Fenomen
Jag är hemma idag. Och igår. Med Emma. Hon har fortfarande en jobbig hosta och senast igårkväll när vi facetime'ade godnatt med Johan så kräktes hon.
Så igår blev lite jobb gjort på förmiddagen med lite ekonomigenomgång över telefon mm. Men det gíck bra.
Vi hade en bra dag trots allt, men jag tror att Emma (utan att hon vet det själv) behöver komma till skolan. Hon är rastlös. Och när hon är rastlös så blir jag ganska ofta på dagen "världens dummaste mamma". Ibland känns det i hjärtat, fast jag vet att det inte betyder just dom orden egentligen, utan det är ju ett uttryck för frustration. Men det sticker till ibland.
I söndags gjorde jag slag i saken och rensade ut Emmas rum. Ända sen hon fick sitt nya rum så har ju Emma varit orolig på nätterna. Jag har varit inne på energifält osv tidigare, men Johan tycker det är flum och hokus pokus. Han är liksom mer realistisk än så.
Men i söndags tyckte även han att det kunde vara värt ett försök. Att flytta på sängen, ta bort allt stök och skapa en trivsam och lugn miljö för henne därinne.
Sagt och gjort. Vi rensade bort alla leksaker, som hon ändå inte leker med. Kvar i lådorna blev alla hennes pysselsaker, så som pärlplattor, sysaker, pennor, olika papper, saker att göra kort med mm mm. Och på hennes byrå ställde vi en tv som inte är kopplad till något antennuttag, men som hon kan titta på film på. Och spela kanske.
Hon har sen innan Stephanies gamla skrivbord och alla möbler flyttades. Bort med allt stök. Lättare att städa och hålla dammet borta. Lättare att vistas därinne, lättare att känna ett lugn. Inte så många moment.
Nu är det ju så att Emma lider av en sjuk seperationsångest. Och det gäller inte bara materiella saker, utan även vanor och tillochmed sitt hår. Inget ska förändras eller tas bort. På så sätt är det svårt att presentera ett nytt sätt att leva efter för henne. Och bara den biten kan göra henne orolig. Så hon har ju alltid trott att hon vill ha sitt stökiga kaos i sitt rum. Jag fick ju aldrig ens städa därinne. Men denna gång var annorlunda.
Hon var hemma hela tiden när jag röjde. Hon kom aldrig upp, utan tittade osäkert på mig när jag var nere emellanåt. Hon var nog ganska övertygad själv, dock inte bekväm med tanken.
Alla saker var jag tvungen att lova ställa ner i källaren. Dom ska inte försvinna.
Sen i söndags har hon vaknat en gång på natten och en gång på kvällen. Det är allt. Det verkar som att hon sover bättre, trots jobbig hosta. Peppar, peppar!!!
Nu ska jag sätta lite press på Donnan att klä sig och göra lite skolarbete. Själv ska jag gå ut och ta en liten promenad. I rehabsyfte. Inte mina gåskor, dom funkar inte ännu. Jag tar ett par andra som jag får plast med bollfoten i.
Det är vackert väder och jag behöver ljuset!
Bjussar på en fin bild, tagen i Sälen förra gången vi var uppe. Detta fenomen såg jag för många år sen i Pershagen. Det ser nästan lite övernaturligt ut och det är så fint.
Ha det nu så bra fina du!
Så igår blev lite jobb gjort på förmiddagen med lite ekonomigenomgång över telefon mm. Men det gíck bra.
Vi hade en bra dag trots allt, men jag tror att Emma (utan att hon vet det själv) behöver komma till skolan. Hon är rastlös. Och när hon är rastlös så blir jag ganska ofta på dagen "världens dummaste mamma". Ibland känns det i hjärtat, fast jag vet att det inte betyder just dom orden egentligen, utan det är ju ett uttryck för frustration. Men det sticker till ibland.
I söndags gjorde jag slag i saken och rensade ut Emmas rum. Ända sen hon fick sitt nya rum så har ju Emma varit orolig på nätterna. Jag har varit inne på energifält osv tidigare, men Johan tycker det är flum och hokus pokus. Han är liksom mer realistisk än så.
Men i söndags tyckte även han att det kunde vara värt ett försök. Att flytta på sängen, ta bort allt stök och skapa en trivsam och lugn miljö för henne därinne.
Sagt och gjort. Vi rensade bort alla leksaker, som hon ändå inte leker med. Kvar i lådorna blev alla hennes pysselsaker, så som pärlplattor, sysaker, pennor, olika papper, saker att göra kort med mm mm. Och på hennes byrå ställde vi en tv som inte är kopplad till något antennuttag, men som hon kan titta på film på. Och spela kanske.
Hon har sen innan Stephanies gamla skrivbord och alla möbler flyttades. Bort med allt stök. Lättare att städa och hålla dammet borta. Lättare att vistas därinne, lättare att känna ett lugn. Inte så många moment.
Nu är det ju så att Emma lider av en sjuk seperationsångest. Och det gäller inte bara materiella saker, utan även vanor och tillochmed sitt hår. Inget ska förändras eller tas bort. På så sätt är det svårt att presentera ett nytt sätt att leva efter för henne. Och bara den biten kan göra henne orolig. Så hon har ju alltid trott att hon vill ha sitt stökiga kaos i sitt rum. Jag fick ju aldrig ens städa därinne. Men denna gång var annorlunda.
Hon var hemma hela tiden när jag röjde. Hon kom aldrig upp, utan tittade osäkert på mig när jag var nere emellanåt. Hon var nog ganska övertygad själv, dock inte bekväm med tanken.
Alla saker var jag tvungen att lova ställa ner i källaren. Dom ska inte försvinna.
Sen i söndags har hon vaknat en gång på natten och en gång på kvällen. Det är allt. Det verkar som att hon sover bättre, trots jobbig hosta. Peppar, peppar!!!
Nu ska jag sätta lite press på Donnan att klä sig och göra lite skolarbete. Själv ska jag gå ut och ta en liten promenad. I rehabsyfte. Inte mina gåskor, dom funkar inte ännu. Jag tar ett par andra som jag får plast med bollfoten i.
Det är vackert väder och jag behöver ljuset!
Bjussar på en fin bild, tagen i Sälen förra gången vi var uppe. Detta fenomen såg jag för många år sen i Pershagen. Det ser nästan lite övernaturligt ut och det är så fint.
Ha det nu så bra fina du!
Kommentarer
Trackback
