Katten förvandlas till ett monster!
Hej fina!
Sitter och tar en eftermiddags kaffe på kontoret.
Det är underbart väder ute och jag vill egentligen bara vara ute. Jag och ekonomitjejen tog en promenad innan lunch idag. Passade på att spionera lite ute på området ;) Kollade alla rökrutor och så.. Nytta och nöje :)
När vi var på väg tillbaka så ringde min käre man och frågade om jag ville bli upphämtad och ta en lunch på stan. YES PLEASE! Så en sushi och lite miljöombyte senare sitter jag här med en ganska behaglig känsla i kroppen.
Men nu märker jag att jag får ont i magen av sushi. Varför får jag det? Jag har reagerat på det tidigare men då vet jag inte vad det kan ha varit. Nu vet jag. Det är sushin. Jag kanske får prova sashimi nästa gång. Jag vet inte om det finns på Minako, men jag får väl kolla. Annars får det vara värt med en lite uppblåst mage emellanåt, för sluta äta sushi tänker jag inte göra.
Jaha, annars.. Jo men kattf*n väckte oss i natt. Hon kom in genom luckan och sprang upp utanför våra dörrar och skrek. Hon kan ju inte jama ordentligt i vanliga fall, men nu kom det ut ljud från henne minsann. Såna ljud hon ger ifrån sig när hon har fångat ett byte. Emma vaknade och kom upp och sa att Phoebe har fångat något. Det slutade med att jag var tvungen att gå och ta bort en liten lemlästad pippifågel som hon så stolt visa upp och var mallig. För i h****te katt jä**l, gå och häng dig för f*n.
Men så fick jag ju naturligtvis inte säga och vara elak. Jag fick heller inte tjyvsparka henne när vi gick förbi henne in till Emmas rum, hon hade järnkoll. Jag måste försöka hitta en smart lösning på att stänga av trappen upp till våra sovrum. Antingen är det Dexter som är gossugen och står och krafsar på dörrarna mitt i natten, eller så kommer monsterkatten med en massa döda (om vi har tur, döda) djur och vrålar. Jag har funderat på en plexiskiva. Lång och ganksa hög måste den vara för att det ska täcka. Har ingen aning om var man får tag i en sån. Men något måste göras, innan våren och sommaren kommer.
Mjauuuuu!!
Annars är alla här friska. Förkylningarna har lämnat oss för denna gång. Jag har ont i baksida lår efter marklyften. Ikväll tror jag att jag satsar på milen faktiskt. Det känns ganska ok i foten. Sist jag gick så gjorde det ondare i den oopererade foten än vad den opererade gjorde, vilket jag ser som mycket positivt :). Så eventuellt om det inte hinner bli för mörkt ute så drar jag min första mil i kväll. Annars finns plan B, gymmet och triceps och axlar samt mage.
Nu har jag ett par mail att skicka och arkivera lite papper, sen gör jag mig färdig för att dra hemåt. Åker lånebil idag eftersom jag har lämnat in vår på service i morse, så jag måste hämta den också. Emma skulle ta med sig en kompis hem efter skolan idag, så blir det lugnt och skönt.
Ha det gott så hörs vi av snart igen!
Sitter och tar en eftermiddags kaffe på kontoret.
Det är underbart väder ute och jag vill egentligen bara vara ute. Jag och ekonomitjejen tog en promenad innan lunch idag. Passade på att spionera lite ute på området ;) Kollade alla rökrutor och så.. Nytta och nöje :)
När vi var på väg tillbaka så ringde min käre man och frågade om jag ville bli upphämtad och ta en lunch på stan. YES PLEASE! Så en sushi och lite miljöombyte senare sitter jag här med en ganska behaglig känsla i kroppen.
Men nu märker jag att jag får ont i magen av sushi. Varför får jag det? Jag har reagerat på det tidigare men då vet jag inte vad det kan ha varit. Nu vet jag. Det är sushin. Jag kanske får prova sashimi nästa gång. Jag vet inte om det finns på Minako, men jag får väl kolla. Annars får det vara värt med en lite uppblåst mage emellanåt, för sluta äta sushi tänker jag inte göra.
Jaha, annars.. Jo men kattf*n väckte oss i natt. Hon kom in genom luckan och sprang upp utanför våra dörrar och skrek. Hon kan ju inte jama ordentligt i vanliga fall, men nu kom det ut ljud från henne minsann. Såna ljud hon ger ifrån sig när hon har fångat ett byte. Emma vaknade och kom upp och sa att Phoebe har fångat något. Det slutade med att jag var tvungen att gå och ta bort en liten lemlästad pippifågel som hon så stolt visa upp och var mallig. För i h****te katt jä**l, gå och häng dig för f*n.
Men så fick jag ju naturligtvis inte säga och vara elak. Jag fick heller inte tjyvsparka henne när vi gick förbi henne in till Emmas rum, hon hade järnkoll. Jag måste försöka hitta en smart lösning på att stänga av trappen upp till våra sovrum. Antingen är det Dexter som är gossugen och står och krafsar på dörrarna mitt i natten, eller så kommer monsterkatten med en massa döda (om vi har tur, döda) djur och vrålar. Jag har funderat på en plexiskiva. Lång och ganksa hög måste den vara för att det ska täcka. Har ingen aning om var man får tag i en sån. Men något måste göras, innan våren och sommaren kommer.
Mjauuuuu!!
Annars är alla här friska. Förkylningarna har lämnat oss för denna gång. Jag har ont i baksida lår efter marklyften. Ikväll tror jag att jag satsar på milen faktiskt. Det känns ganska ok i foten. Sist jag gick så gjorde det ondare i den oopererade foten än vad den opererade gjorde, vilket jag ser som mycket positivt :). Så eventuellt om det inte hinner bli för mörkt ute så drar jag min första mil i kväll. Annars finns plan B, gymmet och triceps och axlar samt mage.
Nu har jag ett par mail att skicka och arkivera lite papper, sen gör jag mig färdig för att dra hemåt. Åker lånebil idag eftersom jag har lämnat in vår på service i morse, så jag måste hämta den också. Emma skulle ta med sig en kompis hem efter skolan idag, så blir det lugnt och skönt.
Ha det gott så hörs vi av snart igen!
Fail.. :)
Hej min vän!
Står du ut i bergochdalbana vädret? Jag tyckte det var så bistert att vakna i morse. Snöregn, kallt och blåsigt. För att inte tala om förhållanderna på vägen...
Jag drog in och klippte mig i söndags. Jag blev inte nöjd, trots att jag bara skulle klippa topparna. Ingen klipper som G tyvärr, men nu var inte hon tillgänglig. Jag köpte hårtoning också och påbörjade min renovering. Jag har druckit min Detox varje dag och varit så duktig så. Men vet du vad som slog mig när jag kom hem i södags? Jag skulle ju inte köpa några nya kläder på mina tjugo detoxdagar. Jag failade kan jag säga. Men det skiter jag i. Det fick mig att må bra för stunden, och det är ju inte så att jag var och köpte toppar från Burberry, eller en väska från Louis Vuitton. Nej nej, jag var inne på HM och fyndade en stickad kofta i söt model på 50% rabatt och en annan svart oversize top i lite genomskinligt material. Det drabbar ingen fattig (sägs med fördel med ironi i rösten för en mer verklighetsbaserad tolkning).
Jag var nere i gymmet i gårkväll också. Körde rygg (och nu vill jag gå och kräkas), har ont i mina ben idag och ryggen spänner och känns. Ett varmt bad ikväll, JA TACK!
