Öppet hus

Jag sitter och sufar på på COS hemsida och äter sharonfrukt. Idag har det varit öppet hus på skolorna. Williams skola fick jag inte följa med till :), så jag och Johan var med Emma.
Efter det åkte vi till Johans farfar som är på ett äldreboende. Vi spenderade en liten stund där för att sedan åka hem. Nu är jag ganska trött efter en (till) natt med en liten Emma som tycker det är överskattat att sova.

Annars då... Jo, det är väl i stora drag ganska bra. Jobbsituationen är inte kul, men det är mitt att hantera på bästa sätt, foten, jag är inte jättenöjd med framdriften där. Men det går framåt. För att nästa dag gå bakåt igen.
Sen var det det där med Sälenresan. Den lilla detaljen löste sig tack och lov med att inspektionen kommer dit jag jobbar redan nästa vecka. Det frigör mig v4 så jag kan följa med.

I morgon är det stallet som jag antar att jag får åka på ert par helger i rad som kompensation. Sen ska vi åka till Trosa och fira mamma som fyller torsdagen efter.

Ja, annars fortsätter alla planeringar och jag hoppas allt går ihop sig, åå, jag hoppas så.

Du, jag önskar sig en härlig fortsättning på helgen.

Kram!


En jobbig dag tar ut sin rätt..

Idag har varit vad man kan kalla en j***a skitdag.. En riktig skiiitdag. Känns otroligt jobbigt att gå igenom något liknande och jag känner mig som en liten flicka som fått en tillsägelse och smisk på fingrarna. Jag står där med mössan i händerna och tittar under lugg. Inget värd... Förstår du hur jag menar? Byxorna nere.. Inte vatten värd.. Usel som människa. Gör inget bra liksom.

Men det är bra, jag behövde en riktig känga. Nu vet jag. Nu vet jag vad jag måste göra.
Känns jävligt jobbigt under tiden bara, men det är bara att kämpa på och ta det ansvar jag är anställd för att göra.

Klart att man tvivlar på sig själv som människa, men nä, jag ska försöka att inte ta det hela personligt.

Förra veckan fick jag veta att de var en inspektion samma vecka som jag ska åka till Sälen, sen kom händelsen idag som gör att det är direkt olämpligt för mig att vara borta, vilket kan resultera i att jag måste stanna hemma. Själv i en hel jäkla vecka. Medan hela min familj är i Sälen och umgås och åker skidor. Jag vet inte om jag klarar det faktiskt. Jag måste försöka lösa det här på ett bra sätt. Men jag vet inte hur det ska gå till.
Just nu känns livet lite jobbigt som du kanske märker. Men så är det ibland.

Idag var jag och lämnade av Emma i sporthallen, dom skulle titta på en träningsmatch. Jag satt där och tittade på alla engagerade föräldrar och taggade tjejer. Fina barn med ramsor, glädje och gemenskap. Jag fick tårar i ögonen och hade svårt att hålla mig från att börja gråta. Jag var tvungen att gå därifrån och åka hem. Kom tillbaka efter en timme och det var likadant då. Kom undan innan någon hann se något.
Jobbigt att inte kunna hantera sina känslor bättre. Känns som att man inte kan vara bland folk, tänk om man bryter ihop framför någon...

Ja ja, jag ska försöka sopa upp resterna av mig själv nu. Dra in lite stolthet i lungorna och hålla huvudet högt.

Tack för ordet söta du.

Med hopp om livet..


Stackars stackars lilla mig ;)

Hej fina du!
Hoppas allt är bra och som det ska.

Jag har varit på lite kalas både i torsdags och i fredags. Johans mormor fyllde 80 år i torsdags och Johans mamma fyllde i fredags.

