggpass. Man liksom rensar ur skallen på ett skönt sätt.
Idag har jag inget specifikt att skriva om. Jag kommer antagligen att uppfattas lite spretig men såna dagar har säkert alla.
Jag hade en rätt ok dag på jobbet idag faktiskt. Blev lite irri på att jag var tvungen att göra om ett ganska omfattande jobb jag höll på med eftersom jag glömde spara det innan min dator blev uppdaterad. Dessutom så satt jag till 17 och försökte få in så många av programmen som jag behöver som möjligt. Tror jag hann halvvägs iaf. Annars har jag varit en stjärna idag!
Fick åka ner till Minako och blev bjuden på sushi på lunchen och lyckade lösa ett problem som jag till en början inte trodde att jag skulle kunna lösa, men man visar sig smartare än man tror ibland.
Jag har ju hela min uppväxt varit en grav nagelbitare. Precis som alla på min pappas sida. Det går i arv liksom. Alla har samma stil när vi tuggar på våra fingrar, ser maniskt ut...
Men år 2000 (det hände mycket detta år vill jag lova) så bestämde jag mig för att sluta och lyckade faktiskt göra det.
Sen dess har jag haft två återfall. Det ena var för ca fem år sen och det andra pågår. Nu tror jag att jag börjar komma ur det igen, känner inget behov alls att bita på naglarna. Det började i sommras och har pågått till nu. Faktum är att jag skäms jättemycket för mina fingrar när jag biter men jag kan inte sluta ändå. Är det inte konstigt? Det för för hemskt ut med nerbitna naglar, men nu hoppas jag att jag ska få tillbaka min fina långa naglar lagom till sommaren. Det är så roligt att köpa nagelack och smörja in nagelband och fila naglarna. Jag vill ha tillbaka det. Se så jag ser ut nu (det här känns inte bekvämt alls, men jag hoppas på att jag ska kunna visa upp ett fint resultat om ett par månader), och tänk på att jag inte bitit nu på ett par veckor, det har alltså sett värre ut.
Nu ska jag lägga Emma, hon är inte helt ok. Johan kommer hem redan i kväll så han kommer att vara hemma imorgon, det passar ju bra då, då kan Emma och pappa få gosa hela dagen.
Fick min nya kräm idag, en kompis till mig köpte den på flygplatsen när han var i alperna. Lite billigare än här iaf. Min Clean som jag ska köpa fanns inte. Men äntligen fick jag denna, jag har haft en annan emellan men äntligen får jag min gamla vanliga igen.
Nä, nu har jag suttit för länge.
Idag klämde jag i mig fyra våfflor dagen till ära... uuuh!
Ciao!
Kommentarer
Trackback