Skulle vilja gå ut och festa lite. Det var så lägen sen. Jag menar inte festa som i att dricka något alkoholhaltigt, för jag kommer att ta bilen, men jag menar vara med i sammanhanget när andra festar. Vill dansa, höra skithög musik och träffa massor av människor på partyhumör..
Hoppas det blir av snart.
Nu ska jag gå på lunch med bästa Maria!
Puss och hej så länge!
Står du ut i bergochdalbana vädret? Jag tyckte det var så bistert att vakna i morse. Snöregn, kallt och blåsigt. För att inte tala om förhållanderna på vägen...
Jag drog in och klippte mig i söndags. Jag blev inte nöjd, trots att jag bara skulle klippa topparna. Ingen klipper som G tyvärr, men nu var inte hon tillgänglig. Jag köpte hårtoning också och påbörjade min renovering. Jag har druckit min Detox varje dag och varit så duktig så. Men vet du vad som slog mig när jag kom hem i södags? Jag skulle ju inte köpa några nya kläder på mina tjugo detoxdagar. Jag failade kan jag säga. Men det skiter jag i. Det fick mig att må bra för stunden, och det är ju inte så att jag var och köpte toppar från Burberry, eller en väska från Louis Vuitton. Nej nej, jag var inne på HM och fyndade en stickad kofta i söt model på 50% rabatt och en annan svart oversize top i lite genomskinligt material. Det drabbar ingen fattig (sägs med fördel med ironi i rösten för en mer verklighetsbaserad tolkning).
Jag var nere i gymmet i gårkväll också. Körde rygg (och nu vill jag gå och kräkas), har ont i mina ben idag och ryggen spänner och känns. Ett varmt bad ikväll, JA TACK!
Skulle vilja gå ut och festa lite. Det var så lägen sen. Jag menar inte festa som i att dricka något alkoholhaltigt, för jag kommer att ta bilen, men jag menar vara med i sammanhanget när andra festar. Vill dansa, höra skithög musik och träffa massor av människor på partyhumör..
Hoppas det blir av snart.
Nu ska jag gå på lunch med bästa Maria!
Puss och hej så länge!
Vårsolen gör succé!
Sitter vid ridhuset i solen. Den värmer skönt och det är tyst och lugnt. Våren är välkommen för mig.
Förra veckan hade barnen sportlov. Jag tog semester i fredags, då drog vi till Naturhistoriska museet. Stephanie och Emma var med. Efteråt körde vi henne till bussen i Södertälje syd. Hon hade en jobbhelg framför sig.
Igår var Johan på skivmässa i Solna. Bilen var med honom, så jag var bara på årsmöte med Aikidoklubben. Blev vald till sekreterare i styrelsen ett år.
Sen var det ju mello. Tryffelbrie och tryffelsalami framdukat. Tyvärr så upptäckte Emma min salami och tyckte det var det godaste hon ätit (skit), så nu får jag helt enkelt gömma den.
Idag är det tänkt att jag ska klippa mig. Men vi bor i Strängnäs, vet inte hur många salonger som har öppet idag (troligtvis ingen) så jag satsar nog på Eskilstuna senare.
Nu ska vårrenoveringen av mig själv påbörjas, först klippning och toning.
Bjussar på en bild från i fredags.
Himlen står i lågor!
Våren är på väg. Inget snack om saken. Det har med ljuset att göra.
Jag får genast pirr i magen och ett träningssug i kroppen. 
Appropå det så var jag i gymet igår. Tänkte köra en kortis men blev kvar längre än väntat. Körde triceps, axlar och lite mage. Sköööönt!
Nu står handlingsplaner, planering och mötesförberedelser på agendan. Ha en skön dag fina du!
Personlig utveckling och själavård..
Ätit semla. Igen. Jag veeeet, det är två för mycket och nu blir det inga fler. Det är inte gott.
Jag brukar bli sugen när det är semeltider, jag brukar nöja mig med en. Detta år har det blivit tre. Eller två sammanlagt (som om det skulle få mig att få bättre samvete, vem lurar jag liksom, inte dig iaf).
Jag har tänkt om lite i min personliga utveckling och bestämt mig för att lägga mina planer på is ett tag. Jo, jag tänker göra det. Jag vet inte riktigt var jag står med mig själv och det känns som att det är det enda jag kan och orkar göra nu. Så får det bli. Jag måste ju trots allt tänka på mig själv i första hand, och min familj sen. Så då finns inga andra alternativ för mig nu. Om jag inte kommer på ett annat alternativ att genomföra det på. Jag får fnula på den! Hmmm...
En annan sak jag måste börja fundera på är att jag ska börja må lite bättre. Jag menar att jag är vintertrött och känner mig slapp och glåmig.
Jag ska köpa en detox och under de dagar jag kör den så ska jag äta "rent". Jag ska unna mig bad, och små lyxkurer för mig själv. Jag ska unna mig att dricka mycket vatten och gå och springa ofta. Jag ska ladda ner lite ny musik i telefonen som kan peppa mig. Jag ska köpa mig lite nya kläder... (ok, den stryker jag. För dessa dagar iaf) Men du fattar konceptet. Jag ska unna mig lite själalyx. För att jag är värd det. Jag tror till och med att jag ska lägga mig i ett solarium. Bara för en stund, bara så eksem försvinner och jag får lite ljusterapi, tio minuter, kanske en kvart. Det räcker. Jag ska klippa mig och tona håret också. Det ska jag göra.
Igår fick jag hem min Moroccan oil. Doftar hur gott som helst och håret (även fast det är slitet satan) blev bebismjukt och fick ny glans. Perfekt i vår!
Nu ska jag planera lite jobbgrejjer. Jag vill ha en semesterdag på fredag också, så det måste jag lägga in. Vi ska antagligen åka upp till naturhistoriska museet då, eftersom barnen har sportlov. Känns som ett ok avslut på veckan.
Ha det gott fina du, stor kram!
Jag brukar bli sugen när det är semeltider, jag brukar nöja mig med en. Detta år har det blivit tre. Eller två sammanlagt (som om det skulle få mig att få bättre samvete, vem lurar jag liksom, inte dig iaf).
Jag har tänkt om lite i min personliga utveckling och bestämt mig för att lägga mina planer på is ett tag. Jo, jag tänker göra det. Jag vet inte riktigt var jag står med mig själv och det känns som att det är det enda jag kan och orkar göra nu. Så får det bli. Jag måste ju trots allt tänka på mig själv i första hand, och min familj sen. Så då finns inga andra alternativ för mig nu. Om jag inte kommer på ett annat alternativ att genomföra det på. Jag får fnula på den! Hmmm...
En annan sak jag måste börja fundera på är att jag ska börja må lite bättre. Jag menar att jag är vintertrött och känner mig slapp och glåmig.
Jag ska köpa en detox och under de dagar jag kör den så ska jag äta "rent". Jag ska unna mig bad, och små lyxkurer för mig själv. Jag ska unna mig att dricka mycket vatten och gå och springa ofta. Jag ska ladda ner lite ny musik i telefonen som kan peppa mig. Jag ska köpa mig lite nya kläder... (ok, den stryker jag. För dessa dagar iaf) Men du fattar konceptet. Jag ska unna mig lite själalyx. För att jag är värd det. Jag tror till och med att jag ska lägga mig i ett solarium. Bara för en stund, bara så eksem försvinner och jag får lite ljusterapi, tio minuter, kanske en kvart. Det räcker. Jag ska klippa mig och tona håret också. Det ska jag göra.
