Det där om att inte kunna sova..
Så blev det. Igår när jag vaknade och gick på toa, så kände jag på lukten.. Urinvägsinfektion. Igen.
Det har känts ganska under kontroll under gårdagen och större delen idag. Framåt kvällen så tilltog känslan aningen och jag förstod att jag skulle bli tvungen att ringa läkaren i måndagsmorgon. Så långt allt ok.
Vi satt och tittade på en film och jag satt och messade med William som var ute och svirade. Gick en sväng på toa och de sista dropparna som gör såå jävla ont var rödfärgade. Ok, jag kommer inte kunna sova inatt. Det är inte ens någon ide att försöka.
Så nu sitter jag här med en brinnande och trängande känsla där man inte vill ha en brinnande och trängande känsla. Här kommer jag att sitta, varvat med toalettstolen med ansiktet vridet i smärtor. Fan!
Och så finns det en del som har urinvägsinfektion utan att ens veta om att dom har det. Hur är det ens möjligt?
Jag vet att jag misskötte en infektion för många år sen och då gick det upp i njurarna. Minns att jag halv medvetslös blev inburen i bilen och ivägkörd till akuten.
Efter det kan jag inte göra annat än att kontakta läkaren så fort jag får känning. Men jag trodde att jag skulle kunna hålla det lite i schack med en jäkla massa vatten till i morgon i allafall, men det gick inte.
Så, vad ska jag göra nu då? Det går knappt att läsa en bok ens. Så himla svårt att koncentrera sig på något annat än den otäcka känslan..
Meckigt, fan!
