Träning och jobbsökeri
Annars har jag dragits med en träningsvärk som inte är av denna värld. Eller jag har upplevt den förr. Nästan varje gång jag kör ben. Jag får så jäklar ont i benen när jag kör. Alltså, det är svimmvarning när jag ser en trappa eller en liten nedförsbacke. Det börjar avta, det allra värsta nu. Dag tre och nu har jag så där ganska skönt ont. Du vet så där så man inte riktigt kan låta bli att klämma på låren. Det är sköntont.
Gick ner i förrgår igen och körde lite bröst och axlar. Just bröst får jag också ont i. Som fan, men det är ändå en sköntont känsla även när jag har som ondast. Men benen... jesus. Jag ser roligt ut när jag går. Jag bjuder på det.
Sover gör jag dock som en kratta fortfarande. Jag tvivlar på att det handlar om sängen. Även om den säkert bidrar. Men jag skiter i det nu. Nu börjar jag träna igen. Jag kan inte vänta på bättre tider. Herregud, som det känns nu så får jag ju vänta tills fan kommer och avlöser mig.
Jag sprang ifrån min dator i morse. Så jag gjorde det jag skulle på förmiddagen, dvs var en sväng till liljeholmen bland annat. Sen åkte jag genom ösregn hem för att ta mig an ett möte via telefon och uppkopplad på datorn.
Så nu sitter jag ju då hemma. Jag ska dra ner och träna innan jag hämtar Emma. Snabbduscha och sen handla. Johan kan man ju inte lita på idag. Han är iväg på konferens till i morrn :)
Hej å hå. Bara å köra!
Hoppas iallafall att du har ett jobb, en harmonisk tillvaro och känner dig tillfreds.
Kram
Pubrunda och begravning
Har du det underbart? Jag har det under de omständigheterna som är.
I torsdags var vi ute med jobbet i sthlm. Vi satt på Medborgarplatsen och Snaps ett par timmar först. Ett antal glas rosé blev det på en soldränkt uteservering. Trevligt. Sen gick vi vidare upp på Götgatan och åt middag. Not så good. Men lite vin och en Irish Coffie senare så lulla vi vidare neråt och slank in på en pub lite längre bort. Där ville jag bara ha vatten, men fick en cider i handen. Och vatten så klart.
Strax innan tolv skulle vi vara klara tydligen. Men jag ville inte det. Stannade utanför på gatan med en kollega från Mölndal som också ville fortsätta. Äh, efter mycket om och men så sprang jag ikapp de andra och skulle åka hem. Stod på perrongen och kände att jag ville vara kvar. Så jag sa hej då till alla och lämnade stationsbyggnaden. Strax utanför så grep verkligheten tag i mig och jag kom på att jag hade förpliktelser på förmiddagen dagen efter. Så jag gick tillbaka och åkte hem med de andra. Vuxenpoäng till mig :)
Dagen efter kl halv elva satt jag och Johan i ett kapell och tog ett sista farväl av Johans farfar. Det var en fin och värdig ceremoni, underbart väder och underbara landgångar på Ulfhälls herrgård efteråt. Och jag är så in i märgen nöjd med att jag åkte hem då jag åkte hem. Det hade blivit en jävla plåga annars, som jag inte hade kunnat skylla på någon annan än mig själv.
Senare på kvällen gick jag ner till vänner och drack ett par glas rosé. Igen. och lördagen spenderades med vänner, middag och... ja just det. Vin. Eeeeh, ska jag bli osäker eller orolig kanske. Hur som helst. Det var inte en stöddig Sussie som åkte och var mysig hos mamma i går vill jag lova.
Annars var dagen igår väldigt fin. I Trosa som ligger så nära havet så blåste det lite kallt, men det var soligt och fint. Stephanie kom och mötte upp mig där. Jag fick en fint kort med ord i som gjorde mig tårögt och en god choklad.
Nu min fina vän ska jag gå och fika. Ha det göööött!
Kram
I know i´m gonna die, so my revenge is livin well
Sitter och väntar in lite tid. Tar en kopp kaffe och ska snart sätta mig i bilen och styra kosan mot Eskilstuna. TRR ska få dit Poolia som ska presetera sig och sen avslutas det med speedintervju. Sen bär det iväg mot Tälje och kontoret igen.
Varje dag läser jag härliga K´s blogg. Jag slås och inspireras av den enkelhet han ser sin tillvaro med. Han njuter av fågelkvitter och sätter guldkant på sin vardag med träning och hälosamt leverne. För att han väljer att ha det så.
Idag skriver han om val och sin egna påverkan till hur varje dag blir och hur man mår. Och jag kan ju inte annat än säga det: han har ju så brutalt rätt. Jag väljer själv om jag vill vältra mig i olycka och mörker.
Så nu bestämmer jag mig för att bara se det ljusa med min tillvaro. Allt händer av en anledning och jag måste samla lite Karmapoäng, så jag ska se till att göra det bästa av mina dagar.
Jag tar mina fötter och styr mot en ljus framtid!
Först lite frulle
Och sen måste jag jaga ut kattf*n som envisas med att komma in med sin äckliga fångst
Livet på en pinne! Ciao amigos!
Det där om att snubbla på mållinjen, sängköp och tatueringar
Hoppas att du haft en skön helg. Det har ju varit rena sommarvärmen! Gud så skönt för frysna själar :)
Jag har haft en fin helg. Kort dock, men fin.
För någon vecka sedan mailade jag till Regionchef samt HR ansvarig för ISS städtjänster i Mälardalen. Jag bara informerade om att vårt kontrakt löpte ut. Skickade med mitt CV. Fick svar med en fråga om jag hade körkort. Jag svarade att jag hade det. Det var allt.
I fredags när jag satt och körde hem på motorvägen så hade jag fått mail. Öppnade det och såg att HR tjejen hade skrivit. Hon berättade att den Distrikcheftjänst som hon hade tänkt erbjuda mig inte längre var tillgänglig. Den som tackat nej hade ändrat sig. Hon bad om ursäkt för att hon inlett mig i förhoppningar! Vafan! Jag var lyckligt ovetande fram till då.
Synd. Det var en god tanke dock och jag blev smickrad, men smicker skjuter ingen hare liksom. Så nu står jag här igen. Snubblade på en mållinje jag inte ens visste att jag var nära. Känns lite surt, men det var väl inte meningen.
I går var vi på Kunsängen och beställde vår säng. Johan vill ju ha en hård säng. Alltså en hård hård säng. Så han beställde den hårdaste säng av deras hårdaste modell. Jag beställde den mjukaste av den hårdaste. Men en tjock memoryfoam bäddmadrass till. Det tror jag blir bra. Kommer i början på Juni. Jag längtar. Och eftersom dem hade 25% rabatt på alla påslakan osv så köpte jag två set dyra påslakan. Kostade typ över tusen spänn efter att rabatten drogs. Vitt med grå text och fjärilar på. Supermjukt och superfina. Och appropå fjärilar...
Jag var nere hos Mika idag och tatuerade mig. Min stackars fot fick sig en omgång. Kommer aldrig att tatuera på foten idag. Satan vad det kändes! När jag kom ut därifrån och träffade på Mikas bättre hälft så sa hon "Ja, jag har hört att det ska göra skitont på foten, men jag ville inte förbereda dig på det". Men nu är det gjort och det blev fint. Kanske lite större än vad jag tänkt från början, men som Mika sa "alltså finns det ens så små fjärilar", och svaret på det är ju egentligen Ja, det finns det men det är lätt att det blir plottrigt om dom är för små. Så nu ska jag göra likadana i svanken nästa gång. Så det finns något i allt klotter som kanske känns som en röd tråd. Antingen på sidan om den jag har där, eller ovanför. Eller kanske rent av både och. Men det får dröja ett tag nu.
Min snygga fot, men titta inte på den, utan fokusera på de fina fjärilarna. Jag valde att göra de svartvita. Jag vill egentligen inte ha så mycket färg. Den andra är ju väldigt färgglad, men det var ju bara för att täcka den gamla. Så dessa får vara svartvita. Om jag ändrar mig kan jag alltid lägga i lite färg.
