Sussie i ett nötskal och större vs mindre barn..
Ganska lugnt och tyst är det på kontoret idag. En del av ´ligan är i Malmö och kollar in våra delar där.
Jag var på flygande och flängande fot igår. Kl halv åtta skulle jag befinna mig i Liljeholmen och plocka upp en person från sälj som är från Småland. Sen skulle vi med mig bakom ratten åka vidare till Haninge. Efter det var det vidare till Årsta för att lämna av honom i Liljeholmen igen.
Det gick smidigt men jag varken åt eller drack något förrän jag kom tillbaka till kontoret vid ett tiden. Men det gick bra.
När jag kom upp till Liljeholmen så står jag bakom en bil och vi ska in i garaget. Bilen framför mig ringer på någon som kan öppna bommen, det verkade som att han bara skulle göra en snabb sak. Det hela tog lite tid dock och det hann samla på sig bilar bakom.
Så var det då min tur.
Jag glajdar fram till automaten. Så nära som möjligt så klart, så man behöver röra sig minimalt. Stäcker ut handen så där lite nonchit (eftersom jag och alla andra hade blivit lite irri på föregående bil). Ska trycka fram en biljett och råkar tappa mitt bankkort som jag har i samma hand. FAN (lite pinsamt så klart), öppnar dörren för att plocka upp det från marken (fortfarande fastspänd, allt för att slippa röra sig), ser inte kortet. Eeeh, ok. Spääner loss mig och öppnar dörren lite till samtidigt som jag lutar mig ut. Ser inte kortet. Nähä. Får väl lov att prångla mig ur bilen. Eftersom den står så nära automaten så är det en konst i sig, lite av en akrobatisk övning. Tittar som snabbast på bilarna som börjat hopa sig bakom. Sätter mig på huk i det smala utrymmet och ser inte det jävla kortet! Jag blir tvungen att sätta ner knäna på den avgas skitiga marken och titta. Där.. mitt under bilen låg det. Hur fan skulle jag få tag på den utan att tappa ansiktet helt? Det går inte. Jag var tvungen att typ lägga mig ner och kravla in så långt under bilen jag kunde för att få tag i det. Skitigt som fan, med lite skrapont på ena knät och en värkande tå satten jag mig i bilen igen och brände gummi hela vägen upp. Bredsladd in i en parkeringsficka och ut från garaget snabbare än ljuset.
Så går det.
På fredag ska jag åka till Stephanie och mysa. Jag ska ta med alla de tre första Twílight filmerna och kolla igenom dom. Lite chips blandat med popcorn blir det också. Sover nog kvar där (om vi inte får för oss att åka hem mitt i natten) till lördagen. S ska ut på krogen i Strängnäs på lördagkvällen och kommer sen att sova hos sin kille.
Lite egentid med de större barnen.
Nästa helg är Johan på Island. Då ska jag skaffa barnvakt åt Emma och ta med mig William till Heron och käka lite först sen bio. Jag vill se Devil inside, vi tittade på trailern tillsammans igår och den ser lovande ut. Det fanns en del andra filmenr också. Bland annat en med Denzel Washington, den hetter Safe House. Vi får se vad det blir.
Man glömmer bort de stora barnen och deras behov av egentid med en av sina föräldrar i taget. Och ska sanningen fram så hänger jag hellre med barn i deras ålder än med barn i Emmas ålder.
Tro nu inte att jag favoriserar några av barnen, för det gör jag verkligen inte. Men jag vet att jag skrivit det tidiagre och det står jag för. Jag är inte mycket för barn egentligen. Men när dom blir större så är det lättare att själv uppskatta det man hittar på. Nog för att jag verkligen uppskattade Mästerkatten sist jag var på bio med Emma, men du kanske fattar. Jag har lite svårt att vara helt öppen i den här frågan eftersom det får mig att framstå som att jag inte tycker om mitt eget barn. Dessutom är det en ganska laddad fråga.
Men så här: Om jag får välja så drar jag hellre upp till Stockholm och fikar, kikar i affärer, sitter på en solig trappa och äter mjukglass med hembakade strutar,än att stå och gunga ett barn i ålder mellan 5-8 i en lekpark, serva med saft och bullar. Byta kläder för att någon har spilt, får bära på allt eftersom små barn inte orkar, får kompromissa eftersom någon inte gillar just den smaken, måste vara med och leka i parken eftersom man vill ha en som räknar i kurragömma, eller en som gömmer nyckeln i Hitta nyckel, eller får sitta en hel förmiddag och fundera ut små ledstrådar till en skattjakt som tillslut ska resultera i en skatt. Som jag också kommer att behöva hitta på lite kvickt. Bara för att när skattjakten är klar på tre minuter få veta att den var dålig och så får man sätta sig och vara ännu lite fnuligare och kvickare. Nog för att jag uppskattar allt det här också ibland, men då gärna när jag själv får bestämma. Jag är helt enkelt ingen bullmamma, har aldrig varit det och kommer aldrig att bli.
Nåja. Egentid med de större barnen blir det, och det blir det allt för sällan.
Nu ska jag svepa en snabb kopp kaffa till, sen ska jag bege mig in i fabriken och göra lite nytta!
Puss och kram!
Jag var på flygande och flängande fot igår. Kl halv åtta skulle jag befinna mig i Liljeholmen och plocka upp en person från sälj som är från Småland. Sen skulle vi med mig bakom ratten åka vidare till Haninge. Efter det var det vidare till Årsta för att lämna av honom i Liljeholmen igen.
