Sussie Ohlssons

Hej min trogna läsare.. Hoppas du mår bra. Trots att jag aldrig är inne själv så går du in en gång om dagen. Det är lite rörande.. Tack för visat intresse..

 

Jag jobbar på. Trivs mindre bra och mer bra om vart annat. Men jag har ett jobb och det är jag glad över.

 

Barnen växer och utvecklas. Emma rör på sig mycket just nu. Hon går från klarhet till klarhet sakta men säkert. Här gäller det att inte stressa på något.

William har ju börjat gymnasiet. Han trivs bra och det verkar positivt för kommande tre år.

Stephanie är i i Amerikat. Hon trivs jättebra och suger i sig dagarna som en svamp. Hon längtar hem ibland men vet att när hon väl kommer hem så tar det bara en vecka så är hon inne i gamla gängor igen. Den tanken får henne illamående. Vi får se húr det slutar. Bra så klart, men hur..

 

Själv då.. Jo, jag har en rastlös känsla i min kropp. Jag ska ju snart ner och hälsa på Stephanie. Det är nervöst och pirrigt. Jag har inte så mycket pengar som jag skulle vilja men det får gå ändå. Jag ska vara med om upplevelsen för det kanske är min enda chans. Jag ska njuta av den otroligt stora upplevelsen jag kommer att få tillsammans med Stephanie. Bara hon och jag. Vi kommer att vara med om något hon och jag som bara hon och jag delar i denna familj. Om man tänker så här stort så är shopping sekundärt och oviktigt. Det kommer bli en underbar resa för mig.

 

Romeo och jag går på en grundlydnads utbildning, eller slyngelutbildning som hon som håller i den kallar den. Idag är det dags för gång nummer fyra (tror jag). Jag tycker väl kanske inte att jag lärt mig så mycket hittills. Romeo är ju en ganska känslig hund. Känslig i den bemärkelsen att om jag skärper mig och inte vill att han ska störa och gå fram till massor med människor så blir väl jag på ett visst sätt. Då påverkar Romeo och blir lugn på gränsen till tråkig, tillbakadragen och svår att få igång. Så här blir han på utbildningen och även på mitt jobb. På båda ställena så vill jag att han ska sköta sig. Utan att jag själv tänkt på det så blir jag annolunda och då blir Romeo annolunda. Det är väl det jag har lärt mig. Annars tycker jag väl att det handlar om sunt förnuft för det mesta. För oss i allafall. Vi har ju ingen krävande ras alls. Kärlek och en fast hand räcker för oss. Men vi får se, kanske går jag en fortsättning, det beror på vad den innehåller.

 

Detta är början till slutet för denna blogg. Jag har inte bestämt mig vad jag ska göra av all information som finns här innan jag lägger ner. En liten del av mig är lite känslomässig och nostalgisk i att bara kasta bort alla inlägg. Det är ju en del av vår historia och vardag. Men en lite större del av mig är ganska likgiltig och rycker bara på axlarna åt det. Det som har varit har varit. Jag har ingen användning av gamal information.. Vi får se. Men tanken är att jag ska ta bort denna. Det kan du ha med dig, min trogna vän..

Jag använder ju mest Instagram numer. Tror att jag kommer lägga ner FB också faktiskt. Det ger mig liksom inget längre.. Tiderna förändras och det är ju bra, eller hur :)

 

Ha det nu så bra kära du. Tänk på att du är värdefull!