Sussie Ohlssons

Heeeeeeeeej (i sann nedstämd Ross från vänner anda)
Jag har verkligen inte mycket att säga eller så. Mer än att jag ska på intervju på måndag. Jippiiii! Lite intresse någonstans ifrån. Fyfan vad fattig man är på uppmärksamhet. Från arbetsmarknaden alltså. Det är mycket tankar och förhoppningar som kretsar just nu. Jag försöker att inte tänka så mycket innan jag vet förutsättningarna från Lernia, men jag kan inte riktigt låta bli att drömma lite...
So i keep on dreaming och försöker fungera. Helar mitt magsår (med tankekraft) (för jag vill inte gå till doktorn) som gör sig påmint hela tiden. Sömnproblemen försöker jag förneka så gott det går och sockerberoendet likaså.
Shit va tragiskt.

Men nu är det snart måndag och kanske får jag svar på en del av mina frågor, eller så vet jag efter det mötet vilken väg jag ska ta. Lite spännande är det allt och jag är helt tillfreds med att jag inte ska vara kvar här efter den sista september. Det känns skönt och det ska bli spännande att följa utvecklingen på avstånd. För det är inte så att jag går och flinar för mig själv och känner lite skadeglädje för de som kommer att vara kvar. Nej nej nej, för fan. För om det är som en del säger att "det är karma Sussie", shit, då måste det betyda att jag varit dum och betett mig jävligt illa tidigare. Så nu kommer jag på mig själv att avbryta mitt i en mening när jag sitter i bilen och skriker något illa om någon som kör illa, går fult, är jätte tjock och äter en bulle samtidigt som de power walkar osv. Det lät så här i går: "Oj då, hon behöver inte äta så mycket mat mer i sitt liv. Ever. SLÄNG BULLJÄVELN OCH BÖRJA RÖR PÅ DIG FÖR FAN"
-
-
-
-
-
"Förlåt, det var elakt av mig och hon förtjänade inte det. Förlåt!!!"
I morse lät det så här: "Men hur fan kör du egentligen ditt eländiga hel......... Förlåt!!"
Se, så jag bättrar mig och jag tänker mig för. Men faktum är ju att jag sitter själv eller med Stephanie eller William i bilen och de jag förolämpar hör inte mig. Men jag är så sjukt rädd för den här karmagrejjen nu att jag inte vågar ens tänka nedlåtande tankar om människor längre.

Men ska sanningen fram så har jag lite touretts när det gäller just det här. Men nu måste jag försöka tänka om lite. Inte säga allt jag vill om andra och som steg två sluta tänka också.
Gud vad tråkig jag kommer att bli. Vad ska jag och Maria prata om när vi ses?
Men om det är karma så kanske jag kommer att få välgång. Det kanske det är värt. Eller ska man fortsätta vara sig själv och skapa sin egen välgång..... Tåls att tänka på lite....