jag kommer inte vidare i mina tankar, jag har fastnat lite..
livet går liksom upp och ner. sällan rättvist. vad ska man då göra? hur mycket vågar man satsa på att ta tag i sin egna situation? man har ju ändå familj och rätt stora ekonomiska ansvar. jag vet då fan inte och det gör mig frustrerad. ännu mer frustrerad blir jag när det känns orättvist mot mig. då växer tankarna på att ta tag i min egna situation och inte låta mig styras av andra.
känns stort och främmande. vet inte hur jag ska placera tankarna för att vara rationell och ställa för och emot...
känns lite som att allt suger just nu faktiskt. men så är livet.
känns stort och främmande. vet inte hur jag ska placera tankarna för att vara rationell och ställa för och emot...
känns lite som att allt suger just nu faktiskt. men så är livet.
Kommentarer
Trackback