Igår fick jag hem min Moroccan oil. Doftar hur gott som helst och håret (även fast det är slitet satan) blev bebismjukt och fick ny glans. Perfekt i vår!
Nu ska jag planera lite jobbgrejjer. Jag vill ha en semesterdag på fredag också, så det måste jag lägga in. Vi ska antagligen åka upp till naturhistoriska museet då, eftersom barnen har sportlov. Känns som ett ok avslut på veckan.
Ha det gott fina du, stor kram!
Tiden
Jag sitter och läser. Jag läser om cancerpatienter och personer som har blivit friska från sin cancer. Jag reflekterar och får perspektiv. Jag är själv en av dom anhöriga som fått uppleva denna hemska förintelse sjukdom.
För dom som är drabbade av sjukdomen och för de anhöriga ser det här med tiden ut lite olika. När min pappa blev sjuk så blundande jag för att han skulle dö. Jag gick med inställningen att han skulle bli frisk och därför sa jag inte det jag ville säga, jag gav honom inte det jag vet att han ville ha och jag tog aldrig med honom till platser som jag vet att han skulle uppskattat. Därför att om jag gjorde det så skulle jag automatiskt säga adjö och det ville jag inte. Min vardag tuffade på och även fast jag såg att pappa blev sämre och sämre så ville jag inte ta farväl. Tills det var försent.
Hur pappa upplevde Tiden kan jag bara spekulera i. Jag har egentligen ingen aning om vad som försegick i hans mentala värld. Men jag upplevde att han liksom jag trodde att han skulle bli frisk och inte ville vika sig för det faktum att han egentligen borde börja be folk om ursäkt för allt hemskt han gjort, att han borde börja ta hand om sin sista tid på jorden, för han såg inte att det var just hans sista tid. Precis som jag inte såg det så.
Jag vet inte heller om pappa fick någon "dödsdom" från läkarna förrän ganska sent. Kanske ungefär när han med morfinsluddrig stämma, från sin rullstol utanför entrén på Södertälje sjukhus en dag bad mig att ta dit en präst. Ridå.
Det var i samma sekund som jag förstod att pappa kommer inte att överleva. Bara ett par dagar senare var han borta. Jag hann aldrig det jag idag ville hinna. Han var inte kontaktbar de sista dagarna. Han fick dit sin präst och han gjorde nog upp inför gud och bad om en allsmäktig, allmän och övergripande ursäkt till alla han sårat och gjort illa.
Det känns skönt att han åtminstonde hann med det.
Jag kan bara försöka inbilla mig hur jag skulle reagera om jag fick ett eget dödsbesked. Antagligen skulle jag vilja att allt skulle flyta på som vanligt. Jag skulle inte vilja lasta mina nära och kära med såna tankar och slitande samveten. Jag skulle kanske vara lite extra kärleksfull och försöka få in dom där orden på ett vardagligt sätt, kanske skulle jag åka iväg med alla till någon fin plats någonstans i världen och bara skylla på att jag vill vara nära alla. Inget konstigt med det. Jag skulle inte vilja bli omringad av en massa sympatier eller ledsamma blickar. Jag skulle bara vilja att alla var glada och mådde bra.
Kanske är denna önskan egoistisk. För det kanske var så pappa tänkte och delade således aldrig med sig av verkligheten. Det är ju därför jag än i dag går och undrar hur jag kunde vara så korkad att jag inte insåg hur lite tid vi hade kvar.
Jag vet inte vad som är bäst. Kanske är det så att det är snällast att ge sina nära och kära ens sista tid på deras sätt. Det är ju ändå dom som ska leva kvar sen. Med alla tankar och med samvetet.
Stora frågor som alltid är aktuella för mig. Jag har massor med fína släktingar som gått samma väg. Och än är det inte slut tyvärr. Men det är viktigt att reflektera. Även på en måndag. Livet är inte att ta för givet.
Tack för mig, hej!
För dom som är drabbade av sjukdomen och för de anhöriga ser det här med tiden ut lite olika. När min pappa blev sjuk så blundande jag för att han skulle dö. Jag gick med inställningen att han skulle bli frisk och därför sa jag inte det jag ville säga, jag gav honom inte det jag vet att han ville ha och jag tog aldrig med honom till platser som jag vet att han skulle uppskattat. Därför att om jag gjorde det så skulle jag automatiskt säga adjö och det ville jag inte. Min vardag tuffade på och även fast jag såg att pappa blev sämre och sämre så ville jag inte ta farväl. Tills det var försent.
Hur pappa upplevde Tiden kan jag bara spekulera i. Jag har egentligen ingen aning om vad som försegick i hans mentala värld. Men jag upplevde att han liksom jag trodde att han skulle bli frisk och inte ville vika sig för det faktum att han egentligen borde börja be folk om ursäkt för allt hemskt han gjort, att han borde börja ta hand om sin sista tid på jorden, för han såg inte att det var just hans sista tid. Precis som jag inte såg det så.
Jag vet inte heller om pappa fick någon "dödsdom" från läkarna förrän ganska sent. Kanske ungefär när han med morfinsluddrig stämma, från sin rullstol utanför entrén på Södertälje sjukhus en dag bad mig att ta dit en präst. Ridå.
Det var i samma sekund som jag förstod att pappa kommer inte att överleva. Bara ett par dagar senare var han borta. Jag hann aldrig det jag idag ville hinna. Han var inte kontaktbar de sista dagarna. Han fick dit sin präst och han gjorde nog upp inför gud och bad om en allsmäktig, allmän och övergripande ursäkt till alla han sårat och gjort illa.
Det känns skönt att han åtminstonde hann med det.
Jag kan bara försöka inbilla mig hur jag skulle reagera om jag fick ett eget dödsbesked. Antagligen skulle jag vilja att allt skulle flyta på som vanligt. Jag skulle inte vilja lasta mina nära och kära med såna tankar och slitande samveten. Jag skulle kanske vara lite extra kärleksfull och försöka få in dom där orden på ett vardagligt sätt, kanske skulle jag åka iväg med alla till någon fin plats någonstans i världen och bara skylla på att jag vill vara nära alla. Inget konstigt med det. Jag skulle inte vilja bli omringad av en massa sympatier eller ledsamma blickar. Jag skulle bara vilja att alla var glada och mådde bra.
Kanske är denna önskan egoistisk. För det kanske var så pappa tänkte och delade således aldrig med sig av verkligheten. Det är ju därför jag än i dag går och undrar hur jag kunde vara så korkad att jag inte insåg hur lite tid vi hade kvar.
Jag vet inte vad som är bäst. Kanske är det så att det är snällast att ge sina nära och kära ens sista tid på deras sätt. Det är ju ändå dom som ska leva kvar sen. Med alla tankar och med samvetet.
Stora frågor som alltid är aktuella för mig. Jag har massor med fína släktingar som gått samma väg. Och än är det inte slut tyvärr. Men det är viktigt att reflektera. Även på en måndag. Livet är inte att ta för givet.
Tack för mig, hej!
Rehabpromenaden
Då har jag satt igång igen. Efter lång tid har jag äntligen kunnat ta min första PW. Jag började med min "korta" runda. Den är tydligen exakt 6,35 km.
Det var fint väder och jag var taggad som attan. Jag skulle verkligen ut, till vilket pris som helst. Jag hade verkligen inte brytt mig om det regnade eller snöade på tvären idag. Det är till och med så att jag kan tycka att det ska vara lite småjävligt när jag är ute och går. Likadant är det när jag är uppe och åker skidor. Det får gärna vara lite småkallt och snöa. Det känns lite mer "äventyr" då.
