Sussie Ohlssons

Idag blev jag förlängd. En månad till. Det är inte lätt att planera något när man har en anställning på månadsbasis.

 

När jag stod och undervisade idag såg jag att ett nummer jag inte kände igen ringde på min privata mobil. När jag lyssnade av svararen var det en tjej som ville att jag skulle ringa tillbaka.

Det visade sig att Lernia tjänsten som jag var så aktuell för i somras hade blivit aktuell igen. En ny områdeschef är tillsatt och den nya utbildaren ska sluta. Så på något vis fick den nya chefen min gamla ansökan i sin hand och ringde upp. Det var ju lite smickrande.

Jag ska möta upp henne i Södertälje nästa torsdag för en lunch och lite tjitttjatt. Jag är så tudelad här, för å ena sidan gillar jag lite fart och fläkt. Om det sker med struktur. Å andra sidan har jag fått så mycket ostrukturerad fart och fläkt under en period nu så jag längtar efter lite lugn och ro med en skvätt trygghet i min anställning nu faktiskt. Och det kan till och med vara värt ett par tusen i lönesänkning. Tjänsten kommer dessutom att vara i Eskilstuna. tjogo minuter tar det att åka dit. Tjugo minuter är inte så mycket om man jämför med 1,5 timme som det tar att åka i rusningstrafiken som jag måste göra idag. Samtidigt gillar jag Stockholms pulsen mycket. Det händer något och man har alltid en närhet när man är här. Ringer någon och vill luncha... ja då möts man upp någonstans i Stockholm bara. Snabbt och lättlöst.

 

Men trygghet är viktigare än allt nu. Oavsett om det blir något med Lernia eller om det blir här så är tryggheten nummer 1 just nu. Jag får ge mig till tåls och se vad framtiden säger.

 

Vem hade trott att jag skulle kastas runt på det här sättet för ett år sen? Inte jag i allafall. Snart, om tre veckor åker jag och mina barn till Sälen och kopplar bort alla måsten för ett par dagar. Niiiice!

 

Nu ska jag åka hem till alla mina odjur. Jag är lyckligt lottad som har en bunt odjur att komma hem till.

 

Ha det gott nu fina du. Kärlek!

Hej på dig!

 

Jag är mitt uppe i en ny utbildningsinsats. En ny grupp med blandade människor sitter på dagarna och lyssnar på mig. Ganska mäktig känsla.

Förra gången jag hade den första gruppen var det också den första gången jag höll i en utbildning av den här digniteten. Visst har jag instruerat och så tidigare, men en tre veckor lång utbildning har jag aldrig hållit i. Och varje dag kändes lite så där kan jag villigt säga. Min kollega som jag håller utbildningen med är lite mer spontan och kan inprovisera. Jag gillar inte det. Inte om jag inte har en helhet klar först.

Men mer och mer bitar faller på plats och mer och mer av utbildningen blir klar i samma takt som jag håller i dagarna. Kul!

 

Samtidigt är det ju ganska intensivt. Jag är borta nästan tolv timmar per dag. Tackar för en förstående man!

 

Vad ska man göra annars liksom. Jag får ju bara förlängningar på en tillfällig tjänst hela tiden. Jag är glad för varje dag jag har ett jobb att gå till, det är inte det. Men samtidigt är jag ju vuxen och har ett liv. Jag vill ju också kunna planera semester med barnen i sommar osv, men det är ju svårt när man blir förlängd en månad i taget bara. Jag kommer dessutom inte att ha råd att ta semester om jag inte får semesterersättning som normalanställda.. Knepig fråga som är full av moral, vilja och tacksamhet...

 

Nu ska jag åka hem. På vägen ska jag ringa en kund och återrapportera ett ärende i vårt ärendehanteringssystem. I morgon tar kollegan över en dag och jag ska jobba i Liljeholmen hela dagen. Liljeholmen känns ju förhållandevis nära hem plötligt. Lustigt hur man vänjer sig och anpassar sig snabbt.

 

Ha det gott, Puss!

Det är ju inte samma sak det vet vi, så det släpper jag.

 

Det slog mig idag när jag satt på tunnelbanan att jag först och främst blir irriterad när det kommer in en person som ställer sig bakom huvudet på mig och börjar spela dragspel. Medan jag pratar i telefon. Sen vill han ha pengar för det. Eee, nehe du tack så mycket.

 

Men jag tänker också på hela det här liga snacket som är. Alla tiggare. Typ, tillhör en liga.

Williams exempel igår. Det var en tiggare i Präntaren igår. Han gick och skakade med en liten plastmugg och ömsom sa "please" och ömsom pratade på svenska med brytning.

