Sussie Ohlssons

Hej på dig!

 

Jag är mitt uppe i en ny utbildningsinsats. En ny grupp med blandade människor sitter på dagarna och lyssnar på mig. Ganska mäktig känsla.

Förra gången jag hade den första gruppen var det också den första gången jag höll i en utbildning av den här digniteten. Visst har jag instruerat och så tidigare, men en tre veckor lång utbildning har jag aldrig hållit i. Och varje dag kändes lite så där kan jag villigt säga. Min kollega som jag håller utbildningen med är lite mer spontan och kan inprovisera. Jag gillar inte det. Inte om jag inte har en helhet klar först.

Men mer och mer bitar faller på plats och mer och mer av utbildningen blir klar i samma takt som jag håller i dagarna. Kul!

 

Samtidigt är det ju ganska intensivt. Jag är borta nästan tolv timmar per dag. Tackar för en förstående man!

 

Vad ska man göra annars liksom. Jag får ju bara förlängningar på en tillfällig tjänst hela tiden. Jag är glad för varje dag jag har ett jobb att gå till, det är inte det. Men samtidigt är jag ju vuxen och har ett liv. Jag vill ju också kunna planera semester med barnen i sommar osv, men det är ju svårt när man blir förlängd en månad i taget bara. Jag kommer dessutom inte att ha råd att ta semester om jag inte får semesterersättning som normalanställda.. Knepig fråga som är full av moral, vilja och tacksamhet...

 

Nu ska jag åka hem. På vägen ska jag ringa en kund och återrapportera ett ärende i vårt ärendehanteringssystem. I morgon tar kollegan över en dag och jag ska jobba i Liljeholmen hela dagen. Liljeholmen känns ju förhållandevis nära hem plötligt. Lustigt hur man vänjer sig och anpassar sig snabbt.

 

Ha det gott, Puss!