Jag har inte varit...
snäll mot min fot, och det betalar jag för nu.
Jag är så in i bengen trött på tåfan så jag struntar i att vara snäll. Men lider mest av det tror du? Jag själv så klart. Fan!
Var nere på Apoteket och köpte en stödstrumpa idag. Tror det kanske kommer att hjälpa mig lite. Kanske.
Drog ner i gymmet på kvällskvisten, körde ett bra benpass, men foten bultade så det blev inte 100% fokus trots allt.
Fan, jag vill ju liksom börja gå min milrunda. Nu när jag har runkeeper och allt. Jag kommer nog inom en vecka ta en liten rehabrunda. För en och en halv vecka sen ungefär fick jag knappt på mig mina skor som jag har när jag går, men det tror jag att jag får om några dagar till. Sen kör vi!
Offerkoftan
Tänk att en del akademiska och antagligen väldigt lärda människor kan få ner känslor i en så ren och väl beskrivande text. Det kan vara en naturbegåvning också. Hur som helst, det här är konst för mig.
"En obehaglig sak som ofta följer med en låg självkänsla är självcentrering. Den gör att vi blir självupptagna och tror att allting har med oss att göra. Vi överdriver vår egna betydelse samtidigt som vi blir oerhört sårbara inför andras kommentarer, handlingar, humör etc. Vad andra tycker om oss, eller rentav vad vi inbillar oss att de tänker om oss, smittar av sig på vår självbild.
Det medför att vi kan känna oss som offer för andra människor. Känslan av att vara ett offer är enbart destruktiv, få saker tar så mycket kraft och energi som just detta. Det är ju dessutom lite skrattretande. Å ena sidan tror vi att allt kretsar kring oss, å andra sidan misstror vi vår betydelse så till den milda grad att vi inte ser hur vi påverkar oss själva och andra.
En person med riktigt låg självkänsla kan bete sig fullkomligt hänsynslöst mot sin omgivning utan att förstå hur det sårar, medan han eller hon kan bli nästan tillintetgjord av en liten gliring.
Om du vill ha kärlek och respekt måste du börja med att erkänna din egen betydelse. Du är varken viktigare, eller mindre viktig än andra människor i sociala sammanhang, men för dig själv är du faktiskt den viktigaste i världen.
Det är bara du som konstant kan fylla på ditt behov av självrespekt, oavsett vad andra säger, gör eller tycker. Öva på att ofta ge det till dig själv.
Kom ihåg att du är med och bestämmer din egna framtid.
Släng offerkoftan. Den är ful, kliar och sitter trångt."
Finns det inte en del omkring oss som man kan lägga in i denna text. Har inte vi själva en liten släng av detta. Ibland.
Det är dags att tänka om och tänka rätt.
Hoppas det snart kommer ut en text med just det. Ett facit på hur man tänker om och hur man tänker rätt. I alla lägen dessutom. Det är inte lätt. Men det ska det säkert inte vara heller.
Puss och hej så länge!!
Långa dagar och minnen..
Hoppas du har det bra. Jag mår så där, men det är ingen större fara egentligen. Bara allmänt hängig.
Jag har varit på jobbet idag. Emma har varit hemma med Johan, hon är hostig. Och hostar Emma så kräks Emma. Sånt gillas inte i skolan. Så dom första dagarna får hon vara hemma, så kräkreflexerna vänjer sig.
Annars då. Jo, jag mötte William i dörren när jag kom hem, det var allt jag såg av honom. Och kommer att se av honom idag. Han åt pizza (som tydligen är något av det coolaste man kan äta tillsammans med polare, vilken dag som helst i veckan faktiskt) med Wille, sen skulle dom "dra hem till Wille och kolla film". Ja ja, det är nog bara att vänja sig antar jag. Min lilla William.
Jag var på jobbet tidigt idag och fick en del gjort. Gick in i produktionen och kollade läget. Åkte in till snäckis för ett möte över lunchen. Tillbaka till Gärtuna och kom inte därifrån förrän kl var fem. När jag kom hem var middagen klar och det var bara att sätta sig till ett dukat bord. Vilken lyx!
I morgon blir samma visa antar jag. Om inte Johan ringer och jag måste byta av honom under dagen. Hoppas inte.
