Hej Hopp!
Sitter hemma och jobbar för tillfället. Phu, skönt efter förra veckan. Jag har liksom haft en metallisk huvudvärk sedan mitten på förra veckan. Känns lite bättre nu, men känns fortfarande.
Förra veckan hade vi (jag och en kollega) en teoriutbildning. Det är en tre veckor lång utbildning totalt och denna vecka är eleverna på praktik. Jag ska snart sätta mig och ringa runt och se hur det går för de. Jag ska upp till en teliabutik och träffa upp en framtida anställd som ska städa den senare idag och kanske försöker jag även då hälsa på någon av eleverna när jag ändå är ute och far.
Jag är ensam i tre dagar, så Romeo får följa med mig på jobbet. Det innebär att jag inte kan jobba på kontoret någon längre stund. Ett tag är ju Romeo van att ligga i bilen så det kommer att gå bra. Det kommer att bli en del fladdrande dessa dagar, men det är också nödvändigt, så Romeo är inte i vägen. Däremot kan jag inte ha så långa arbetsdagar som jag hade förra veckan. Då var det lite ombytta rollen kan man säga. Jag var borta i nästan tolv timmar varje dag. Jag kom hem till dukat bord, bara att sätta sig. Johan hade lämnat och hämtat och ibland hunnit skjutsa till någon aktivitet innan jag kom hem.
Städa hade han inte lyckats hinna med, men va fan... man får inte gapa efter för mycket :)
Så... Stephanie mår bra i USA. Jag var lite orolig ett tag att hon inte ville vara kvar. Det känns så maktlöst när hon är så långt borta. Men hon verkar komma till ro. Hon är runt och flänger och far när hon är ledig. Hon tar bilen hit och dit. Det ena shoppingcentret efter det andra avverkas. Hon träffar massor av kompisar och har ständigt något att göra.
I februari ska familjen åka bort en vecka, då passar Stephanie på att flyga till Lincon Nebraska och hälsa på en tjej (Ellen) som var i Sverige för två år sen. Det var en vän till mig som varit barnflicka till Ellen när hon var liten och nu är hon stor och kom till Sverige och hälsade på. Då lärde vi känna henne och nu ska Stephanie hälsa på Ellen i sin tur. Tycker det är så coolt att Stephanie är så framåt och törs. Hon är ju trots allt i ett främmande land alldeles själv. Men hon tar för sig. Och som jag sagt förr och tänkt hela tiden så tror jag att den Amerikanska kulturen passar Stephanie bra.
På Söndag var tydligen värdfamiljen och Stephanie bjudna över till grannen för det var Super Bowl, roligt att få uppleva det riktiga USA.
Nu ska jag gå upp och göra mig i ordning så jag kan sätta mig och göra alla telefonsamtal jag har på listan, sen sätter jag mig och styr mot Skärholmen. På återseende!
Ciao
Kommentarer
Trackback
