Katastrof
Egentligen är det katafuckingstrof!
I morse när jag kom till jobbet så hade jag full koll på min morgon. Jag hade ett möte på förmiddagen och jag skulle hinna med en del innan. Jag hade ett möte över lunchen och jag hade bunkrat upp med en stadig frulle så jag inte skulle äta så mycket till lunch. Jag hade ett möte på eftermiddagen och jag hade tagit med lite frukt till innan det. Alltså jag hade min dag planerad. Så, vad hände?? Jo:
Jag kom till jobbet, hade ett fett kuvert i postfacket. Alla papper som skulle till mina 27 medarbetare. Det var bara att sätta sig och börja sortera, para ihop och bocka av. Det fattades papper. Ok, till vilka och vem har fått dom, ska jag få nya eller måste jag leta rätt på dom.... Etc etc. Plötsligt var jag sen till mitt första möte. Ringde och sköt fram det. På väg dit så skulle jag lägga in min matlåda i kylen innan jag hastade vidare. Då först ser jag att jag glömt äta min frulle. Och här började katastrofen. Jag blev ju så klart hungrig innan nästa möte. Det som händer då är ju så klart att jag sitter och småäter under nästan hela mötet. Nu var det ju inte så att jag tog jättemycket mat, det var en standard tallrik som man får upplagd åt sig. Men jag blev proppmätt av någon anledning. Alltså panikmätt.
Ja, sen var det ju på nästa möte. Då fanns det ju inte på världskartan att äta en kiwi ens. Jag kunde inte ens dricka vatten. Det mötet drog ut lite och när jag kom tillbaka så var jag nästan kallsvettig från mättkänslan. Så det blev liksom ingen frukt då heller.
När jag kom hem så skulle jag värma två våfflor till Emma innan hennes handboll, då tar jag typ en halv våffla själv. Bara för att. Så, vad är summan:
Jo, jag har totalt ätit tre fjärdedelar av en nachotallrik, en banan och en halv våffla. Thats it. Nu dricker jag en kopp te. Men jag är ledsen. Jag kan inte äta.
Om jag tror att jag kommer bli smal av mitt sätt att hantera mitt matintag (som tack och lov inte ser ut så här varje dag, dock lite för ofta), så tror jag fetfel. Tvärt om. Jag blir så besviken på mig själv när jag upptäcker att jag gör så här.
Jag ska vara noga med att äta min frulle hemma, även fast jag inte är hungrig på morgonen. Om det börjar så, så tror jag att dagen flyter på sen.
Skit i det nu.
När jag gick ut från fabriken idag och skulle gå mot kontoret så såg jag det sötaste!
Jag går där, omgiven av betongklumpar till fabriksbyggnader, bilar åker förbi hela tiden. Det dammar i gruset och låter från tryckluft. Då ser jag något på sidan av vägen. Tryckt mot trottoarkanten. Trodde först att det var en liten igelkott. Jag böjde mig ner och så en liiiten jätterädd söt:
