dag 11
Något jag ångrar..........
Herregud. Varför tog jag med denna? Jag vet inte vad jag ska välja. Vill inte ta med de värsta grejjerna. Tänk om mamma läser, eller för den delen... någon annan som jag inte vill vända mig ut och in för. Jag får fundera på den här ett tag......
Det finns, trot eller ej ganska många händelser som jag ångrar. Trots att jag försöker att tänka att jag inte ångrar mig, utan jag ser det som en erfarenhet.
Speciellt ångrar jag de tillfällen som jag sårat personer på ett eller annat sätt. När jag gick i skolan så var det en tjej jag inte var så snäll mot till exempel. Senare i livet så gjorde jag slut med en kille på ett skittaskigt sätt. Nu var jag inte mig själv denna period och det fanns mycket jag gjorde denna sommar som jag fetångrar, men dom går jag inte in på. För er skull.
Men i slutänden är det ju faktiskt så, att om jag skulle dö i morgon så är det personer som jag sårat som jag skulle älta i slutskedet. Och att jag blivit arg på mina barn. Det finns tillfällen som ätsar sig fast i samvetet och det kan vara om man har tagit tag i barnen extra hårt någongång, eller sagt eller skrikigt åt dom.
En annan sak som grämer mig än idag och som jag verkligen ångrar är att jag inte utbildade mig när jag var ung. Varför gick jag inte den gymnasieutbildning som jag ville när det begav sig? Det kan jag ångra som attan. Det här är också något som jag pratar med mina barn om hela tiden.
Jag ska försöka vända allt det jag känner att jag ångrar till en erfarenhet istället, det känns bättre. Men likförbaskat så är det ju så att jag ångrar vissa erfarenheter ändå. Vet inte riktigt hur man ska göra med sånt. Sånt som varit, händelser som man tagit ett sjukt dumt beslut i och nu får ångra sig. Inte för att konsekvenserna blivit så ödesdigra, utan mer för att man har dessa "erfarenheter" i sitt livs cv.
Jag skulle kanske ibland önska att man är lyckligt ovetande. Istället får jag spela det men i själva verket vara lyckligt vetande.
Men förlåt alla, om jag har sårat, kört över eller på annat sätt fått er att må dåligt. Det har aldrig varit min mening. (Denna mening är menad till allamänniskor i hela världen utom en, den som förtjänar allt helvete på jorden, i dennes fall önskar jag inte något gott alls.)
Ja ja, ingen fara på taket, ingen ko på isen eller spik i kistan. Jag är ju där jag är nu och jag mår skitbra!
Herregud. Varför tog jag med denna? Jag vet inte vad jag ska välja. Vill inte ta med de värsta grejjerna. Tänk om mamma läser, eller för den delen... någon annan som jag inte vill vända mig ut och in för. Jag får fundera på den här ett tag......
Det finns, trot eller ej ganska många händelser som jag ångrar. Trots att jag försöker att tänka att jag inte ångrar mig, utan jag ser det som en erfarenhet.
Speciellt ångrar jag de tillfällen som jag sårat personer på ett eller annat sätt. När jag gick i skolan så var det en tjej jag inte var så snäll mot till exempel. Senare i livet så gjorde jag slut med en kille på ett skittaskigt sätt. Nu var jag inte mig själv denna period och det fanns mycket jag gjorde denna sommar som jag fetångrar, men dom går jag inte in på. För er skull.
Men i slutänden är det ju faktiskt så, att om jag skulle dö i morgon så är det personer som jag sårat som jag skulle älta i slutskedet. Och att jag blivit arg på mina barn. Det finns tillfällen som ätsar sig fast i samvetet och det kan vara om man har tagit tag i barnen extra hårt någongång, eller sagt eller skrikigt åt dom.
En annan sak som grämer mig än idag och som jag verkligen ångrar är att jag inte utbildade mig när jag var ung. Varför gick jag inte den gymnasieutbildning som jag ville när det begav sig? Det kan jag ångra som attan. Det här är också något som jag pratar med mina barn om hela tiden.
Jag ska försöka vända allt det jag känner att jag ångrar till en erfarenhet istället, det känns bättre. Men likförbaskat så är det ju så att jag ångrar vissa erfarenheter ändå. Vet inte riktigt hur man ska göra med sånt. Sånt som varit, händelser som man tagit ett sjukt dumt beslut i och nu får ångra sig. Inte för att konsekvenserna blivit så ödesdigra, utan mer för att man har dessa "erfarenheter" i sitt livs cv.
Jag skulle kanske ibland önska att man är lyckligt ovetande. Istället får jag spela det men i själva verket vara lyckligt vetande.
Men förlåt alla, om jag har sårat, kört över eller på annat sätt fått er att må dåligt. Det har aldrig varit min mening. (Denna mening är menad till allamänniskor i hela världen utom en, den som förtjänar allt helvete på jorden, i dennes fall önskar jag inte något gott alls.)
Ja ja, ingen fara på taket, ingen ko på isen eller spik i kistan. Jag är ju där jag är nu och jag mår skitbra!
Kommentarer
Trackback