Men nu är jag igång och det känns så himla bra. Om en månad eller så, så kommer jag att vara ute i spåret för första löparturen hoppas jag.
Förutsättningarna idag var så där. Isigt som attan bitvis, bajsskor som resulterade i en fet blåsa på hälen (jag får liksom inte på mig några andra att gå i ännu), förkylning som fortfarande sitter i och känns i bihålorna, och allmänt svag eftersom jag inte har kunna gå på över två månader.
Men i det stora hela så är jag nöjd!
Igår var jag inne i Södertälje och fikade med Emmi. Jag åt en wienersemla och drack te på Kringlans fik. Det var ett mysigt avbrott på en städardag. Och om jag ska få in en röd tråd i det hela så är det nog därför jag tränar faktiskt. För att kunna äta vad jag vill och samtidigt förbli smal (nu är det lite löst som ska bort som tillkommit, men den diskussionen hör inte hit nu). Det var en himelskt god semla och jag njöt av varje tugga. Sen på kvällen fick jag lite godis av Johan, som jag inte åt upp, men det var gott. För att inte tala om det goda glaset Shiraz..
Det är värt allt slit i löparspåret, alla svettiga PW´s och ett och annat gymbesök. Absolut!
Nu ska jag häva i mig mitt kaffe, sen ska jag upp i duschen, för i eftermiddag så är det Mästerkatten 3D som gäller. Emma ska ta med sig en kompis dit och vi ska mysa.. Jag ska inte äta något eller dricka annat än vatten där, det får flickorna stå för.
Ha en skön Söndag fina fina du. Tänk på att du är unik!
Det var fint väder och jag var taggad som attan. Jag skulle verkligen ut, till vilket pris som helst. Jag hade verkligen inte brytt mig om det regnade eller snöade på tvären idag. Det är till och med så att jag kan tycka att det ska vara lite småjävligt när jag är ute och går. Likadant är det när jag är uppe och åker skidor. Det får gärna vara lite småkallt och snöa. Det känns lite mer "äventyr" då.
Men nu är jag igång och det känns så himla bra. Om en månad eller så, så kommer jag att vara ute i spåret för första löparturen hoppas jag.
Förutsättningarna idag var så där. Isigt som attan bitvis, bajsskor som resulterade i en fet blåsa på hälen (jag får liksom inte på mig några andra att gå i ännu), förkylning som fortfarande sitter i och känns i bihålorna, och allmänt svag eftersom jag inte har kunna gå på över två månader.
Men i det stora hela så är jag nöjd!
Igår var jag inne i Södertälje och fikade med Emmi. Jag åt en wienersemla och drack te på Kringlans fik. Det var ett mysigt avbrott på en städardag. Och om jag ska få in en röd tråd i det hela så är det nog därför jag tränar faktiskt. För att kunna äta vad jag vill och samtidigt förbli smal (nu är det lite löst som ska bort som tillkommit, men den diskussionen hör inte hit nu). Det var en himelskt god semla och jag njöt av varje tugga. Sen på kvällen fick jag lite godis av Johan, som jag inte åt upp, men det var gott. För att inte tala om det goda glaset Shiraz..
Det är värt allt slit i löparspåret, alla svettiga PW´s och ett och annat gymbesök. Absolut!
Nu ska jag häva i mig mitt kaffe, sen ska jag upp i duschen, för i eftermiddag så är det Mästerkatten 3D som gäller. Emma ska ta med sig en kompis dit och vi ska mysa.. Jag ska inte äta något eller dricka annat än vatten där, det får flickorna stå för.
Ha en skön Söndag fina fina du. Tänk på att du är unik!
Int vet ja int..
Känner mig fortfarande riktigt risig. Huvudet bultar hela tiden och jag är sjukt trött. Vill gå och lägga mig samtidigt som Emma varje kväll (det gjorde jag härom kvällen och sov som en liten prinsessa hela natten, vaknade upp lika outvilad). Snyter sönder blodkärlen i näsan flera gånger om dagen och är allmänt uschlig. Tror mina bihålor sett bättre dagar och man kanske skulle ta och gå iväg till Apoteket och prova Sinova. Dom ska vara bra har jag hört. Värt ett försök innan farbror doktorn kommer in i bilden. Jag har aldrig haft problem med bihålorna tidigare, men jag tror det är där problemet sitter.
Sitter på jobbet och funderar på min framtid och hur jag ska orka med dagen. Högt och lågt. Spretiga tankar som gör mig förvirrad. Jag tror jag vill ha vår nu, det skulle hjälpa mig. Det skulle hjälpa många till och med.
Jag vill göra saker, jag vill ha mycket pengar (jo, jag tror jag skulle bli lyckligare av pengar, och om inte så är jag hellre ledsen i en fin vräkig Mercedes än en gammal rostig Ford, så är det), jag vill ha ett nytt jobb, jag vill ha lagom tuffa utmaningar. Ge mig!
Nu ska jag gå och snyta mig, ta en tablett och fortsätta jobba.
Ha en fin dag!
Hej från fejset!
Phu, vilken jobbig helg. Jag har varit sjuk men jag har inte tillåtit mig vara sjuk. Men det spelar ingen roll. Jag är på bättringsvägen och det är det viktigaste.
Igår var det värsta vårdagen. Vårkänslorna kom på en gång i samma sekund som jag såg att det droppade in vatten från taket in i vårt sovrum. Samma visa förra året. Vi måste fixa taket, inget snack. Men, tillbaka till vårkänslorna. Som jag har längtat. Och även fast det är kallt fortfarande så är ljuset annorlunda och fåglarna låter gladare. Det är inte långt kvar tills vi kan njuta av våren på riktigt. Vi har en underbar tid framför oss!
I morse när jag vaknade så kände jag att jag kommer inte komma iväg till jobbet. Huvudet bultade, det fanns ett obehagligt tryck i mitt dövöra, det susar i huvudet och hjärtslagen jag hör i mitt dövöra gör att jag hör ännu sämre om möjligt. Så jag låg kvar en stund. Låg och funderade på mitt veka tillstånd. Sen gick jag upp och ställde mig i duschen. En stor Alvedon och lite snyt och kallt vatten i ansiktet senare så sa jag Hejdå till familjen och satte mig i bilen och åkte till jobbet.
Det är inte riktigt min grej att känna efter och stanna hemma för att man känner efter för effektivt. Antingen är man sjuk och i mitt fall är jag då sängliggande om jag är hemma för att jag är sjuk, eller också är man inte sjuk, och är man inte sjuk så är man inte hemma för att man är sjuk. Enkelt. Så här sitter jag med värkande fejs och gör en jäkla massa nytta. Relativt lugn dag, och det är skönt.
Igår när jag var med Emma på stallet så gick jag ut bland hagarna och tittade på de andra hästarna. Jag träffade på denna krabat som fångade min uppmärksamhet.
Han var så cool och han tittade på mig och jag på honom under flera minuter. Det tog ett tag för mig att inse vad jag blev så fascinerad av. Hästen hade ett brunt och ett blått öga. Det har jag aldrig sett hos en häst förr. Jag försökte fånga det på bild, men han blev nervös när jag försökte fota så det syns inte så bra. Men det var coolt och snyggt, och vi connectade han och jag ;)
Nä, nu ska jag fixa lite och snart är det lunch. Jag kokade en fantastisk broccolisoppa igår med en massa sambal i, så det är sting i och det är gott. Jag gjorde också lite fruktsallad som jag tog med för att det skulle bli lite mer. Ikväll kokar jag nog en spenatsoppa så kan jag varva dessa två denna vecka. Fan så nyttig jag är :)
Ha det gott nu sötnos!
