En jobbig dag tar ut sin rätt..
Idag har varit vad man kan kalla en j***a skitdag.. En riktig skiiitdag. Känns otroligt jobbigt att gå igenom något liknande och jag känner mig som en liten flicka som fått en tillsägelse och smisk på fingrarna. Jag står där med mössan i händerna och tittar under lugg. Inget värd... Förstår du hur jag menar? Byxorna nere.. Inte vatten värd.. Usel som människa. Gör inget bra liksom.
Men det är bra, jag behövde en riktig känga. Nu vet jag. Nu vet jag vad jag måste göra.
Känns jävligt jobbigt under tiden bara, men det är bara att kämpa på och ta det ansvar jag är anställd för att göra.
Klart att man tvivlar på sig själv som människa, men nä, jag ska försöka att inte ta det hela personligt.
Förra veckan fick jag veta att de var en inspektion samma vecka som jag ska åka till Sälen, sen kom händelsen idag som gör att det är direkt olämpligt för mig att vara borta, vilket kan resultera i att jag måste stanna hemma. Själv i en hel jäkla vecka. Medan hela min familj är i Sälen och umgås och åker skidor. Jag vet inte om jag klarar det faktiskt. Jag måste försöka lösa det här på ett bra sätt. Men jag vet inte hur det ska gå till.
Just nu känns livet lite jobbigt som du kanske märker. Men så är det ibland.
Idag var jag och lämnade av Emma i sporthallen, dom skulle titta på en träningsmatch. Jag satt där och tittade på alla engagerade föräldrar och taggade tjejer. Fina barn med ramsor, glädje och gemenskap. Jag fick tårar i ögonen och hade svårt att hålla mig från att börja gråta. Jag var tvungen att gå därifrån och åka hem. Kom tillbaka efter en timme och det var likadant då. Kom undan innan någon hann se något.
Jobbigt att inte kunna hantera sina känslor bättre. Känns som att man inte kan vara bland folk, tänk om man bryter ihop framför någon...
Ja ja, jag ska försöka sopa upp resterna av mig själv nu. Dra in lite stolthet i lungorna och hålla huvudet högt.
Tack för ordet söta du.
Med hopp om livet..
