Mirakel
Det sjukaste har hänt!
Jag stod igår och borstade tänderna och tänkte på Phoebe, Jag har varit så nedstämd på grund av hennes försvinnande. Tyckt att tanken på att man inte vet vad som hänt varit så jobbig. Jag står där iaf och funderar. Jag tänker "tänk om det är så att hon gömmer sig i huset och bara kommer fram och går på låda och äter när vi sover eller är på jobbet". När jag är klart så hör jag ett ljud nerifrån. "Kasper" tänker jag. Ett litet ljud igen gör att jag tänker att jag ska gå ner och bara stå i det tysta ett par minuter för att se om så kan vara fallet. Kommer ut och hinner bara slänga en liten blick neråt. Och där..... Phoebe är jätterädd och springer iväg. Jag får panik och hann tänka att jag inte ville att hon skulle springa ut genom luckan igen. Hon springer förbi och jag fram till luckan och stänger den. Ropar till Johan att komma ner, Phoebe är hemma! Hon sprang ut i köket och hoppade upp i fönstret, ligger där och nästan skriker. Vi gick fram och klappa på henne. Hon tillät oss göra det och hon blev så gosig. Hungrig som en varg var hon, hjärtat, och slukade allt som kom i hennes väg. Sen gick hon och la sig på golvet under sin soffa :) Hon hade varit ute, inget snack om saken. Hon luktade luft och hade olja på ryggen och barr i sin fina svans.
Hörde flera gånger att hon försökte ta sig ut genom luckan i natt, men nån måtta med äventyren får det allt lov att vara. Vet inte om hon löper, hon är väldigt pratig. Inte riktigt samma rörelsemönster som jag är van att se men det kan vara så. Och då kanske vi får kissebebbar om ett tag. Inte vad jag önskar, men är det så så tar vi det då. Jag ska ringa och fixa kastreringstid åt henne, öronmärkning och vaccinering på samma gång.
Slutet gott allting gott, jag är glad och lugn i själen!
I morgon åker vi till London. Det ska bli så skönt att få komma iväg och bara vara Sussie och Johan ett par dagar. Dricka öl på en pub, titta på fighterna, dras med av stämmningen och bara njuta. Jag måste passa på att ladda mina batterier lite också och det tror jag kommer gå galant!
Nu ska jag göra sista rycket här så jag kan vara ledig i morgon. Ha re gott alla så hörs vi av snart igen...
Ciao
Jag stod igår och borstade tänderna och tänkte på Phoebe, Jag har varit så nedstämd på grund av hennes försvinnande. Tyckt att tanken på att man inte vet vad som hänt varit så jobbig. Jag står där iaf och funderar. Jag tänker "tänk om det är så att hon gömmer sig i huset och bara kommer fram och går på låda och äter när vi sover eller är på jobbet". När jag är klart så hör jag ett ljud nerifrån. "Kasper" tänker jag. Ett litet ljud igen gör att jag tänker att jag ska gå ner och bara stå i det tysta ett par minuter för att se om så kan vara fallet. Kommer ut och hinner bara slänga en liten blick neråt. Och där..... Phoebe är jätterädd och springer iväg. Jag får panik och hann tänka att jag inte ville att hon skulle springa ut genom luckan igen. Hon springer förbi och jag fram till luckan och stänger den. Ropar till Johan att komma ner, Phoebe är hemma! Hon sprang ut i köket och hoppade upp i fönstret, ligger där och nästan skriker. Vi gick fram och klappa på henne. Hon tillät oss göra det och hon blev så gosig. Hungrig som en varg var hon, hjärtat, och slukade allt som kom i hennes väg. Sen gick hon och la sig på golvet under sin soffa :) Hon hade varit ute, inget snack om saken. Hon luktade luft och hade olja på ryggen och barr i sin fina svans.
Hörde flera gånger att hon försökte ta sig ut genom luckan i natt, men nån måtta med äventyren får det allt lov att vara. Vet inte om hon löper, hon är väldigt pratig. Inte riktigt samma rörelsemönster som jag är van att se men det kan vara så. Och då kanske vi får kissebebbar om ett tag. Inte vad jag önskar, men är det så så tar vi det då. Jag ska ringa och fixa kastreringstid åt henne, öronmärkning och vaccinering på samma gång.
Slutet gott allting gott, jag är glad och lugn i själen!
I morgon åker vi till London. Det ska bli så skönt att få komma iväg och bara vara Sussie och Johan ett par dagar. Dricka öl på en pub, titta på fighterna, dras med av stämmningen och bara njuta. Jag måste passa på att ladda mina batterier lite också och det tror jag kommer gå galant!
Nu ska jag göra sista rycket här så jag kan vara ledig i morgon. Ha re gott alla så hörs vi av snart igen...
Ciao
Kommentarer
Trackback