Appropå fredagen. Jag gick ner i gymmet och skulle köra knäböj lite lätt. Jag har inte varit kapabel att köra ben  på många veckor, så i fredags var det dags. Jag körde lätt och inte jättemånga set eller repetitioner. Men fyyyy faaaan vad jäkla ont jag fick i mina arma ben. I natt hade jag så jäkla ont att jag inte kunde sova bra. Alltså jag har haft sjukt ont förr, men inte så sömnen har blivit så illa som den blev nu. Och till en viss del är det skönt, så jag har svårt att ojja mig liksom, men det här var överjävligt. Hemma är det ingen som reagerat dock eftersom jag ändå går och haltar och ser allmänt lidande ut ;)
Förövrigt var jag hemma hos Maria i fredags. Så skönt att bara få komma och prata lite skit och lite allvar en stund. Men som grädde på moset så bjussade Alva på sig själv. När jag skulle gå så fick jag pussar och charm så jag fick lite ont i hjärtat och jag dog lite. Jag är ju som bekant inte särskillt barnkär, men en del barn bara sitter runt hjärtat som en blöt handduk och dom kommer inte att ta sig därifrån. Och om dom skulle göra det så blir det kallt och tomt.
Lilla Alva trollunge, charmtroll, sötis, kaksmulan, mumsmums... Kärt barn har många namn..

I går skulle vi till Johans moster som inte kunde komma i torsdags som det var tänkt. Hon jobbar i en butik som ligger norr om sthlm. När vi var på väg dit så ringer Johans bror och bjuder över oss till sin tjej som bor i Sätra. Så, vi gjorde en par timmar hos Marie, sen åkte vi till gymgrossisten i Västberga och senare till skhlm. Där i skhlm gjorde vi Panduro bla. Kl 18 var vi hos Kenneth och Lucy och blev bjudna på en Kinesisk variant av Sukiyaki. Supergott. Sen hjälpte Lucy mig med en del praktiska saker.. Så himla lyckad dag som slutade sent hemma. William mutade vi med pizzapengar, så han var så nöjd så :)

Idag har vi gjort vår dag i ridskolans caféteria. Det var helt ok, men jag var ju som sagt ganska sliten efter en ganska usel natt. Fram till 14 hade vi vår plikt där. Åkte hem och medan Johan lagade mat så satt jag klistrad framför datorn och matade in information och googlade.

Tanken var att jag skulle ta mig ner i gymet idag, men jag skiter i det. Jag kör lite själavård i badkaret istället. Det blir bra det. Sen blir det tidigt i säng för mig. Lite sovmorgon också eftersom jag inte behöver passa någon morgontid eller sköta Emma.

Ha nu en skön fortsättning på dagen och sköt om dig och framför allt var rädd om dig!

Puss och kram!

Frukost

Jag är ingen frukostmänniska, det har jag aldrig varit. Uppskattar liksom inte hotellfrukostar som andra helt lyriskt gör. Helst äter jag inte alls på morgonen, men jag vet att jag blir skithungrig framåt halvelva om jag inte äter. Så, jag måste alltid vara vaken flera timmar innan jag kan äta.
Det är ju lättare om man är hemma, men man får hitta alternativ, som med allt annat.
Idag är jag hemma och det blev Kefir med skivad banan och blandade nötter. Till det mammas egenbakade hårdbröd med smör och ost. Så, nu kommer jag att stå mig till över lunch antar jag ;)


Jobbar hemma idag och stör alla barn!

Idag är jag hemma med Emma. Hon är bättre men inte helt ok. Jag har lite jobb som väntar och fakturor att gå igenom.
Senare idag kommer Johans moster och ska titta på en grej åt mig. Kanske kommer jag ut lite smartare ur det mötet. Kanske kommer jag ut lite säkrare ur det mötet. Kanske.

Igår gick jag på ett annat sätt på min fot på jobbet. Jag började tänka annolunda i förrgår när jag gick hem. Jag har liksom gått på utsidan av foten även med sandalen på mig, men nu började jag gå rakt med foten. Och jäklar vilken  fart jag får upp. Jag kan typ få det att se ut som att jag går som vanligt! Jag har helt klart ett känslelbortfall under foten och i stortån som jag kan relatera till att det har med nerver att göra och det känns knepigt när man går, men det kommer säkert att ordna upp sig med tiden, om inte annat kommer jag väl att vänja mig.
I allafall igår när jag kom hem så tog jag av mig sandalen och försökte gå så rakt som möjligt utan den. Och det måste ju innebära att jag, åtminstonde försöker böja tåleden så gott det går. Och det går faktiskt. Jag kan inte böja den helt åt något håll, den är fortfarande mycket stel, och det är heller inte helt smärtfritt, men jag kan och det är det viktigaste för mig.
Sen är det ju så att jag egentligen ska gå med sandalen och INTE böja tåleden alls i en vecka till. Men det skiter jag i nu om jag ska vara ärlig. Och det ska man ju :). Jag ska upp till Sälen v4 och för mig är det skitviktigt att jag kan åka skidor den veckan. Då känns det som hög tid nu att börja träna på att gå ordentligt och få tillbaka rörlighet, styrka och framförallt modet att kunna gå och använda foten.
Soooo, bring it on for fuck sake, jag är inte rädd. Jag ska rehbilitera mera!!!! Shit va jag kommer att komma igen. En morgon kommer jag att ha mina egna skor på mig till jobbet, och jag kommer att göra entré med hoppsasteg. Högljutt. Så får vi se vem som skrattar mest :)