Drömmar och djupa tankar
God Lördag fina du! Hur mås det?
Här är det sjukstuga. Usch vad dålig jag är. I går morse när jag vaknade så hade jag ont överallt. Till och med i håret. Men jag hade två möten igår som det kändes som att jag behövde ta. Ett på förmiddagen och ett på eftermiddagen. En perfekt spridning på dagen så det inte lämnade något utymme för att komma in senare eller få smita en timme tidigare. Bra jobbat Sussie! Jag fick ju som tur var några lite starkare Alvedontyp tabletter, så en näve såna och sju flaskor nässpray så var jag fit for fight. Människor som jag mötte tog automatiskt två steg bakåt när vi började prata, så rösten och kvaliten på mitt mående kunde inte döljas. Jag har också ett öra som jag typ inte hör något på alls. Efter landningen i onsdags när jag kom från Landvetter så är det stopp. Allt låter långt bort och jag måste säga VA hela tiden. Jag hör också ett mummel under en längre tid, bara för att få reda på att Emma har suttit och verkligen förklarat något för mig. Det förstår jag inte förrän efteråt när hon irriterat tittar på mig och undrar varför jag inte svarar. Ja, det är för att jag överhuvudtaget inte uppfattade att det var någon som pratade. Alls faktiskt.
Igår eftermiddag när jag satt och administrerade så kom en kollega in till mig och berättade att en person på AZ hade ramlat ihop på parkeringen och dött på morgonen.
För mig skapar såna händelser massor med tankar. Jag tycker att det är så sorgligt. Och extra tydligt blir det när någon går bort mitt i livet. Alltså bara så pang på. Tänk dig, frun ska köra hem bilen som hennes man kört dit samma morgon. Men hans inställning på stolen. Hans parkering. Kanske ligger ett par handskar kastade i baksätet. Hon kommer hem. Hans frukostskål står lite slarvigt på bänken. Hon kanske hade blivit irriterad på honom för just det samma morgon. Hans kläder i smutskorgen. Dom kanske höll på med något i hemmet som står oklart. Kanske kommer ett hemligt liv fram nu också. Ett dubbelliv som han levt som inte hon visste något om.. Nu menar jag inte att något av detta jag skrev gäller just denna person. Utan mer generellt när någon går bort en helt vanlig morgon, när man som vanligt bara åker till jobbet. Fullt övertygad att man ska göra vissa saker senare. Men det blir inget senare. För man kommer aldrig mer tillbaka.
Vet du, för mig är dessa tankar så djupa att jag har svårt att sätta ord på dom, så jag ska egentligen inte ens försöka. Det blir bara rörigt för dig att läsa.
Annars var kvällen lugn igår. Jag orkade inte mycket mer. Tittade som vanligt på "På spåret" och "Skavlan". Jag ska inte ens ta upp den lilla jä****a mansgrisen till gäst som var med igår. Så, jag känner att jag går igång direkt vid en tanke bara. Släpper det här och nu. Så.
Natten var så där. Du vet, när man mår så pass pissigt att det är jobbigt att sova. Så det var så där.
Johan drog iväg i morse på någon HiFimässa i sthlm. Jag och Emma ska göra varm choklad och mackor och gå ner till centrum och åka skridskor. Efter att jag tagit en näve tabletter och köpt ny nässpray. Emma åker, jag sitter och tittar på. Jag får inte på mig grillsen. Annars gillar jag att åka jag med.
Sen ska vi köpa godis och lite ost och invänta mello.
Jag gillar vintern och jag tror att kylan är bra för elimineringen av alla äckelspindlar och färstingar. Men nu börjar jag längta efter solens första värmande strålar, porlande smältvatten, knastrande grus och de första tussilagorna. Lite tunnare kläder, lite ljusare färger, lite fräknar, vita tandrader, hopp om framtiden och glada väluppfostrade barn.
Jag vill också bara nämna att min stora fina förstfödda flicka har i veckan fått sitt körkort. En stor börda som släppte från hennes axlar. Nu är det bara slutspurten på skolan som pressar henne mycket. Men det är också snart slut. Sen börjar en ny era i hennes och vårat liv. Hoppas att hon kan följa sina drömmar. Det är en pengafråga i hennes fall och jag hoppas verkligen att hon löser det.
Nu blir det att pillertrilla lite, ställa sig i duschen en stund. Smörja in mina ben som slutat att klia, men som fortfarande har en massa sårskorpor på sig.
Sen ska jag vara en bra mamma.
Kram på dig så länge.
Här är det sjukstuga. Usch vad dålig jag är. I går morse när jag vaknade så hade jag ont överallt. Till och med i håret. Men jag hade två möten igår som det kändes som att jag behövde ta. Ett på förmiddagen och ett på eftermiddagen. En perfekt spridning på dagen så det inte lämnade något utymme för att komma in senare eller få smita en timme tidigare. Bra jobbat Sussie! Jag fick ju som tur var några lite starkare Alvedontyp tabletter, så en näve såna och sju flaskor nässpray så var jag fit for fight. Människor som jag mötte tog automatiskt två steg bakåt när vi började prata, så rösten och kvaliten på mitt mående kunde inte döljas. Jag har också ett öra som jag typ inte hör något på alls. Efter landningen i onsdags när jag kom från Landvetter så är det stopp. Allt låter långt bort och jag måste säga VA hela tiden. Jag hör också ett mummel under en längre tid, bara för att få reda på att Emma har suttit och verkligen förklarat något för mig. Det förstår jag inte förrän efteråt när hon irriterat tittar på mig och undrar varför jag inte svarar. Ja, det är för att jag överhuvudtaget inte uppfattade att det var någon som pratade. Alls faktiskt.
Igår eftermiddag när jag satt och administrerade så kom en kollega in till mig och berättade att en person på AZ hade ramlat ihop på parkeringen och dött på morgonen.
För mig skapar såna händelser massor med tankar. Jag tycker att det är så sorgligt. Och extra tydligt blir det när någon går bort mitt i livet. Alltså bara så pang på. Tänk dig, frun ska köra hem bilen som hennes man kört dit samma morgon. Men hans inställning på stolen. Hans parkering. Kanske ligger ett par handskar kastade i baksätet. Hon kommer hem. Hans frukostskål står lite slarvigt på bänken. Hon kanske hade blivit irriterad på honom för just det samma morgon. Hans kläder i smutskorgen. Dom kanske höll på med något i hemmet som står oklart. Kanske kommer ett hemligt liv fram nu också. Ett dubbelliv som han levt som inte hon visste något om.. Nu menar jag inte att något av detta jag skrev gäller just denna person. Utan mer generellt när någon går bort en helt vanlig morgon, när man som vanligt bara åker till jobbet. Fullt övertygad att man ska göra vissa saker senare. Men det blir inget senare. För man kommer aldrig mer tillbaka.
Vet du, för mig är dessa tankar så djupa att jag har svårt att sätta ord på dom, så jag ska egentligen inte ens försöka. Det blir bara rörigt för dig att läsa.
Annars var kvällen lugn igår. Jag orkade inte mycket mer. Tittade som vanligt på "På spåret" och "Skavlan". Jag ska inte ens ta upp den lilla jä****a mansgrisen till gäst som var med igår. Så, jag känner att jag går igång direkt vid en tanke bara. Släpper det här och nu. Så.
