Sussie Ohlssons

Igårkväll satt farmor Kerstin och vakade över farfar Rune som hon gjort de sista dygnen. Plötsligt hostar han till. Ganska anmärkningsvärt då han har sovit hela tiden de senaste fem dygnen.
Kerstin sa: "oj då! Satte du i halsen?"
Rune: "Ja, men det gick bra".
Sen var han lite vaken ett tag och verkade medveten om alla som satt där och pratade omkring honom.

05,20, alltså bara ett par timmar senare somnar Rune in. Helt lugnt och stilla.

Men vad är det med den lilla stunden innan man kilar vidare. Jag tror att många kan vittna om att man kvicknar till precis innan man dör. Jag undrar vad som händer just då, och kanske vad meningen är.
Jag skulle vilja vara naiv och säga att det är människans sätt att få möjlighet att få säga farväl till nära och kära. Men jag tror inte att det är så egentligen. Men visst är det ett märkligt fenomen ändå?

Men nu säger vi adjö till Rune. Jag tackar honom för massor av värme och en stor dos humor. Alltid så korrekt och med glimten i ögat! Jag är så tacksam för att jag fick lära känna honom.

Emma, pappa Johan och farfar Rune på Runes födelsedag förra året