Nu ska jag väcka Emma. Igen. Jag tycker att hon kan sova på nätterna istället för på dagen. Som alla andra i den här familjen. Förutom William då kanske som verkar tycka att det är fullt normalt att sitta uppe och spela hela nätterna och sova till halv två på dagen sen. Nu har han dessutom en kompis här. Men vet du vad vi gjorde i natt? Jag bad Johan ställa sin klocka på tolv för att gå upp och stänga av modemet. Då var det färdigspelat för den natten ja, så kan det gå!
Jäkla ungdomar! Jag ska gå ner och väcka dom rackarna också snart. Nån jäkla måtta på slöfasonerna får det lov att vara. Only när mamma är hemma från jobbet ;)

Jag ska kasta mig in i duschen nu, så jag inte ser ut som om jag har badat i smörpaketet när Marie kommer.
Lite frulle ska jag försöka få i mig också.

Ha det en underbar dag nu fina du!

Ser du vad jag ser?

Är det inte underbart? Jag ska gå och köpa mig en lott tror jag.


På en helt vanlig tisdag..

Sitter på jobbet. Det känns så jäkla onödigt just idag ;). Emma är sjuk hemma, hon har feber, ont i halsen, hostar (vilket i hennes fall betyder = kräks), svider när hon kissar och allmänt risig. Hon var nere hos doktorn i morse och lämnade prover, men det var inget mer än en rejäl förkylning. Jobbigt för henne (och oss så klart).
Jag ska vara hemma på torsdag med henne. I morgon är det heldagsmöte.

Annars har jag en lätt träningsvärk i kroppen, vilket är skönt. Men jag är inte nöjd ändå. Jag är så trött på att inte kunna träna "på riktigt", att inte kunna stå på ett stadigt sätt och lassa på. Det blir halvdana träningspass nu, vilket jag tycker är jäkligt frustrerande. Jag kör bröst, armar och mage. Några övningar kan jag göra liggandes på mattan, men allt blir lite halvdant. Men som dom säger i branschen "bättre än inget", lite klychigt men det stämmer nog ändå. Jag kommer ju inte från träningen helt utan jag försöker underhålla rutinerna lite i väntan på liksom...

Ja, annars är det inte mycket att rapportera om. Stephanie kom hem igår och stannar till onsdag, för att hon hade tråkigt hemma. Tydligen ingen som är hemma utav dom hon känner, de flesta verkar vara bortresta.

Nä, nu ska jag harva på här, hämta lite mer kaffe och göra liiiite nytta innan jag packar ihop.
Inspirationen är på topp. Inte.

Du, du är en fin människa som betyder massvis, för jätte många. Använd 2012 till att faktiskt berätta för dina nära och kära vad dom betyder för dig emellanåt. Spontana, fina och ärliga ord är så gott att få en helt vanlig dag i veckan och helt utan förekommer anledning. Kan få vem som helst att må bra eller ännu lite bättre.

Kram på dig så länge!


Jag längtar efter våren nu

Jag veeeet, det har inte varit någon vidare vinter hittills, och faktum är att jag gillar vintern. Jag gillar kylan (hatar att frysa dock), gillar snön, glittret, den krispiga och fräscha känslan ute, jag älskar fjällen, skidåkningen och allt det där. Jag gillar till och med att skotta snö (i lagom mängder förstås). Kura framför elden i raggisar med en kopp varm choklad mellan händerna. Allt det där är underbart och jag älskart! Vi har ännu inte upplevt något av det här, och det borde vi vara mitt uppe i nu. Det kommer, jag vet det, det kommer.

