Sussie Ohlssons

goddag på dig!

det är lääänge sen jag verkligen längtade efter helgen som jag gjort denna vecka. jag har mått lite till och från minst sagt men nu är helgen snart här.

tog mitt samvete och drog mig upp till min farbror som befinner sig i livets slutskede nu. han har alltid varit liten (och söt) men nu var han som en liten fågelunge som låg där i sängen. helt okapabel att göra något själv.
han har starkt önskat att han inte vill till sjukhuset, utan han vill få dö hemma.
man skulle kunna uttrycka det som att han valt att leva livet lite jobbigare än andra. han har alltid varit alkoholiserad, men aldrig störig och han har väl i stor mån undvikit den offentliga ligan som man känner igen från staden torg och bänkar. visst, han har väl befunnit sig där också, men de sista femton åren har han helt tagit avstånd från offentligheten och bara varit hemmavid.

detta sätt att leva kan väl lämna lite att önska om vänner osv som nu vill visa sin närvaro i slutskedet. när jag var där i går så sitter det en halvfull finne i soffan som vill slå sig för bröstet om en ständig närvaro. precis som att det skulle vara en uppoffring. då har man ju missat själva meningen med hela grejjen. bröder, söner och vänner som nu (av okänd anledning) vill vara närvarande kommer inte alltid överens. och det är ju inte så att man tar hänsyn och visar respekt för en sjuk människa som ligger inför döden. nej, man argumenterar högljudt och tjafsar över huvudet på stackars göran som ligger där och vet varken ut eller in.
jag får trösta mig med att det är det liv han säkert känner sig trygg i och alla röster som han känner igen. men jag vet samtidigt att det finns en del girigbukar som stryker omkring som gamar just nu som han faktiskt inte gillade och om han hade varit frisk hade han nog inte släppt in dom. så vansinnigt frustrerande att ligga där och bara höra dessa männsikor ta på dig ära för att ha ställt upp coh varit där för sin "bästa vän sen 40 år", när man ska dö. undra vad han tänker egenligen...

så kan man ju ta upp arbetsmiljön för hemtjänsten och läkarna som kommer dit flera gånger om dagen för all del. vem sjutton skulle vilja arbeta i den miljön? inte skulle jag vilja göra det. man vet aldrig vilka människor och i vilket skick man träffar på i soffan hos deras patient flera gång till gång.
får det ens vara så? vems är ansvaret för görans säkerhet i det hela?
märklig situation och otroligt känslomässigt splittrad. jag vill vara där men jag vill inte träffa alla jäklar som är där. jag vill i lugn och ro hålla hans hand en sista gång, men jag vill inte kramas med en gammal alkis som inte bortat tänderna eller tvättat håret sen han var nykter sist, dvs flera veckor. men det verkar vara priset jag får betala om jag vill säga adjö.

vet du. jag har inte ätit lunch ännu och jag är så hungrig  att jag håller på att svimma. jag ska packa mig härifrån nu och åka och tanka. köper mig en korv eller något på macken, det får duga idag.

ha en så himla fin fredagskväll och kanske ses vi på Berget i morgon, det skulle vara roligt!

kärlek!