Den fjäril som är mest detaljer på är ju den längs ner. Det var självklart där det gjorde ondast också. Han skulle egentligen gjort en lite mindre där, men råkade ta på de yttersta linjerna istället, så det blev en variant med lite detaljer på. Och nu i efterhand är jag jättenöjd med just den, för den är ju lik den stora rackaren jag har på benet. Så. Gjort. Nu blir det lite problem med vad man ska ha för skor, men jag får försöka prova ut några som inte har en kant precis över där.
Nu ska jag snart lägga en kalashemkommen Emma, packa för jumpa i skolan och övernattning med farfar i morgon.
Tack för att du finns!
Kramarom
En väns ord kan vara värt så mycket och så länge!
Det är många år sen. Många skratt och mycket sorg har passerat. Många kontor har flyttats in och ut ur. Olika tjänster har testats och företag har bytts.
Man har sina standardgrejjer som hänger med varje gång man byter kontor. Samma bilder, födelsedagskort eller andra hälsningar, små tidningsurklipp och diplom osv. Allt åker intakt ner i kartongen och sätts upp oförändrat på nästa ställe.
Nu är det dags att flytta igen. Ett par månader är kvar för ISS på AZ och vi får inte vara kvar i de lokaler vi sitter i. Vi ska flytta på oss i sista sekund till förmån för nya linjer.
Nu ska vi sitta nere i jätte flashiga lokaler i Snäckis. Och det är väl ok.
Min ambition med denna flytt skiljer sig dock åt lite. Jag ämnar inte att vara kvar på AZ mer. Jag är klar och färdig här nu. Har inget mer att ge och jag kan tycka att AZ har bollat med mig lite väl mycket. Känns som att man inte är önskvärd, så va fan ska man här och göra liksom.
Jag ska göra allt jag kan för att hitta mig ett nytt jobb. Ett jobb lite närmre hem. Jag vet inte vad jag ska säga om det egenligen. Jag vet inte vad jag känner och vad jag har för chanser eller förhoppningar. Hoppas gör jag ju så klart, men jag är grymt medveten om konkurransen. Den är förbi stenhård. Den är så järnhård att man inte ens kommer på intervju. Man sållas bort i ett filter redan innan någon ens har tittat på ansökan.
Det är en sån grym verklighet vi lever i. Men jag ska kämpa mig härifrån. Det ska jag göra.
En sak som alltid följt med mig genom alla flyttar är en oansenlig liten lapp. En pappersbit med en text som gör mig så stolt i hjärtat och som ger mig kraft. Denna lilla pappersbit följer med mig som enda sak från mitt arbetslivs anslagstavla hittills. Allt annat hamnar i soporna denna gång. Det känns symoliskt.
Men denna lilla papperslapp. Den kommer att följa med mig. Överallt och alltid! 
Kärlek!
Sommarljud
Jag typ sprang ut ett par steg så jag kunde titta upp på himlen, men jag såg dom inte. Men jag hörde dom.
Dom har kommit nu. Svalorna är här!
Bergochdalar och magisk helg!
Tjenixen!
Hoppas du har det bra!
Jag åker bergochdal bana mest hela dagarna. Och spontant låter ju det roligt, eller hur? Men i ärlighetens namn så är det ganska drygt.
Jag har kommit upp lite ur gegg gropen. Det kan säkert höras på tonen. Men nu kastas jag emellan euroforiskt hopp om livet och den där maktlösa, mörka, sega känslan av otrygghet. Den lägger sig som en blöt jävla handduk över mitt sinne. Och från att ha haft känslan av att man har koll på läget, till att bli überlycklig på de fantastiska dörrar som kanske kommer att öppnas, till att ett par minuter senare befinna mig i nån form av tomt, mörkt vakkum. Det är ganska krävande för energidepån och humöret vill jag lova.