Natten var så där. Du vet, när man mår så pass pissigt att det är jobbigt att sova. Så det var så där.
Johan drog iväg i morse på någon HiFimässa i sthlm. Jag och Emma ska göra varm choklad och mackor och gå ner till centrum och åka skridskor. Efter att jag tagit en näve tabletter och köpt ny nässpray. Emma åker, jag sitter och tittar på. Jag får inte på mig grillsen. Annars gillar jag att åka jag med.
Sen ska vi köpa godis och lite ost och invänta mello.
Jag gillar vintern och jag tror att kylan är bra för elimineringen av alla äckelspindlar och färstingar. Men nu börjar jag längta efter solens första värmande strålar, porlande smältvatten, knastrande grus och de första tussilagorna. Lite tunnare kläder, lite ljusare färger, lite fräknar, vita tandrader, hopp om framtiden och glada väluppfostrade barn.
Jag vill också bara nämna att min stora fina förstfödda flicka har i veckan fått sitt körkort. En stor börda som släppte från hennes axlar. Nu är det bara slutspurten på skolan som pressar henne mycket. Men det är också snart slut. Sen börjar en ny era i hennes och vårat liv. Hoppas att hon kan följa sina drömmar. Det är en pengafråga i hennes fall och jag hoppas verkligen att hon löser det.
Nu blir det att pillertrilla lite, ställa sig i duschen en stund. Smörja in mina ben som slutat att klia, men som fortfarande har en massa sårskorpor på sig.
Sen ska jag vara en bra mamma.
Kram på dig så länge.
Hej från bonnie Tyler!
Jaha, dagarna går. Igår var jag i Mölndal och jobbade. En intensiv dag vill jag säga. Det blir ju det när man åker ner över dagen.
Planet gick halv åtta, så jag var nere vid nio på siten. Sen var det high life fram till tre, när taxin kom och hämtade mig. Var hemma vid åtta på kvällen. Lagom slut. Då hade Johan dessutom dragit iväg till Gotlandsbåten, han skulle till ön för ett akutjobb, så svärfar hade Emma. Dom kom vid åtta dom också.
Hej å hå!
I måndags kände jag i min hals att jag inte var ok. Jag kommer att bli hes var min första tanke. På tisdagen var jag hes och idag är jag inte bara hes utan också helt igentäppt. Känner mig lite som ett utskitet päron med ballongansikte.
I tisdags åkte jag hem till Stephanie och lagade mat och bubblade lite ett par timmar. Det var skönt att få lite tid bara hon och jag.
Hon är nervös, för idag kör hon upp!!! Ja, jag är också nervös som attan. Tror det var typ tio i två. Och hon har lovat mig att ringa efter och vara ärlig. Inte skämta med mig Aprillo. Utan buset får hon spara till sina vänner. Jag vill veta. Gick det eller gick det inte.
Nu ska jag gå på ett möte. Jag får förövrigt blickar som om jag vore pestsmittad. Undra varför. Är folk trötta på att vara förkylda tror du? Kan vara så kanske.
Puss och kram söta du (jo, man ska dela med sig av sina bakterier. I nöd och lust vettu, även i vänskap;))
Planet gick halv åtta, så jag var nere vid nio på siten. Sen var det high life fram till tre, när taxin kom och hämtade mig. Var hemma vid åtta på kvällen. Lagom slut. Då hade Johan dessutom dragit iväg till Gotlandsbåten, han skulle till ön för ett akutjobb, så svärfar hade Emma. Dom kom vid åtta dom också.
Hej å hå!
I måndags kände jag i min hals att jag inte var ok. Jag kommer att bli hes var min första tanke. På tisdagen var jag hes och idag är jag inte bara hes utan också helt igentäppt. Känner mig lite som ett utskitet päron med ballongansikte.
I tisdags åkte jag hem till Stephanie och lagade mat och bubblade lite ett par timmar. Det var skönt att få lite tid bara hon och jag.
Hon är nervös, för idag kör hon upp!!! Ja, jag är också nervös som attan. Tror det var typ tio i två. Och hon har lovat mig att ringa efter och vara ärlig. Inte skämta med mig Aprillo. Utan buset får hon spara till sina vänner. Jag vill veta. Gick det eller gick det inte.
Nu ska jag gå på ett möte. Jag får förövrigt blickar som om jag vore pestsmittad. Undra varför. Är folk trötta på att vara förkylda tror du? Kan vara så kanske.
Puss och kram söta du (jo, man ska dela med sig av sina bakterier. I nöd och lust vettu, även i vänskap;))
Same same but diffrent..
Skulle skicka iväg ett svar på mail till en för mig okänd person. Ett av orden som var med var köksdel. Jag gick tillbaka och läste igenom mitt mail (som jag förövrigt skrev på min mobil) och insåg att det stod könsdel... Vilken jäkla tur att jag läste igenom. Hur seriöst verkar det att slänga sig med såna ord till en person som man bara haft proffesionell kontakt med?
Undra hur många gånger det hänt utan att man vet om det egentligen. Tur att man isåfall är lyckligt ovetandes :)
Undra hur många gånger det hänt utan att man vet om det egentligen. Tur att man isåfall är lyckligt ovetandes :)
Stressmorgon och ett litet nyttigt tips!
God Söndag på dig söta!
Hoppas du har en bra dag. Jag gillar jag som vanligt inte söndagar. Känns tomma, innehållslösa och trista.
I morse klockan 10 skulle jag vara och möta upp en person för att glutta på en sak. Vi skiter i vad det handlar om, för det är inte viktigt i sammanhanget. I allafall, eftersom Emma har lite av den inställningen att sova är överskattat så brydde jag mig inte om att ställa någon klocka. Fullkomligt övertygad att jag skulle komma upp vid 8 rycket. Senast. Då skulle jag ha tid på mig att duscha och bli hungrig så jag hann få i mig frulle innan jag skulle dra. Jag vaknade med ett ryck av ett ljud. Emma gick på toa. Jag slängde ett getöga på klockan. Strax innan 9 var den. Shit!!!! Fan jag ska ju vara där om en timme. Så jag alldelse vinglig och nyvaken kastar mig ut ur sängen och upp. Möter Emma i dörren till badrummet som får en skräckslagen min för en sekund. Ett kort "Hej" utbytes och Emma har kommit över den värsta chocken. Hon är van.
Allt slutade med att jag var i tid. Duschad och iordninggjord. Kaffe i magen men ingen frulle. Jag hann inte få någon lust att äta på den korta tiden.
Det jag skulle göra gjordes snabbt och väl hemma igen så kom jag på att jag inte har några nycklar med mig. Fan. Ringer upp Johan som för en gångs skulle faktiskt har låst dörren. Annars vet han ju att jag glömmer saker, och av hänsyn till detta brukar han bara larma dörren. Men denna gång hade han alltså låst. Det gjorde han säkert bara för att jäklas :). Jag ringde och väckte William som sov hos en kompis. Han hade heller inga nycklar. Jaha, jag som tänkt att jag skulle hem och äta något lätt och sen ner i gymmet, satt plötsligt hon L och A och drack te. Väldigt trevligt måste jag säga.
Johan kom förövrigt hem direkt, han hade fixat så Emma blev hemskjutsad efter ridningen, men jag satt kvar hos grannarna iallafall.