Känner mig låg. Vet inte om det är hormoner eller vad det kan vara. Antar att det är hormoner. Jag brukar känna mig bottenlös i misslyckande, självömkande, ledsen och liten. Det brukar gå över efter ett par dagar och då tänker jag alltid att jag ska tanka på det till nästa gång. Men när nästa gång kommer så känner jag att det kanske inte är dags för hormoner ännu och då funderar jag på varför jag är låg. Och så går det runt runt runt.
Bjunkar på en fin bild från vackra Sälen Hundfjället. Där det tragiskt nog var en ung kille som dog samma dag vi åkte hem. I trollskogen, eller trollbacken som det heter. Där jag och Emma har åkt hela veckan och haft roligt.
Känns så märkligt och meningslöst. Men så är det ju varje år. Det är en farlig sport det där. Skidåkningen. Eller så är det i en viss ålder som man tror att man är odödlig.
Och så minns jag tillbaka på när jag och Stephanie gick bananas i sportbutiken och provade mössor.
En sista bild från Tandådalen/ Hundfjället. Längst upp på toppen.
Nu önskar jag dig en härlig kväll. Jag ska göra mig lite te, ringa ett samtal som jag velat ringa länge och gosa på en lite febrig Emma.
Kram på dig!
Hej från Sälen
Vi har det bra. Jag har varit ute i backarna i dagarna tre och foten ser ut som innan operationen för tillfället. Det gör ont, men det är det värt.
Emma var väldigt försiktig första dagen, men det har släppt nu kan jag säga. Som en vilde kryssar hon mellan träden, i lössnön bredvid de pistade nedfarterna. Det är så roligt att se. Sittliften upp till toppen och järnet ner. Så bra rump, lår och magträning jag får hela veckan.
Det är hundfjället vi spenderar våra dagar. Här är det trevligaste nedfarterna, tyvärr mest folk, men det är förhållandevis väldigt lite folk ändå.
Idag drog jag och Stephanie ner till Sälen byn, vi skulle handla lite på Apoteket bland annat, Stephanie övningskörde ner och det gick så bra så. Ganska halt på vägarna, men inte en ända gång var jag nervös. Det går framåt.
I morgon åker familjen och åker skidor medan jag stannar hemma och jobbar lite. Sen får Johan komma och hämta mig efter halva dagen. Jag ska försöka göra allt som jag tänkt på ett par timmar.
Ha det så gott fina du!
Kram
Uppdatering:
Såg att detta inlägg inte gick iväg nu. Det var alla bilderna som gjorde att det inte gick.
Nu har vi åkt värdigt för i år. Igår var vi i Trysil i Norge. Det snöade, blåste och var så där tjuvens väder. Men det var underbara backar!
Idag ska vi bara packa ihop och påbörja städningen.
Just nu är Johan iväg och låter Stephanie lvningsköra ner och lämna alla skidor, pjäxor och hjälmar i Sälen byn.
Jag sitter och dricker glögg och tinar upp intill ett varmt element i underställ och raggisar.
Vi är nöjda och glada för i år. Alla har utvecklats ytterligare och vi ser fram emot nästa år. Men jag längtar hem till vilddjuren (som lekt på klätterställningen så larmet gått flera gånger).
Ha det nu så bra så hörs vi snart igen.
Dexter och kryssning
Hej igen, shit, finns liksom inget stopp på skrivandet ;).
Ville egentligen bara visa bilden jag tog på Dexter i morse. Han tittar på mig i spegeln när jag sminkar mig. Han fattar inte grejen. Han har till och med försökt slå på den " andra" mig.. Så söt så man dör lite. Och så galet mycket päls, alltså jag klipper bort stora tovor på honom varje kväll och det syns inte ens. För ganska länge sen så klippte jag bort två tovor, en på vardera sida om halsen från Phoebe, och hon ser fortfarande jätte rolig ut. Dexter däremot får man nog trimma till sommaren. Som ett får.
Och en annan rolig grej. Fick inbjudan via fb till en ny kryssning i maj. Tror vi är runt 20 galna bruttot som ska åka denna gång. Det blir fint som smör de!
Hoppas jag inte gör dig sinnesförvirrad, eller tror att jag är det :)
Idag har jag fortfarande ont i magen efter lite kaka i tisdags. Vi hade heldagsmöte och på eftermiddagen så bjöds det på wienerkrans och stor, flottig, tung (och därav skitgod) mjuk pepparkaka. Den sistnämde tog jag en inte så stor bit av först, för att sedan lägga in dödsstöten och skära en tunn bit till som jag tryckte in i ansiktet.
Det resulterade i att jag fick magsmärtor hela natten och har alltså fortfarande. Två dagar senare.
Alltså jag är ingen person som undviker fett på nått sätt. Tvärtom. Jag har ofta grädde i min mat och jag gillar smör på mina mackor. Om jag någongång skulle få för mig att dricka mjölk så finns bara röd mjölk att hitta i vårat kylskåp. Jag köper aldrig lightprodukter och jag njuter av vad jag vill på dagarna.
Men någonstans i den kakan så fick jag nog i mig en veckoförbrukning med fett och kolhydrater i två små bitar. Och det blev nog aningen för mycket för min magge..
Men god var den. Fil med ingefära och dinkel flingor med kanel på morgonen har det blivit sen dess. Försiktiga portioner till lunch och middag. Jag äter för att jag vet att det är dags, inte för att jag känner hunger. Ont. Men det går över och det var det värt.
Jaha... annars då? Jo, men det flyter på här. Satt och researcháde lite igår kväll (med mitt kamomillte i näven hela kvällen, allt för att smärtorna ska försvinna). Känns bättre och bättre i min insikt. Jag har förberett mig för en del som jag kan ta tag i när jag är i Sälen också. Så när jag kommer hem kommer det antagligen att kännas 100%. Kanske. Jag hoppas på det.
Om ett tag kanske jag kan säga vad allt betyder och då hoppas jag du följer med på min resa. En del vet redan vad mina tankar är, men långt ifrån många. Skulle vilja säga att det bara är några få inblandade..
Men jag känner min glad i botten. Jag hade glidit ur mitt spår tidigare, utan att jag ens visste om det. Och då är det ju också svårt att göra något åt det. Men en rejäl känga i ändan fick mig back on track, och det känns så skönt. Det är så mycket positivt som kom ut av den hårda orättvisa och brutala kängan. Och det är just dom positiva energierna jag måste ta reda på nu för att kunna fortsätta. Dom positiva energierna är som en stor våg som jag surfar på. Jag ska inte ramla eller villa bort mig nu. Fokus!!
Och jag kan säga att min semester kommer som en skänk från ovan. Jag behöver få lite distans.
Tack för att du sitter och "lyssnar" på mina spetiga tankar och mitt eviga dravvel. Det betyder mycket för mig. Och det är så skönt att få häva ur sig emellanåt.
Kram påre och ha en underbar torsdag!
Längtan efter vinter, pister och slalomåkningen
Nu börjar jag längta till semester. En hel vecka då jag kommer att tappa allt vad vardag heter. All förankring till jobbet och det som hör till kommer jag att släppa. (Ok inte allt. Jag kommer att ha med mig jobbtelefonen eftersom jag vill kolla mailen om vi får veta något om den nya upphandlingen).
Vi har bestämt oss för att göra en dagstur till Trysil i Norge undet veckan. Det ska bli roligt. Jag har aldrig varit där. Jag antar att jag får ta en vilodag och fixa med lite annat som jag måste fixa med dagen innan, så min fot orkar ta sig an Trysils pister.
Jättestor anläggning där högsta åket är på över 1100 meter (har jag för mig), längsta nedfarten är på hela 5,4 km, herregud, hoppas det finns toppstugor på vägen ner :)
Nu fina du ska jag återgå till det som kallas verkligheten..
Vi ses och hörs!
Kramar!
Öppet hus
Jag sitter och sufar på på COS hemsida och äter sharonfrukt. Idag har det varit öppet hus på skolorna. Williams skola fick jag inte följa med till :), så jag och Johan var med Emma.
Efter det åkte vi till Johans farfar som är på ett äldreboende. Vi spenderade en liten stund där för att sedan åka hem. Nu är jag ganska trött efter en (till) natt med en liten Emma som tycker det är överskattat att sova.
