Sussie Ohlssons

Vet inte vad det är som håller på att hända mig. Känner att jag håller en viss fasad utåt på jobbet och det funkar ganska bra. Kanske att tålamodet är aningens kortare men det kanske bara är bra. Men när jag tänker på saker jag måste göra, att jag har en tid att passa eller måste ringa ett samtal, skriva ett protokoll eller liknande då känner jag snabbt att det tjorvar ihop sig i huvudet.
Idag kom jag hem, satte mig och börja jobba direkt. Skulle hinna en halvtimma. Emma och Johan kom hem från simmningen. Jag klädde henne för dansen och känner att jag går och håller igen gråt och suckar hela tiden. Johan frågar om det finns något han kan göra för att underlätta. Då känner jag att jag verkligen får kämpa för att inte börja gråta. Vi kommer ner till dansen och jag har med mig datorn, använder en annars ganska värdelös tid till att jobba. Det kändes bra att få lite gjort i fyrtiofem minuter. Min tur att dansa. Så himla skön timma. Lite ofokuserad i början men det släppte sen. Kände att jag inte ville sluta dansa. Men det var jag ju tvungen till till slut. Blev dämpad på en gång och gråtfärdig när jag väl var hemma.
Vad är det för fel? Ja ja, jag har en aning men det känns larvigt och jag vill verkligen inte att det ska vara så. Hur gör man för att inte gå in i väggen? Var vänder jag mig?

Vad har jag ätit idag? En macka i morse. En varmkorv och en mellanmålspåse med nötter och en RedBull när jag åkte hem. Ett glas Antioxidant när jag kom hem från dansen. Jag är inte hungrig. Jag vet att jag måste äta och det är inte fint när jag går ner för mycket i vikt. Jag vet ju allt det där. Det blir ett ekorrhjul av allt. Jag kommer att börja sova dåligt, bli ännu mer ledsen på dagarna för att tröttheten inte hjälper till, äta ännu sämre, prestera sämre med träningen... sen går det bara runt runt. Hur ska jag lyckas vända på pannkakan nu då?

Jag måste fundera lite...