Det tar emooooot!
Alltså jag har ju alltid tränat och ganksa mycket och tungt i perioder. Jag har alltid gillat mina svettiga promenader och jag går mellan 9 och 10 kilometer oftast när jag går. Flera gånger i veckan gör jag det. Tränar på gymet och dansat balett. Utsätter mig gärna för fysiska aktiviteter och utmanar mig själv.
Men när det kommer till löpningen (som jag tycker är den ultimata träningen för att hålla sig smal), alltså jag får fan inte till det. Antagligen ger jag upp för lätt. Innan det börjar kännas lätt att springa så börjar det bli okonternueligt och tillslut är det bara ett löppass då och då. Det är klart att det inte känns lättare då liksom.
Det är så jäkla tungt!
Iförrgår var jag ute på min första runda. Tanken var att jag skulle gå min långa sträcka, men kände att om jag itne har så mycket press på mig så orkar jag springa lite. Så det gjorde jag. Totalt hamnade sträckan på 8,40 km på 1,09 tim. Intervallsprang med rask gång emellan. Det var en skön och svettig runda.
Mina ben gjorde ont igår, så jag bestämde mig för att göra om det fast med den korta sträckan. Det blev totalt 5,57 km på 45 minuter. Ganska bra tycker jag. Det är ju typ ett år sen jag sprang sist.
Tyvärr gjorde det ont i min opererade fot igår, men det sket jag i. Mina ben hatar mig idag :)
Jag vill så gärna att det ska gå lika lätt som en del ser ut att ha när dom studsar förbi. Raka i ryggen, kanske med en liten ryggsäck på ryggen som man lite käckt håller i frampå. Likt en kängru så ser det liksom ut som att dom har fjädrar under skorna. Höga ben och knappt någon fotnedsättning alls. Bara studs och spänst och vinden i ryggen.
Jag känner mig som en hundra kilo tung säl i jämförelse.
Men ändock. En jäkligt skön känsla. Både under turen (när det inte är så tungt att det flimrar framför ögonen) och efter. Jag har känningar i ryggen och magen. Och som sagt, mina ben hatar mig. Men jag älskar dom och dom ska plågas :)
Ska försöka hålla i det här nu, men ikväll blir det axlar och triceps i gymet. Mina ben, stela som björkar får vila. Ett tag.
På med Foo Fighters, sen e de bar å köööör!
Tänk på att du är unik fina du! Du gör någon lycklig och någon eller till och med några skulle inte vilja leva i en värld som du inte lever i. Ge någon en klapp på axeln och ett leende, du kan rädda någons dag!
Kram så länge!
Men när det kommer till löpningen (som jag tycker är den ultimata träningen för att hålla sig smal), alltså jag får fan inte till det. Antagligen ger jag upp för lätt. Innan det börjar kännas lätt att springa så börjar det bli okonternueligt och tillslut är det bara ett löppass då och då. Det är klart att det inte känns lättare då liksom.
Det är så jäkla tungt!
Iförrgår var jag ute på min första runda. Tanken var att jag skulle gå min långa sträcka, men kände att om jag itne har så mycket press på mig så orkar jag springa lite. Så det gjorde jag. Totalt hamnade sträckan på 8,40 km på 1,09 tim. Intervallsprang med rask gång emellan. Det var en skön och svettig runda.
Mina ben gjorde ont igår, så jag bestämde mig för att göra om det fast med den korta sträckan. Det blev totalt 5,57 km på 45 minuter. Ganska bra tycker jag. Det är ju typ ett år sen jag sprang sist.
Tyvärr gjorde det ont i min opererade fot igår, men det sket jag i. Mina ben hatar mig idag :)
Jag vill så gärna att det ska gå lika lätt som en del ser ut att ha när dom studsar förbi. Raka i ryggen, kanske med en liten ryggsäck på ryggen som man lite käckt håller i frampå. Likt en kängru så ser det liksom ut som att dom har fjädrar under skorna. Höga ben och knappt någon fotnedsättning alls. Bara studs och spänst och vinden i ryggen.
Jag känner mig som en hundra kilo tung säl i jämförelse.
Men ändock. En jäkligt skön känsla. Både under turen (när det inte är så tungt att det flimrar framför ögonen) och efter. Jag har känningar i ryggen och magen. Och som sagt, mina ben hatar mig. Men jag älskar dom och dom ska plågas :)
Ska försöka hålla i det här nu, men ikväll blir det axlar och triceps i gymet. Mina ben, stela som björkar får vila. Ett tag.
På med Foo Fighters, sen e de bar å köööör!
Tänk på att du är unik fina du! Du gör någon lycklig och någon eller till och med några skulle inte vilja leva i en värld som du inte lever i. Ge någon en klapp på axeln och ett leende, du kan rädda någons dag!
Kram så länge!
Kommentarer
Postat av: Helen
Det är MYCKET lättare att springa när man har två tokiga hundar med sig och har sagt det förrut och säger det igen om det är springa du vill göra så säg bara till så kommer jag med odjuren ;)
Postat av: Jeanette
Haha va skönt att veta att man inte är ensam, jag tar också bort den när jag bakar! Jag plockar även bort det "slemmiga" i äggulan när jag kokar ägg. Får för mig att det är fostret, så sjukt.
Trackback
