det är det som kallas livet
så släcks ett ljus...kanske tändes ett annat i samma sekund. tankar går och kommer.
vad hände när man var liten. man ser pappa i en liten tanig människa som ligger och kämpar för sina sista minutrar på jorden.
man tror att man vet hur det kommer att kännas när han går. man tror sig veta.
beskedet kommer, ihålig känsla i hela kroppen.
man ser döden på nära håll. är den verkligen vacker. vet inte. är den verkligen rofylld. vill tro det.
vad händer efter. hur mår han nu. träffar han alla som han förlorat när han själv var vid liv. jag vet inte. jag hoppas det.
man tar ett sista adjö. en sorgsen känsla sprider sig i kroppen. det är så definitivt.
klädd i kläder som han antagligen aldrig burit i sitt liv. fin ska man vara in i dödsriket. själlösa ögon som tidigare var fulla med liv. vit hud, blåmärken som fortfarande finns kvar. den trasiga armen som ligger i en onaturlig vinkel. vill rätta till men stelheten är infunnen redan. han bryr sig inte om det nu ändå. det är mest för en själv.
får man vara egoistisk i sin sorg. får man hantera smärta på ett annat sätt än massan. uppfattas man kanske som konstig då. vet inte. måste jag ta reda på det, eller får jag fundera på det för mig själv. jag vet inte.
jag hoppas att resan till himmelriket är fridfull. jag hoppas att man kan dö med gott samvete.
hoppas han hälsar min pappa.
farväl fina du. du levde hårt och det var ditt val, men du var snäll och ville väl. du betalade tillbaka med att avsluta livet hård. du är skuldfri. vila i frid!
vad hände när man var liten. man ser pappa i en liten tanig människa som ligger och kämpar för sina sista minutrar på jorden.
man tror att man vet hur det kommer att kännas när han går. man tror sig veta.
beskedet kommer, ihålig känsla i hela kroppen.
man ser döden på nära håll. är den verkligen vacker. vet inte. är den verkligen rofylld. vill tro det.
vad händer efter. hur mår han nu. träffar han alla som han förlorat när han själv var vid liv. jag vet inte. jag hoppas det.
man tar ett sista adjö. en sorgsen känsla sprider sig i kroppen. det är så definitivt.
klädd i kläder som han antagligen aldrig burit i sitt liv. fin ska man vara in i dödsriket. själlösa ögon som tidigare var fulla med liv. vit hud, blåmärken som fortfarande finns kvar. den trasiga armen som ligger i en onaturlig vinkel. vill rätta till men stelheten är infunnen redan. han bryr sig inte om det nu ändå. det är mest för en själv.
får man vara egoistisk i sin sorg. får man hantera smärta på ett annat sätt än massan. uppfattas man kanske som konstig då. vet inte. måste jag ta reda på det, eller får jag fundera på det för mig själv. jag vet inte.
jag hoppas att resan till himmelriket är fridfull. jag hoppas att man kan dö med gott samvete.
hoppas han hälsar min pappa.
farväl fina du. du levde hårt och det var ditt val, men du var snäll och ville väl. du betalade tillbaka med att avsluta livet hård. du är skuldfri. vila i frid!
Kommentarer
Trackback
