Jag ser ljuset :)
Hej där!
Jag hoppas verkligen att ni mår bra alla.
Jag börjar se ljuset där framme någonstans. Det börjar lätta upp på jobbet och jag kan släppa en del av ansvaret nu. Skönt. Nu är det egentligen bara känslan som hänger kvar och den måste jag se till att bearbeta.
I onsdags var vi i Liljeholmen hela dagen och hade mål och strategi arbete. Efter gick vi till en restaurang på söder och åt middag. Jag var så där på hugget men det gick. Hade bilen kvar i Liljeholmen och tanken var väl att jag skulle ta tunnelbanan tillbaka, men jag fick skjuts tillbaka och det var ju skönt. Kö och avstängningar på motorvägen kl 22 på kvällen gjorde att jag inte var hemma förrän halv elva på kvällen. Men det var ok och jag hade ett givande samtal med den nya chef som ska rodda den tilltänkta verksamheten som jag har. Han lugnade ner min stressade själ.
Idag jobbar jag hemma och passar på att vabba också. Emma är febrig och har ont i halsen stackarn. Men inte nog med det. Vi har ju varit på jakt efter en katt kompis till Kasper ett tag. Jag har varit långt ifrån övertygad men får ge med mig på den. Kasper är ensam och behöver ha sällskap på dagarna. Även fast han mest ligger och sover. Så vi har hittat en liten kattdam som är jättesöt. Jag har städat och fejjat av kattlådan på morgonen och gjort iordning en matplats åt henne i köket. Vi ska åka framåt lunch och hämta. En röd/ creme färgad fluffig kisse som tydligen är liten i växten och ser ut att vara en större kattunge, trots att hon är ett år. Men det blir kastrering snarast på henne, jag står inte ut med löpande katter. '
Är hon inte underbar?
Sitter och funderar på vår lilla Londontripp nästa fredag. Alla terrorhot på Europeiska städer känns ju lite jobbiga. När det dessutom handlar om ett event i London som är amerikanskt så känns det ännu mer jobbigt. Tänk om dom slår till när det är som mest folk i London samlat? Törs man åka ens? Ska man ta risken? Om vi inte gör det och det inte händer något som kommer man ju att vilja skjuta sig själv för att man är så jäkla feg. Händer det något så kan man ju i bästa fall ångra stort att man åkte, i värsta fall finns inte den möjligheten ens.
Äh, vi kommer att åka, det vet jag och det ska bli roligt!
Nu måste jag fortsätta jobba. Fick ett samtal nyss och måste jaga rätt på en gammal offert. Wish me luck!
Jag hoppas verkligen att ni mår bra alla.
Jag börjar se ljuset där framme någonstans. Det börjar lätta upp på jobbet och jag kan släppa en del av ansvaret nu. Skönt. Nu är det egentligen bara känslan som hänger kvar och den måste jag se till att bearbeta.
I onsdags var vi i Liljeholmen hela dagen och hade mål och strategi arbete. Efter gick vi till en restaurang på söder och åt middag. Jag var så där på hugget men det gick. Hade bilen kvar i Liljeholmen och tanken var väl att jag skulle ta tunnelbanan tillbaka, men jag fick skjuts tillbaka och det var ju skönt. Kö och avstängningar på motorvägen kl 22 på kvällen gjorde att jag inte var hemma förrän halv elva på kvällen. Men det var ok och jag hade ett givande samtal med den nya chef som ska rodda den tilltänkta verksamheten som jag har. Han lugnade ner min stressade själ.
Idag jobbar jag hemma och passar på att vabba också. Emma är febrig och har ont i halsen stackarn. Men inte nog med det. Vi har ju varit på jakt efter en katt kompis till Kasper ett tag. Jag har varit långt ifrån övertygad men får ge med mig på den. Kasper är ensam och behöver ha sällskap på dagarna. Även fast han mest ligger och sover. Så vi har hittat en liten kattdam som är jättesöt. Jag har städat och fejjat av kattlådan på morgonen och gjort iordning en matplats åt henne i köket. Vi ska åka framåt lunch och hämta. En röd/ creme färgad fluffig kisse som tydligen är liten i växten och ser ut att vara en större kattunge, trots att hon är ett år. Men det blir kastrering snarast på henne, jag står inte ut med löpande katter. '
Är hon inte underbar?
Sitter och funderar på vår lilla Londontripp nästa fredag. Alla terrorhot på Europeiska städer känns ju lite jobbiga. När det dessutom handlar om ett event i London som är amerikanskt så känns det ännu mer jobbigt. Tänk om dom slår till när det är som mest folk i London samlat? Törs man åka ens? Ska man ta risken? Om vi inte gör det och det inte händer något som kommer man ju att vilja skjuta sig själv för att man är så jäkla feg. Händer det något så kan man ju i bästa fall ångra stort att man åkte, i värsta fall finns inte den möjligheten ens.
Äh, vi kommer att åka, det vet jag och det ska bli roligt!
Nu måste jag fortsätta jobba. Fick ett samtal nyss och måste jaga rätt på en gammal offert. Wish me luck!
Kommentarer
Trackback