I förrgår skulle vi äta fiskpinnar och potatismos. Johan tyckte vi skulle äta pulvermos eftersom det fanns hemma. Vi skulle dessutom ta en promenad i finvädret ner till centrum och potatis är tungt att bära på. Jag tycker att pulvermos är en nödlösning på sin höjd. Inte mer än en nödlösning. Så jag köpte med mig ett blomkålshuvud och gjorde blomkålspuré istället för potatismos. Jag måste säga att jag verkligen rekomenderar det. Det går även att göra blomkålsris. Då kokar man bara blomkålen och pressar den i en potatispress. Faktiskt skitgott och bra om man vill dra ner på kolhydraterna.
Så jag gjorde purén och det som blev kvar (vilket var mycket) gör jag i detta nu blomkålssoppa av. Perfekt att ta med som lunch till jobbet.
Jag gör så att jag bara kokar ett lagom stort blomkålshuvud (självklar buketterna från ett helt huvud) i vatten och två kycklingbuljongtärningar tills det är mjukt. Sen slår jag av nästan allt vatte och tillsätter en stor klick smör och grädde samt mjölk. Sen kör jag allt med en stavmixer tills den är helt slät. Den ska vara ganska tjock eftersom man ska använda den som ett substitut till potatismos.
Sen kan man frysa in detta i portionsförpackningar. Man kan också ta hälften och göra puré av och andra hälften kan man låta vara kvar i kastrullen och hälla på mer grädde och mjölk tills det blir soppakonsistens. Sen kan man ju smaksätta den i all oändlighet. Jag har den ganska neutral med salt, peppar och persilja i. Men sen i portionsförpackningarna kan man ju addera knaperstekt bacon, skinka, korv eller broccoli. Eller varför inte alla saker? Här är det ju verkligen efter tycke och smak. Och en annan sak som är bra med blomkålen är att det är uppskattat av barnen. Både purén och soppan brukar uppskattas. Ok, det luktar bajs när man kokar det men det är gott att äta.
Nu du så ska jag peppa mig själv att gå ner i gymmet. Jag ska köra biceps och bröst. Avslutar alltid med en magövning och en annan för rumpa och lår på mattan. Sen ska jag stretcha länge idag. Jag ska lägga ner tid på det eftersom jag känner att jag stelnat till när jag inte är i danssvängen längre. Så så får det bli.
Inspirerad från igår så kommer Dead By April att vara med idag.
Kram från mig så länge, bjuder på en bild på Dexter som vill upp i man famn. Kan man motstå? Jag menar, hur söt?
Hoppas du har en bra dag. Jag gillar jag som vanligt inte söndagar. Känns tomma, innehållslösa och trista.
I morse klockan 10 skulle jag vara och möta upp en person för att glutta på en sak. Vi skiter i vad det handlar om, för det är inte viktigt i sammanhanget. I allafall, eftersom Emma har lite av den inställningen att sova är överskattat så brydde jag mig inte om att ställa någon klocka. Fullkomligt övertygad att jag skulle komma upp vid 8 rycket. Senast. Då skulle jag ha tid på mig att duscha och bli hungrig så jag hann få i mig frulle innan jag skulle dra. Jag vaknade med ett ryck av ett ljud. Emma gick på toa. Jag slängde ett getöga på klockan. Strax innan 9 var den. Shit!!!! Fan jag ska ju vara där om en timme. Så jag alldelse vinglig och nyvaken kastar mig ut ur sängen och upp. Möter Emma i dörren till badrummet som får en skräckslagen min för en sekund. Ett kort "Hej" utbytes och Emma har kommit över den värsta chocken. Hon är van.
Allt slutade med att jag var i tid. Duschad och iordninggjord. Kaffe i magen men ingen frulle. Jag hann inte få någon lust att äta på den korta tiden.
Det jag skulle göra gjordes snabbt och väl hemma igen så kom jag på att jag inte har några nycklar med mig. Fan. Ringer upp Johan som för en gångs skulle faktiskt har låst dörren. Annars vet han ju att jag glömmer saker, och av hänsyn till detta brukar han bara larma dörren. Men denna gång hade han alltså låst. Det gjorde han säkert bara för att jäklas :). Jag ringde och väckte William som sov hos en kompis. Han hade heller inga nycklar. Jaha, jag som tänkt att jag skulle hem och äta något lätt och sen ner i gymmet, satt plötsligt hon L och A och drack te. Väldigt trevligt måste jag säga.
Johan kom förövrigt hem direkt, han hade fixat så Emma blev hemskjutsad efter ridningen, men jag satt kvar hos grannarna iallafall.
I förrgår skulle vi äta fiskpinnar och potatismos. Johan tyckte vi skulle äta pulvermos eftersom det fanns hemma. Vi skulle dessutom ta en promenad i finvädret ner till centrum och potatis är tungt att bära på. Jag tycker att pulvermos är en nödlösning på sin höjd. Inte mer än en nödlösning. Så jag köpte med mig ett blomkålshuvud och gjorde blomkålspuré istället för potatismos. Jag måste säga att jag verkligen rekomenderar det. Det går även att göra blomkålsris. Då kokar man bara blomkålen och pressar den i en potatispress. Faktiskt skitgott och bra om man vill dra ner på kolhydraterna.
Så jag gjorde purén och det som blev kvar (vilket var mycket) gör jag i detta nu blomkålssoppa av. Perfekt att ta med som lunch till jobbet.
Jag gör så att jag bara kokar ett lagom stort blomkålshuvud (självklar buketterna från ett helt huvud) i vatten och två kycklingbuljongtärningar tills det är mjukt. Sen slår jag av nästan allt vatte och tillsätter en stor klick smör och grädde samt mjölk. Sen kör jag allt med en stavmixer tills den är helt slät. Den ska vara ganska tjock eftersom man ska använda den som ett substitut till potatismos.
Sen kan man frysa in detta i portionsförpackningar. Man kan också ta hälften och göra puré av och andra hälften kan man låta vara kvar i kastrullen och hälla på mer grädde och mjölk tills det blir soppakonsistens. Sen kan man ju smaksätta den i all oändlighet. Jag har den ganska neutral med salt, peppar och persilja i. Men sen i portionsförpackningarna kan man ju addera knaperstekt bacon, skinka, korv eller broccoli. Eller varför inte alla saker? Här är det ju verkligen efter tycke och smak. Och en annan sak som är bra med blomkålen är att det är uppskattat av barnen. Både purén och soppan brukar uppskattas. Ok, det luktar bajs när man kokar det men det är gott att äta.
Nu du så ska jag peppa mig själv att gå ner i gymmet. Jag ska köra biceps och bröst. Avslutar alltid med en magövning och en annan för rumpa och lår på mattan. Sen ska jag stretcha länge idag. Jag ska lägga ner tid på det eftersom jag känner att jag stelnat till när jag inte är i danssvängen längre. Så så får det bli.
Inspirerad från igår så kommer Dead By April att vara med idag.
Kram från mig så länge, bjuder på en bild på Dexter som vill upp i man famn. Kan man motstå? Jag menar, hur söt?
Tufft läge
Jag har fått mitt vintereksem. Det har varit ganska lindrigt de sista åren, men nu har det kommit med buller och bong. Över hela kroppen typ.
Och vet du vad det jäkligaste är? Jag har totalt bitit ner mina naglar, vilket inte är en bra kombo när man har tokklåda!!
Så vad gör man? Jo, man tager vad man haver. I det här fallet tog jag tejphållaren. Skönt då. Ont sen!
