Sussie Ohlssons

Halsbränna och magkatarr. Det är priset jag betalar nu.

När jag är själv och Johan är borta brukar jag passa på att njuta. Gå och lägga mig tidigt, tända ett värmeljus i stjärnan i sovrumsfönstret som får brinna ut av sig själv. Kanske sitter jag i min underbara ensamhet och tittar på tv´n en stund innan osv..

 

Dessa tre dagar såg jag inte på annat sätt. Men jag hade fel. Jag känner att jobbet kräver för mycket av mig för att jag någonsin ska kunna koppla av. Och Romeos närvaro såg jag som ett mysigt inslag. Det är bara stressande.

 

Igår när jag skulle iväg till Skärholmen för ett kundmöte som hastigast, ringer Emmas fröken strax innan jag skulle hoppa in i bilen och åka. Hon hade ont i huvudet. Ok, hämtade henne och inser att jag inte kan ta jobb bilen eftersom den bara har ett säte och då hade Emma fått ha Romeo i knät.

In i min bil, stressad. Romeo piper, Emma sitter och kuckilurar och jag är stressad. Kommer fram, Romeo vill inte sitta kvar så han bråkar när vi ska ut. Kommer ner och genomför mötet. Upp igen och ska sätta mig i bilen. Hinner bara upp på motorvägen så säger Emma att Romeo har kissat på sin filt. Jaha, det förklarade varför han inte ville vara i bilen... Krånglar fram honom till mig och efter en stund kräks han... Va f*n!

 

Idag har Emma varit i skolan, det var ingen fara med henne alls. Romeo har skött sig så himla exemplariskt i bilen hela dagen. Jag har varit lyhörd och tagit ut honom med jämna mellanrum. Hade också med mig en burk med vatten som han fick av hela tiden. Bra dag.

Men som sagt... alltid med en stress i grunden som gör att jag inte kan njuta och koppla av.

 

Nu ska jag åka och handla. Emma blev hämtad av en kompis från skolan och kommer att bli hemskjutsad efter handbollen senare. Lite vardagslyx.

 

Ciao!

Sitter hemma och jobbar för tillfället. Phu, skönt efter förra veckan. Jag har liksom haft en metallisk huvudvärk sedan mitten på förra veckan. Känns lite bättre nu, men känns fortfarande.

 

Förra veckan hade vi (jag och en kollega) en teoriutbildning. Det är en tre veckor lång utbildning totalt och denna vecka är eleverna på praktik. Jag ska snart sätta mig och ringa runt och se hur det går för de. Jag ska upp till en teliabutik och träffa upp en framtida anställd som ska städa den senare idag och kanske försöker jag även då hälsa på någon av eleverna när jag ändå är ute och far.

 

Jag är ensam i tre dagar, så Romeo får följa med mig på jobbet. Det innebär att jag inte kan jobba på kontoret någon längre stund. Ett tag är ju Romeo van att ligga i bilen så det kommer att gå bra. Det kommer att bli en del fladdrande dessa dagar, men det är också nödvändigt, så Romeo är inte i vägen. Däremot kan jag inte ha så långa arbetsdagar som jag hade förra veckan. Då var det lite ombytta rollen kan man säga. Jag var borta i nästan tolv timmar varje dag. Jag kom hem till dukat bord, bara att sätta sig. Johan hade lämnat och hämtat och ibland hunnit skjutsa till någon aktivitet innan jag kom hem.

Städa hade han inte lyckats hinna med, men va fan... man får inte gapa efter för mycket :)

 

Så... Stephanie mår bra i USA. Jag var lite orolig ett tag att hon inte ville vara kvar. Det känns så maktlöst när hon är så långt borta. Men hon verkar komma till ro. Hon är runt och flänger och far när hon är ledig. Hon tar bilen hit och dit. Det ena shoppingcentret efter det andra avverkas. Hon träffar massor av kompisar och har ständigt något att göra.

I februari ska familjen åka bort en vecka, då passar Stephanie på att flyga till Lincon Nebraska och hälsa på en tjej (Ellen) som var i Sverige för två år sen. Det var en vän till mig som varit barnflicka till Ellen när hon var liten och nu är hon stor och kom till Sverige och hälsade på. Då lärde vi känna henne och nu ska Stephanie hälsa på Ellen i sin tur. Tycker det är så coolt att Stephanie är så framåt och törs. Hon är ju trots allt i ett främmande land alldeles själv. Men hon tar för sig. Och som jag sagt förr och tänkt hela tiden så tror jag att den Amerikanska kulturen passar Stephanie bra.

På Söndag var tydligen värdfamiljen och Stephanie bjudna över till grannen för det var Super Bowl, roligt att få uppleva det riktiga USA. 

 

Nu ska jag gå upp och göra mig i ordning så jag kan sätta mig och göra alla telefonsamtal jag har på listan, sen sätter jag mig och styr mot Skärholmen. På återseende!

 

Ciao

Hej på dig!

 

Vilket tålamod du har som tittar in då och då fast jag är svindålig på att uppdatera.

 

Stephanie har åkt till USA. Hon lever drömmen kan man säga. Skypade med henne igår och hon visade sitt rum, huset hon bor i, bilen hon kör.... Hon har det bra. Killarna hon passar är i skolan hela dagarna så hon har mycket fritid.

Hon verkar liksom inte blyg heller. Hon satte sig i sin stora svarta fyrhjulsdrivna Subaru Impresa, drog igång GPSén och styrde kosan mot The Mall. Hon ville inte köra på den stora motorvägen utan försökte sig på gamla vägen och kom då vilse. Slirar lite nonchit in på ett Donut café och säger att hon är vilse och ber om hjälp. Jorå. Hon kom rätt och hon shoppar loss verkar det som.

 

Jag jobbar som fan. Just nu har jag ett antal butiker som ska starta upp den 1/2. Jag startade upp 12 stycken samtidigt den 2/1 så jag har jobbat så det brunnit ibland.

I går skulle jag i allafall ta mig till Värtahamnen för att uträtta lite där. Det är ingen fara att åka till någon av de kunder som ligger lite i utkanten av själva kärnan. Så jag åker kors och tvärs.Utan problem i de allra flesta fallen. Men igår skulle jag då till Värtan och då har jag en butik som ska startas som ligger i Fältöversten. Jag tänkte att jag passar på att åka dit när jag ändå ska åt det hållet. Och jag tänkte att min GPS skulle visa mig samma väg som jag ville köra, dvs via Vallhallavägen. Men då misstog jag mig. Jag blev ledd via Fridhemsplan, genom hela jävla S:t Eriksgatan, upp på Odenplan, in på Östermalm och bort till Karlaplan och Fältöversten.

Alltså, för dig kanske det inte är en så stor grej att köra i de allra mest centrala delarna av Stockholm. Men för mig är det det. Jag blir skitnervös och vet inte hur jag ska sitta. Men det gick bra.

Nu ska jag till Vällingby, Sollentuna och Skärholmen. Sen har jag bara Nacka kvar och den tar jag nog nästa vecka. Det snöar ju så in i bengen!

 

Ha det gott och håll tummarna för mig i morgon när jag ska ha möte med mig chef om min framtid..