Annars då... Jo, det är väl i stora drag ganska bra. Jobbsituationen är inte kul, men det är mitt att hantera på bästa sätt, foten, jag är inte jättenöjd med framdriften där. Men det går framåt. För att nästa dag gå bakåt igen.
Sen var det det där med Sälenresan. Den lilla detaljen löste sig tack och lov med att inspektionen kommer dit jag jobbar redan nästa vecka. Det frigör mig v4 så jag kan följa med.
I morgon är det stallet som jag antar att jag får åka på ert par helger i rad som kompensation. Sen ska vi åka till Trosa och fira mamma som fyller torsdagen efter.
Ja, annars fortsätter alla planeringar och jag hoppas allt går ihop sig, åå, jag hoppas så.
Du, jag önskar sig en härlig fortsättning på helgen.
Kram!
En jobbig dag tar ut sin rätt..
Idag har varit vad man kan kalla en j***a skitdag.. En riktig skiiitdag. Känns otroligt jobbigt att gå igenom något liknande och jag känner mig som en liten flicka som fått en tillsägelse och smisk på fingrarna. Jag står där med mössan i händerna och tittar under lugg. Inget värd... Förstår du hur jag menar? Byxorna nere.. Inte vatten värd.. Usel som människa. Gör inget bra liksom.
Men det är bra, jag behövde en riktig känga. Nu vet jag. Nu vet jag vad jag måste göra.
Känns jävligt jobbigt under tiden bara, men det är bara att kämpa på och ta det ansvar jag är anställd för att göra.
Klart att man tvivlar på sig själv som människa, men nä, jag ska försöka att inte ta det hela personligt.
Förra veckan fick jag veta att de var en inspektion samma vecka som jag ska åka till Sälen, sen kom händelsen idag som gör att det är direkt olämpligt för mig att vara borta, vilket kan resultera i att jag måste stanna hemma. Själv i en hel jäkla vecka. Medan hela min familj är i Sälen och umgås och åker skidor. Jag vet inte om jag klarar det faktiskt. Jag måste försöka lösa det här på ett bra sätt. Men jag vet inte hur det ska gå till.
Just nu känns livet lite jobbigt som du kanske märker. Men så är det ibland.
Idag var jag och lämnade av Emma i sporthallen, dom skulle titta på en träningsmatch. Jag satt där och tittade på alla engagerade föräldrar och taggade tjejer. Fina barn med ramsor, glädje och gemenskap. Jag fick tårar i ögonen och hade svårt att hålla mig från att börja gråta. Jag var tvungen att gå därifrån och åka hem. Kom tillbaka efter en timme och det var likadant då. Kom undan innan någon hann se något.
Jobbigt att inte kunna hantera sina känslor bättre. Känns som att man inte kan vara bland folk, tänk om man bryter ihop framför någon...
Ja ja, jag ska försöka sopa upp resterna av mig själv nu. Dra in lite stolthet i lungorna och hålla huvudet högt.
Tack för ordet söta du.
Med hopp om livet..
Stackars stackars lilla mig ;)
Hoppas allt är bra och som det ska.
Jag har varit på lite kalas både i torsdags och i fredags. Johans mormor fyllde 80 år i torsdags och Johans mamma fyllde i fredags.
Appropå fredagen. Jag gick ner i gymmet och skulle köra knäböj lite lätt. Jag har inte varit kapabel att köra ben på många veckor, så i fredags var det dags. Jag körde lätt och inte jättemånga set eller repetitioner. Men fyyyy faaaan vad jäkla ont jag fick i mina arma ben. I natt hade jag så jäkla ont att jag inte kunde sova bra. Alltså jag har haft sjukt ont förr, men inte så sömnen har blivit så illa som den blev nu. Och till en viss del är det skönt, så jag har svårt att ojja mig liksom, men det här var överjävligt. Hemma är det ingen som reagerat dock eftersom jag ändå går och haltar och ser allmänt lidande ut ;)
Förövrigt var jag hemma hos Maria i fredags. Så skönt att bara få komma och prata lite skit och lite allvar en stund. Men som grädde på moset så bjussade Alva på sig själv. När jag skulle gå så fick jag pussar och charm så jag fick lite ont i hjärtat och jag dog lite. Jag är ju som bekant inte särskillt barnkär, men en del barn bara sitter runt hjärtat som en blöt handduk och dom kommer inte att ta sig därifrån. Och om dom skulle göra det så blir det kallt och tomt.