Det gick smidigt men jag varken åt eller drack något förrän jag kom tillbaka till kontoret vid ett tiden. Men det gick bra.
När jag kom upp till Liljeholmen så står jag bakom en bil och vi ska in i garaget. Bilen framför mig ringer på någon som kan öppna bommen, det verkade som att han bara skulle göra en snabb sak. Det hela tog lite tid dock och det hann samla på sig bilar bakom.
Så var det då min tur.
Jag glajdar fram till automaten. Så nära som möjligt så klart, så man behöver röra sig minimalt. Stäcker ut handen så där lite nonchit (eftersom jag och alla andra hade blivit lite irri på föregående bil). Ska trycka fram en biljett och råkar tappa mitt bankkort som jag har i samma hand. FAN (lite pinsamt så klart), öppnar dörren för att plocka upp det från marken (fortfarande fastspänd, allt för att slippa röra sig), ser inte kortet. Eeeh, ok. Spääner loss mig och öppnar dörren lite till samtidigt som jag lutar mig ut. Ser inte kortet. Nähä. Får väl lov att prångla mig ur bilen. Eftersom den står så nära automaten så är det en konst i sig, lite av en akrobatisk övning. Tittar som snabbast på bilarna som börjat hopa sig bakom. Sätter mig på huk i det smala utrymmet och ser inte det jävla kortet! Jag blir tvungen att sätta ner knäna på den avgas skitiga marken och titta. Där.. mitt under bilen låg det. Hur fan skulle jag få tag på den utan att tappa ansiktet helt? Det går inte. Jag var tvungen att typ lägga mig ner och kravla in så långt under bilen jag kunde för att få tag i det. Skitigt som fan, med lite skrapont på ena knät och en värkande tå satten jag mig i bilen igen och brände gummi hela vägen upp. Bredsladd in i en parkeringsficka och ut från garaget snabbare än ljuset.
Så går det.
På fredag ska jag åka till Stephanie och mysa. Jag ska ta med alla de tre första Twílight filmerna och kolla igenom dom. Lite chips blandat med popcorn blir det också. Sover nog kvar där (om vi inte får för oss att åka hem mitt i natten) till lördagen. S ska ut på krogen i Strängnäs på lördagkvällen och kommer sen att sova hos sin kille.
Lite egentid med de större barnen.
Nästa helg är Johan på Island. Då ska jag skaffa barnvakt åt Emma och ta med mig William till Heron och käka lite först sen bio. Jag vill se Devil inside, vi tittade på trailern tillsammans igår och den ser lovande ut. Det fanns en del andra filmenr också. Bland annat en med Denzel Washington, den hetter Safe House. Vi får se vad det blir.
Man glömmer bort de stora barnen och deras behov av egentid med en av sina föräldrar i taget. Och ska sanningen fram så hänger jag hellre med barn i deras ålder än med barn i Emmas ålder.
Tro nu inte att jag favoriserar några av barnen, för det gör jag verkligen inte. Men jag vet att jag skrivit det tidiagre och det står jag för. Jag är inte mycket för barn egentligen. Men när dom blir större så är det lättare att själv uppskatta det man hittar på. Nog för att jag verkligen uppskattade Mästerkatten sist jag var på bio med Emma, men du kanske fattar. Jag har lite svårt att vara helt öppen i den här frågan eftersom det får mig att framstå som att jag inte tycker om mitt eget barn. Dessutom är det en ganska laddad fråga.
Men så här: Om jag får välja så drar jag hellre upp till Stockholm och fikar, kikar i affärer, sitter på en solig trappa och äter mjukglass med hembakade strutar,än att stå och gunga ett barn i ålder mellan 5-8 i en lekpark, serva med saft och bullar. Byta kläder för att någon har spilt, får bära på allt eftersom små barn inte orkar, får kompromissa eftersom någon inte gillar just den smaken, måste vara med och leka i parken eftersom man vill ha en som räknar i kurragömma, eller en som gömmer nyckeln i Hitta nyckel, eller får sitta en hel förmiddag och fundera ut små ledstrådar till en skattjakt som tillslut ska resultera i en skatt. Som jag också kommer att behöva hitta på lite kvickt. Bara för att när skattjakten är klar på tre minuter få veta att den var dålig och så får man sätta sig och vara ännu lite fnuligare och kvickare. Nog för att jag uppskattar allt det här också ibland, men då gärna när jag själv får bestämma. Jag är helt enkelt ingen bullmamma, har aldrig varit det och kommer aldrig att bli.
Nåja. Egentid med de större barnen blir det, och det blir det allt för sällan.
Nu ska jag svepa en snabb kopp kaffa till, sen ska jag bege mig in i fabriken och göra lite nytta!
Puss och kram!
Kommentarer
Postat av: Helen
Jag förstår precis vad du menar och kan till viss del relatera till det du skirver, trivs själv också bättre med lite större barn.
Gjorde ett gästspel på Paulinska som lokalvårdare för ett år sedan och jag tyckte ungarna var stört sköna, kanske inte alla men i alla fall majoriteten av dom ;)
Postat av: Helen
BTW jag läste ditt lilla missöde med kortet när du skulle parkera och han visste direkt vilket garage det var det ligger mellan två hus som han jobbar i, numera jobbar han för AMF tidigare var det Vasakronan så han känner till Liljeholmen som sin egen ficka ;)
Trackback