Men jag får väl ändå vara glad för att det ändå händer något. I flera veckor har allt varit nattsvart och jag har liksom inte sett något ljus för min egna del alls. Nu rör det ju på sig, så jag får använda dessa minutrar då jag är euforisk. Bara man inte skrämmer någon stackare som skulle kunna vara den som påverkar min framtid :)
Helgen.... Jag behöver inte säga så mycket. Helgen var fantastisk! Vi fick åka kungligt upp till slussen (alltså jag menar verkligen kungligt), vi har skrattat, kramats och tjitt tjattat mycket. Maten var underbar och jag har buggat på elitnivå (jorå såatteeee). Jag har druckit gott vin och lärt känna nya människor.
Men viktigaste av allt. Jag har skrattat och frotterat mig i goda vänners lag. Det har varit helt magiskt och precis vad jag behövde. Livet på en pinne kan man säga!
Nu ska jag snart samla ihop mig och åka hem. Jag ska bara förbereda mötet i morgon förmiddag först.
Hoppas att du mår bra och att solen skiner på dig!
Kärlek
Glad tjej, hej!
Känner mig glad, men ändå tung i sinnet. Kanske är det så att det börjar lätta lite ändå. Jag fick samtal från TRR (Trygghetsrådet) idag och jag ska på ett möte där nästa vecka. Skönt att något händer. Sen har jag sökt ett jobb idag också.
Mitt i allt elände så kommer det ju i slutänden att bli bra. Men det vet jag ju inte förrän jag är där. Denna ovisshet gör att allt känns nattsvart. Hur jag än försöker se på framtiden så är den ju oviss.
Förändringar i all ära. Jag har inga problem med förändringar. Tvärt om, men just nu är ovissheten så pass jobbig att jag inte kan tänka att "det kommer att bli bra". Tyvärr får jag väl säga.
Får jag bara veta hur det kommer att bli inom en snar framtid så kommer allt tillbaka. Träningslust, lust till skapande, glädjen över fågelkvittret... allt!
En sak som jag är så glad över och som jag värdesätter mer än det mesta är Maria. Och när jag tänker efter lite så kanske det är därför jag känner mig glad idag som omväxling. Jag får försöka hålla i känslan av Maria över helgen så jag kan njuta av kryssningen. Synd att hon inte är en av de som åker, då hade jag aldrig varit orolig.
Ännu ett så där jävla inspirerande och energigivande inlägg. Jag veeeet. Snap out of it!
Det kommer, det kommer. Allt har sin tid.
Jag är glad för att du finns!
Alla har 24 timmar varje dygn, det är sant!
Igår åkte jag från jobbet kl 16. Hämtade Emma hos farfar (liiiten omväg), lämnade henne hos en kompis. Hem och började laga mat, slängde in en maskin tvätt, käka snabbt och ut och klippte gräset. Emma kom hem och tyckte inte om maten. Jag fick överlägga lite och började dammsuga sen. Hängde upp tvätten och la Emma som ställde till med en jävla scen. Klockan var 21 på kvällen när jag satte mig ner första gången (förrutom när jag åt), kollade på nyheter en stund och sen gick jag och la mig. jag fick hela 45 minuter i lugn och ro innan jag skulle gå och lägga mig. Dessa 45 minuter skulle jag kunnat fylla med träning, bad, söka jobb eller något annat nyttigt som jag måste. Men jag orkade inte det.
Visst, tiden är lika för alla. Det är en prioriteringsfråga. Men jag hade 45 minuter att spela på här. Det är inte enkelt, därför blev det inget.
Nu ska jag efter att inte haft tid att äta lunch gå in på ett möte i produktionen. Med ett äpple och valnötter i magen kommer jag att stå mig ett tag, så jag lär gå förbi tjorren tillbaka sen. Annars blir jag inte en trevlig människa och kollega.
Ha re gott söta!
Vårfest
Hej!
I lördags var det dags för den årliga vårfesten hos grannarna. Jag brukar alltid ha så roligt hos dom, så jag studsade väl dit, lagom glad i hågen, förkylningen på plats och för lite och för dålig sömn i bagaget. Men vad gör väl det liksom?
Jag hade en skitkul kväll, natt och småtimmar. Mycket skratt med en massa nya ansikten och en del kända. Halva Strängnäs och delar av Eskilstunas poliskår under ett och samma tak bjuder på många tokiga historier.