Lilla Alva trollunge, charmtroll, sötis, kaksmulan, mumsmums... Kärt barn har många namn..
I går skulle vi till Johans moster som inte kunde komma i torsdags som det var tänkt. Hon jobbar i en butik som ligger norr om sthlm. När vi var på väg dit så ringer Johans bror och bjuder över oss till sin tjej som bor i Sätra. Så, vi gjorde en par timmar hos Marie, sen åkte vi till gymgrossisten i Västberga och senare till skhlm. Där i skhlm gjorde vi Panduro bla. Kl 18 var vi hos Kenneth och Lucy och blev bjudna på en Kinesisk variant av Sukiyaki. Supergott. Sen hjälpte Lucy mig med en del praktiska saker.. Så himla lyckad dag som slutade sent hemma. William mutade vi med pizzapengar, så han var så nöjd så :)
Idag har vi gjort vår dag i ridskolans caféteria. Det var helt ok, men jag var ju som sagt ganska sliten efter en ganska usel natt. Fram till 14 hade vi vår plikt där. Åkte hem och medan Johan lagade mat så satt jag klistrad framför datorn och matade in information och googlade.
Tanken var att jag skulle ta mig ner i gymet idag, men jag skiter i det. Jag kör lite själavård i badkaret istället. Det blir bra det. Sen blir det tidigt i säng för mig. Lite sovmorgon också eftersom jag inte behöver passa någon morgontid eller sköta Emma.
Ha nu en skön fortsättning på dagen och sköt om dig och framför allt var rädd om dig!
Puss och kram!
Frukost
Jag är ingen frukostmänniska, det har jag aldrig varit. Uppskattar liksom inte hotellfrukostar som andra helt lyriskt gör. Helst äter jag inte alls på morgonen, men jag vet att jag blir skithungrig framåt halvelva om jag inte äter. Så, jag måste alltid vara vaken flera timmar innan jag kan äta.
Det är ju lättare om man är hemma, men man får hitta alternativ, som med allt annat.
Idag är jag hemma och det blev Kefir med skivad banan och blandade nötter. Till det mammas egenbakade hårdbröd med smör och ost. Så, nu kommer jag att stå mig till över lunch antar jag ;)
Jobbar hemma idag och stör alla barn!
Senare idag kommer Johans moster och ska titta på en grej åt mig. Kanske kommer jag ut lite smartare ur det mötet. Kanske kommer jag ut lite säkrare ur det mötet. Kanske.
Igår gick jag på ett annat sätt på min fot på jobbet. Jag började tänka annolunda i förrgår när jag gick hem. Jag har liksom gått på utsidan av foten även med sandalen på mig, men nu började jag gå rakt med foten. Och jäklar vilken fart jag får upp. Jag kan typ få det att se ut som att jag går som vanligt! Jag har helt klart ett känslelbortfall under foten och i stortån som jag kan relatera till att det har med nerver att göra och det känns knepigt när man går, men det kommer säkert att ordna upp sig med tiden, om inte annat kommer jag väl att vänja mig.
I allafall igår när jag kom hem så tog jag av mig sandalen och försökte gå så rakt som möjligt utan den. Och det måste ju innebära att jag, åtminstonde försöker böja tåleden så gott det går. Och det går faktiskt. Jag kan inte böja den helt åt något håll, den är fortfarande mycket stel, och det är heller inte helt smärtfritt, men jag kan och det är det viktigaste för mig.
Sen är det ju så att jag egentligen ska gå med sandalen och INTE böja tåleden alls i en vecka till. Men det skiter jag i nu om jag ska vara ärlig. Och det ska man ju :). Jag ska upp till Sälen v4 och för mig är det skitviktigt att jag kan åka skidor den veckan. Då känns det som hög tid nu att börja träna på att gå ordentligt och få tillbaka rörlighet, styrka och framförallt modet att kunna gå och använda foten.