Det handlar om inställning
Ibland är det inte lätt att hitta inspiration till saker som tar emot. Men jag idag kom jag till insikt. Det handlar om vad du har för inställning. Idag till exempel:
1) Det är skönt att gå med en ballongfot
2) Det är roligt att städa efter andra varje dag
3) Det är skönt att tvätta, trots att tvättbärget inte minskar
4) Det är charmigt med trotsiga barn som bara vill jäklas och vara allmänt elaka
5) Det är skönt att hoppa hopprep med en stel svullen tå
6) Det är avkopplande att när klockan är nästan nio på kvällen veta att man har massor att göra innan man kan gå och lägga sig
7) Det äääär skönt att tappa en låda på min trasiga tå
Så lite förkylning och megapress på jobbet så blir det en toppdag!!
1) Det är skönt att gå med en ballongfot
2) Det är roligt att städa efter andra varje dag
3) Det är skönt att tvätta, trots att tvättbärget inte minskar
4) Det är charmigt med trotsiga barn som bara vill jäklas och vara allmänt elaka
5) Det är skönt att hoppa hopprep med en stel svullen tå
6) Det är avkopplande att när klockan är nästan nio på kvällen veta att man har massor att göra innan man kan gå och lägga sig
7) Det äääär skönt att tappa en låda på min trasiga tå
Så lite förkylning och megapress på jobbet så blir det en toppdag!!
Fenomen
Jag är hemma idag. Och igår. Med Emma. Hon har fortfarande en jobbig hosta och senast igårkväll när vi facetime'ade godnatt med Johan så kräktes hon.
Så igår blev lite jobb gjort på förmiddagen med lite ekonomigenomgång över telefon mm. Men det gíck bra.
Vi hade en bra dag trots allt, men jag tror att Emma (utan att hon vet det själv) behöver komma till skolan. Hon är rastlös. Och när hon är rastlös så blir jag ganska ofta på dagen "världens dummaste mamma". Ibland känns det i hjärtat, fast jag vet att det inte betyder just dom orden egentligen, utan det är ju ett uttryck för frustration. Men det sticker till ibland.
I söndags gjorde jag slag i saken och rensade ut Emmas rum. Ända sen hon fick sitt nya rum så har ju Emma varit orolig på nätterna. Jag har varit inne på energifält osv tidigare, men Johan tycker det är flum och hokus pokus. Han är liksom mer realistisk än så.
Men i söndags tyckte även han att det kunde vara värt ett försök. Att flytta på sängen, ta bort allt stök och skapa en trivsam och lugn miljö för henne därinne.
Sagt och gjort. Vi rensade bort alla leksaker, som hon ändå inte leker med. Kvar i lådorna blev alla hennes pysselsaker, så som pärlplattor, sysaker, pennor, olika papper, saker att göra kort med mm mm. Och på hennes byrå ställde vi en tv som inte är kopplad till något antennuttag, men som hon kan titta på film på. Och spela kanske.
Hon har sen innan Stephanies gamla skrivbord och alla möbler flyttades. Bort med allt stök. Lättare att städa och hålla dammet borta. Lättare att vistas därinne, lättare att känna ett lugn. Inte så många moment.
Nu är det ju så att Emma lider av en sjuk seperationsångest. Och det gäller inte bara materiella saker, utan även vanor och tillochmed sitt hår. Inget ska förändras eller tas bort. På så sätt är det svårt att presentera ett nytt sätt att leva efter för henne. Och bara den biten kan göra henne orolig. Så hon har ju alltid trott att hon vill ha sitt stökiga kaos i sitt rum. Jag fick ju aldrig ens städa därinne. Men denna gång var annorlunda.
Hon var hemma hela tiden när jag röjde. Hon kom aldrig upp, utan tittade osäkert på mig när jag var nere emellanåt. Hon var nog ganska övertygad själv, dock inte bekväm med tanken.
Alla saker var jag tvungen att lova ställa ner i källaren. Dom ska inte försvinna.
Sen i söndags har hon vaknat en gång på natten och en gång på kvällen. Det är allt. Det verkar som att hon sover bättre, trots jobbig hosta. Peppar, peppar!!!
Nu ska jag sätta lite press på Donnan att klä sig och göra lite skolarbete. Själv ska jag gå ut och ta en liten promenad. I rehabsyfte. Inte mina gåskor, dom funkar inte ännu. Jag tar ett par andra som jag får plast med bollfoten i.
Det är vackert väder och jag behöver ljuset!
Bjussar på en fin bild, tagen i Sälen förra gången vi var uppe. Detta fenomen såg jag för många år sen i Pershagen. Det ser nästan lite övernaturligt ut och det är så fint.
Ha det nu så bra fina du!
Så igår blev lite jobb gjort på förmiddagen med lite ekonomigenomgång över telefon mm. Men det gíck bra.
Vi hade en bra dag trots allt, men jag tror att Emma (utan att hon vet det själv) behöver komma till skolan. Hon är rastlös. Och när hon är rastlös så blir jag ganska ofta på dagen "världens dummaste mamma". Ibland känns det i hjärtat, fast jag vet att det inte betyder just dom orden egentligen, utan det är ju ett uttryck för frustration. Men det sticker till ibland.
I söndags gjorde jag slag i saken och rensade ut Emmas rum. Ända sen hon fick sitt nya rum så har ju Emma varit orolig på nätterna. Jag har varit inne på energifält osv tidigare, men Johan tycker det är flum och hokus pokus. Han är liksom mer realistisk än så.
Men i söndags tyckte även han att det kunde vara värt ett försök. Att flytta på sängen, ta bort allt stök och skapa en trivsam och lugn miljö för henne därinne.
Sagt och gjort. Vi rensade bort alla leksaker, som hon ändå inte leker med. Kvar i lådorna blev alla hennes pysselsaker, så som pärlplattor, sysaker, pennor, olika papper, saker att göra kort med mm mm. Och på hennes byrå ställde vi en tv som inte är kopplad till något antennuttag, men som hon kan titta på film på. Och spela kanske.
Hon har sen innan Stephanies gamla skrivbord och alla möbler flyttades. Bort med allt stök. Lättare att städa och hålla dammet borta. Lättare att vistas därinne, lättare att känna ett lugn. Inte så många moment.
Nu är det ju så att Emma lider av en sjuk seperationsångest. Och det gäller inte bara materiella saker, utan även vanor och tillochmed sitt hår. Inget ska förändras eller tas bort. På så sätt är det svårt att presentera ett nytt sätt att leva efter för henne. Och bara den biten kan göra henne orolig. Så hon har ju alltid trott att hon vill ha sitt stökiga kaos i sitt rum. Jag fick ju aldrig ens städa därinne. Men denna gång var annorlunda.
Hon var hemma hela tiden när jag röjde. Hon kom aldrig upp, utan tittade osäkert på mig när jag var nere emellanåt. Hon var nog ganska övertygad själv, dock inte bekväm med tanken.
Alla saker var jag tvungen att lova ställa ner i källaren. Dom ska inte försvinna.
Sen i söndags har hon vaknat en gång på natten och en gång på kvällen. Det är allt. Det verkar som att hon sover bättre, trots jobbig hosta. Peppar, peppar!!!
Nu ska jag sätta lite press på Donnan att klä sig och göra lite skolarbete. Själv ska jag gå ut och ta en liten promenad. I rehabsyfte. Inte mina gåskor, dom funkar inte ännu. Jag tar ett par andra som jag får plast med bollfoten i.
Det är vackert väder och jag behöver ljuset!
Bjussar på en fin bild, tagen i Sälen förra gången vi var uppe. Detta fenomen såg jag för många år sen i Pershagen. Det ser nästan lite övernaturligt ut och det är så fint.
Ha det nu så bra fina du!
