Sussie Ohlssons

Det är så mycket politik överallt nu. Så klart. Med ett par veckor kvar till val så lägger man i en lägre växel och trycker på lite extra. Jag tror att dom flesta som har haft möjligheten att välja i tidigare val, har sin bestämda åsikt redan. Men jag måste säga att det är banne mig jämt mellan blocken nu. Förr var det ganska tydligt vilka hjärtefrågor man gick till val på men så är det inte nu. En del är ju tydligt så klart men jag tycker att det är jämt. Jag har till och med hört Mona Sahlin berömt alliansens åsikter i en fråga, det är inte så ofta sånt händer.
Jag ogillar att prata politik. Verkligen. Eller jag gillar att prata politik på en generell nivå, men jag ogillar att prata om var man står osv. Såna diskussioner slutar oftast med dålig stämmning. Det är en för het potatis för att man ska kunna festa och prata politik samtidigt.
Jag gillar att sitta på ett café och lyssna till exempel, eller gå bakom några som pratar om sina åsikter. Jag gillar debattprogrammen och nyheterna nu. Men jag vill ogärna prata om min egna ställning. För det är grundat på så många andras åsikter. Jag gillar lite från varje parti kan man säga och så går det ju inte att välja.
Sen finns det ju en sak som heter Förtroende. Jag menar, jag har lite svårt att känna förtroende för Mona Sahlin och Lars Ohly. Bara deras sätt att prata på i tv rutan gör att jag känner mig dumförklarad av dom. Jag tycker att det ser ut som Mona hånflinar varje gång hon öppnar munnen. Det är inte respekt.

Nu till saken. Jag såg Uppdrag granskning i går på Svt. Det handlade om Euro-orphans, visste ni ens att det fanns?. Alltså det är barn som i öst lämnas hemma medan föräldrarna åker till till exempel Sverige för att jobba. ROT och RUT har gjort efterfrågan ännu större och antalet Euro-orphans har ökat de sista åren. Jag har använt mig av ROT och jag kan seriöst tänka över RUT frågan också, men så kommer mamman i mig och tycker att det är förfärligt att det finns barn som inte får träffa sin mamma, bara för att jag ska få träffa mina barn mer. Det hela blir lite ironiskt minst sagt. Sen vet jag att det är ett val som dom personerna gör och så, men mitt val av RUT blir på bekostnad av ett eller flera barns sorg. Så... vad ska man göra? Ska man se till att det endast är svenskar som utför dessa tjänster? Det är ju bra, för Moderaterna vill ju gärna trycka lite extra på att ROT och RUT ger Sverige arbetstillfällen. Men då minskar man ju kanske chansen till ett värdigt liv för en person eller en familj i Lettland. Ska man som liten individ behöva tänka på så stora frågor, eller ska man låta människor göra sina egna val i livet?

Det här är antagligen bara en piss i havet av dubbelmoral som man ska behöva tampas med.