Soooo, bring it on for fuck sake, jag är inte rädd. Jag ska rehbilitera mera!!!! Shit va jag kommer att komma igen. En morgon kommer jag att ha mina egna skor på mig till jobbet, och jag kommer att göra entré med hoppsasteg. Högljutt. Så får vi se vem som skrattar mest :)
Nu ska jag väcka Emma. Igen. Jag tycker att hon kan sova på nätterna istället för på dagen. Som alla andra i den här familjen. Förutom William då kanske som verkar tycka att det är fullt normalt att sitta uppe och spela hela nätterna och sova till halv två på dagen sen. Nu har han dessutom en kompis här. Men vet du vad vi gjorde i natt? Jag bad Johan ställa sin klocka på tolv för att gå upp och stänga av modemet. Då var det färdigspelat för den natten ja, så kan det gå!
Jäkla ungdomar! Jag ska gå ner och väcka dom rackarna också snart. Nån jäkla måtta på slöfasonerna får det lov att vara. Only när mamma är hemma från jobbet ;)
Jag ska kasta mig in i duschen nu, så jag inte ser ut som om jag har badat i smörpaketet när Marie kommer.
Lite frulle ska jag försöka få i mig också.
Ha det en underbar dag nu fina du!
Ser du vad jag ser?
Är det inte underbart? Jag ska gå och köpa mig en lott tror jag.
På en helt vanlig tisdag..
Sitter på jobbet. Det känns så jäkla onödigt just idag ;). Emma är sjuk hemma, hon har feber, ont i halsen, hostar (vilket i hennes fall betyder = kräks), svider när hon kissar och allmänt risig. Hon var nere hos doktorn i morse och lämnade prover, men det var inget mer än en rejäl förkylning. Jobbigt för henne (och oss så klart).
Jag ska vara hemma på torsdag med henne. I morgon är det heldagsmöte.
Annars har jag en lätt träningsvärk i kroppen, vilket är skönt. Men jag är inte nöjd ändå. Jag är så trött på att inte kunna träna "på riktigt", att inte kunna stå på ett stadigt sätt och lassa på. Det blir halvdana träningspass nu, vilket jag tycker är jäkligt frustrerande. Jag kör bröst, armar och mage. Några övningar kan jag göra liggandes på mattan, men allt blir lite halvdant. Men som dom säger i branschen "bättre än inget", lite klychigt men det stämmer nog ändå. Jag kommer ju inte från träningen helt utan jag försöker underhålla rutinerna lite i väntan på liksom...
Ja, annars är det inte mycket att rapportera om. Stephanie kom hem igår och stannar till onsdag, för att hon hade tråkigt hemma. Tydligen ingen som är hemma utav dom hon känner, de flesta verkar vara bortresta.
Nä, nu ska jag harva på här, hämta lite mer kaffe och göra liiiite nytta innan jag packar ihop.
Inspirationen är på topp. Inte.
Du, du är en fin människa som betyder massvis, för jätte många. Använd 2012 till att faktiskt berätta för dina nära och kära vad dom betyder för dig emellanåt. Spontana, fina och ärliga ord är så gott att få en helt vanlig dag i veckan och helt utan förekommer anledning. Kan få vem som helst att må bra eller ännu lite bättre.
Kram på dig så länge!
Jag längtar efter våren nu
Jag veeeet, det har inte varit någon vidare vinter hittills, och faktum är att jag gillar vintern. Jag gillar kylan (hatar att frysa dock), gillar snön, glittret, den krispiga och fräscha känslan ute, jag älskar fjällen, skidåkningen och allt det där. Jag gillar till och med att skotta snö (i lagom mängder förstås). Kura framför elden i raggisar med en kopp varm choklad mellan händerna. Allt det där är underbart och jag älskart! Vi har ännu inte upplevt något av det här, och det borde vi vara mitt uppe i nu. Det kommer, jag vet det, det kommer.
Det tar inte bort känslan av att jag verkligen läääängtar efter knastrande vårgrus under fötterna, porlande vårbäckar från smältvatten, ljuset och dom värmande första solstrålarna på näsan, ljudet av livstörstiga vårfåglar, doften och dom första knopparna på träd och buskar.
Jag vill ha vår NU! Ge mig!