Han stod med kryckor och skakade en stund och William och hans kompis stod och pratade och tittade på honom hela tiden. William tyckte synd om honom och ville egentligen ge honom pengar, men han hade inga.

Efter en stund tog han helt sonika upp sina kryckor och utan minsta antydan om skakning eller haltande spatserade han bort till en stor BMW suv och hoppade in och körde iväg... Alltså ok att tiggare kan behöva en mobiltelefon men här måste för fan gränsen vara nådd va!!!

 

Idag när jag skulle gå in på Design Torget under plattan så satt det en söt gubbe utanför där och gnuggade sin panna och såg allmänt bekymrad ut. Jag tänkte att jag skulle ge honom en tjuga när jag kom ut. Väl färdig inne i butiken och går ut mot mannen så ser jag att han har sällskap. Jag går lite avvaktande förbi. Känner snabbt att dom röker hach. A men va fan. Här måste jag ändå också dra min gräns. Jag vill inte ge honom några pengar då. Besviken och lite förbannad gick jag upp för trappen som leder upp på marknivå igen. Möter en kvinna där som nästan tar tag i mig och säger "please" och sträcker fram en mugg. Jag skakar på huvudet och vill gå förbi henne. Då säger hon "not money, food", men jag hade ingen mat med mig, då ville hon att jag skulle gå och köpa till henne. Så.... i stället för att då stå utanför en matbutik, om hon nu vill ha mat i stället för pengar, så står hon så det ska bli lite långt att gå för att köpa mat. Och då kanske man tänker " ja men hon luras inte, hon är ju hungrig stackarn, jag ger henne pengar så hon kan gå och köpa själv". Men den gubben går jag inte på idag sörrö.

Nä du lilla damen, jag har annat att göra på min ändå ganska korta lunch rast än att gå och köpa mat till dig.

 

Det är så synd att lurendrejjare ska förstöra för de som verkligen behöver pengar. För att överleva.

 

Tack för mig, hej!

Det gick bra idag trots allt. Ganska behaglig dag faktiskt. Jag hade ett kundmöte i Södertälje på förmiddagen. Så jag gick upp tidigt så jag hann jobba lite och förbereda mig för ett telefonmöte senare på förmiddagen.

 

Upp till Tälje, gick igenom det som skulle gås igenom, sprang till bilen, där jag riggat iordning för telefonmötet. Satt i bilen i över en halvtimme och frös som en gnu.

 

Sen skulle jag till Sollentuna C för uppföljning på Teliabutik uppstarten. Tog en lunch och smet in i en butik och shoppade lite. Vidare till Vällingby för samma typ av möte. Tog vägen förbi Alvik Bromma och kollade om ett sim kort kommit till kontoret som jag väntar på, det hade det inte.

Skärholmen. Uppföljningsmöte. Bilresa hemåt, samtal i telefon, skicka iväg ett par sms, skrev på blocket (ja, medan jag körde) vad jag intefick glömma att göra när jag kom hem...

 

Kom så hem. Inget snökaos än. Världens sötaste vovve väntar på mig och vi gick ut en sväng.

Sen startade jag datorn och gjorde allt som jag inte skulle glömma. Snart ska jag stänga ner allt vad jobb heter för dagen. Det är ju en dag i morgon också gott folk. 

 

Sist men inte minst så vill jag gärna minnas denna lilla stund med min stora USA äventyrare. Denna bild togs  hos svärmor och Jaap ett par dagar innan hon for.

 

 

 

Snökaos. Igen.

Och jag som måste ut på vägarna och slira. I storsthlm. Där har man sagt på AB.se att det blir som stökigast. Ogilla!

 

Stephanie har en Victoria Secret butik i sin närhet. Jag är lite av en succer för deras kläder, underkläder, krämer mm. Så jag bad henne köpa trosor till mig vid tillfälle. Jag har messat henne flera gånger vad trosmodellen heter men hon glömmer hela tiden. Men igår strax innan jag skulle gå och lägga mig kom ett mms. Ett helt hav av fina trosor. Strax efter kom FaceTime samtalet. Hon filmade medan hon gick omkring i butiken. Tyvärr hade hon inte så hon kunde lägga ut till mig mer än tre par, men jag kommer att föra över pengar till henne med jämna mellanrum, och så fort hon fått tag i ett amerikanst bankomatkort så ska hon få shoppa och skicka till mig :)

 

Jag tror att jag fått till Romeos matvägran nu också. Det har liksom gått lite troll i hans matvanor. Men nu, med konsekvens från mitt håll och rätt foder (hoppas jag) så tror jag att han håller på att ta sig ur spärren.

 

Nu ska jag bara gå upp och borsta tänderna, sen ska jag ut på vägarna..

 

Ha re gott!