Rumlade hem vid tre tiden. Då var det bara Stephanie hemma, de andra var ute på vift.
Nu är det några dagar kvar innan Johan kommer hem igen. Det har inte varit optimalt att vara själv, men helt ok ändå. Det är viktigt att sakna ibland. Och få göra vad man vill utan att någon vill något annat. Men det ska bli skönt när han kommer hem, så jag kan skopa över Emmas hemska humör på honom ett par dagar :) Skönt att få hjälpas åt med hämtning och lämning och allt annat.... ok, hämtning och lämning bara :)
Idag är jag trött som attan. Jag har hört av flera att jag ser schleten ut. Ååh, man tackar.. kul... det betyder ungefär "oj så du ser ut!!!"
Men jag är sliten och trött. Och ska sanningen fram så kanske det inte var det smartaste draget att gå ut på fest i lördags, och hålla igång till inpå småtimmarna. Och dricka sprit och vin. Men det var det värt!
Men nu måste jag betala för mitt osunda leverne. Jag måste repa mig denna vecka och bli pigg och fräsch inför helgen.
Vi ska på lördagen åka upp till Vitabergsparken och ha picknick med en som inte vet att hon ska dit. Vi sitter där och har dukat upp när några kommer med henne.
Efter det ska vi dra ner till Birkaterminalen och åka iväg på en kryssning. Det blir kul. Jag kommer återigen att träffa en massa människor som jag aldrig har träffat förr. Men för att det ska vara kul så är det till att jag blir frisk.
Nu ska jag börja med mat till odjuren. Dom är hungriga och jag har ingen lust att laga mat. Men va fan ska man göra. Bara att ställa sig framför spisen. Sen gå ut och plocka in tvätten, städa undan lite, sätta på en ny maskin tvätt och hänga den, klippa bort några tovor på Dexter, duscha Emma, lägga henne, lägga mig själv i badkaret och förhoppningsvis komma i säng tidigt.
So long sunshine!
Det där lilla fenomenet
Kerstin sa: "oj då! Satte du i halsen?"
Rune: "Ja, men det gick bra".
Sen var han lite vaken ett tag och verkade medveten om alla som satt där och pratade omkring honom.
05,20, alltså bara ett par timmar senare somnar Rune in. Helt lugnt och stilla.
Men vad är det med den lilla stunden innan man kilar vidare. Jag tror att många kan vittna om att man kvicknar till precis innan man dör. Jag undrar vad som händer just då, och kanske vad meningen är.
Jag skulle vilja vara naiv och säga att det är människans sätt att få möjlighet att få säga farväl till nära och kära. Men jag tror inte att det är så egentligen. Men visst är det ett märkligt fenomen ändå?
Men nu säger vi adjö till Rune. Jag tackar honom för massor av värme och en stor dos humor. Alltid så korrekt och med glimten i ögat! Jag är så tacksam för att jag fick lära känna honom.
Emma, pappa Johan och farfar Rune på Runes födelsedag förra året
Tveksamt läge
Eey chefen... är det ok om jag drar något gammalt över mig ett par månader?!
Annars kommer Emmas farmor och hämtar henne i morgon för lite cirkus, där blir hon kvar till fredagen, då lämnar farmor henne på skolan. Sen myser vi fredagskvällen, sen åker hon vidare till farfar på lördagen så mamman kan få gå och festa sig lite.
Jag veeet, jag ska inte klaga. Tänk på barnen i Afrika och allt det där. Men va fan, jag är mig själv närmast. Jag tycker synd om mig själv just nu.
Mitt humör svänger som jag vet inte vad. Jag hinner knappt med själv. Som just nu tex, känns ganska bra trots allt. Plötsligt vänder det och jag vill bara gå och sova. Inte träffa någon. Inte låtsas må fint. Inte stå och le när jag egentligen vill kräkas...
Men nu har jag haft min resultatdragning precis, Mölndalgänget har kommit och vi ska åka och köpa lunch, sen är det möte heeeela eftermiddagen. Kul.
Du, jag ska snart rycka upp mig, jag lovar. Jag ska bara försöka bli viktig någostans först.
Puss och Kram!