Det tar inte bort känslan av att jag verkligen läääängtar efter knastrande vårgrus under fötterna, porlande vårbäckar från smältvatten, ljuset och dom värmande första solstrålarna på näsan, ljudet av livstörstiga vårfåglar, doften och dom första knopparna på träd och buskar.
Jag vill ha vår NU! Ge mig!


Hmm, hittar ingen rubrik som passar...

Min fot ser bra ut. Jag passar på att gå utan bandage en stund, för att lufta den lite. Jag har fått sår mellan två tår och det gjorde så in i tusan ont i natt.
Men från idag kan jag ta bort bandaget när jag ska duscha, då kan jag passa på att lufta lite.
Fortfarande är foten svullen och lite blå, två veckor kvar tills jag får börja öva på att gå på foten igen. Det set jag fram emot. Mycket.
image description

Btw, här är Dexter, snart tio månader och stadig på 4,9 kg.. Söt!


Pantertanter!

Min mamma är en pantermamma.
Hon ringde mig idag alldeles adrenalinstinn och bubblade i luren.
Hon sa:
M - Jag måste berätta en sak. Jag har precis varit med om ett rån!
J - Va!? På riktigt

M - Ja, jag hade varit inne på systemet och handlat och när jag skulle gå ut träffade jag två killar som skulle gå in. Jag reagerade för att dom hade sina hjälmar på sig. Jag tänkte "Fan, kan dom inte ta av sig hjälmarna när dom går in i en butik"

Jag gick ut och la mina påsar i cykelkorgen, och tittar in efter killarna. Då ser jag att dom rånar stället! Tjejen som kom efter mig såg det också så jag sa: "kolla dom rånar där inne"
Vi tar dom när dom kommer ut, det är bara snorungar.

Så när grabbarna kommer ut så tacklar jag och den andra tjejen en varsin rånare så dom ramlade och tappade alla pengarna. Då började dom springa och jag efter, skriker åt andra längre fram "stoppa dom, dom har rånat systemet", varpå en sparkade omkull den väntande moppen och killarna fick fortsätta springa. Jag kutade tillbaka och plockade upp alla pengar och gick in med till personalen... sen gick jag hem.

Herregud, vilken historia hon ringer och levererar en torsdag eftermiddag!


Min stora dotter

igår fyllde min älskade dotter myndig. Det ända hon önskade sig till jul och födelsedagspresent var en intensivkurs. Ödmjukt va ;), så jag köpte med mig lite av sånt som inte är så enkelt att få ihop när man är student. Typ sköljmedel, doftljus, hårinpackning, hårfärg mm. Så tog jag med mig saxen och klippte henne så hon kunde färga sitt hår idag. Stephanie har så jädra mycket hår, så hon behöver ju två förpackningar med färg.
Vi var i allafall där och grattade henne, jag Anders, mamma och Hasse. Oliver var redan där och han skulle ta med henne på restaurang på kvällen och kanske en bio.


Tänk att jag har en myndig dotter som snart har körkort!

Ta hand om dig och ha en härlig tid i mellandagarna!

Härliga möten och julfirande

Härlig jul, inte mycket till julstämning kanske men men.
I fredags hände något oväntat vill jag lova.
Jag satt på wordfeud och grejjade. Tittade på FB en sväng och såg att min kusin skrev något om cocilliana (?), jag skrev att jag hade. Hon bor i Örebro så det var egentligen bara därför som jag svarade. Tanken har dock slagit mig att spontanåka och hälsa på henne, bara för att liksom. Efter ett tag på WF skrev hon på chatten att hon försökt få tag i en vc som hade en läkare som kunde skriva ut åt henne, men utan framgång. Så hennes tanke var att åka hit och hämta.
Vi möttes upp i etuna så småningom. Och du, det är femton år sen jag träffade henne sist, och den träffen minns jag inte ens. Så vi sågs när vi var små, och inte ens det minns jag. Men det var som om vi kände varann. Jag har ju sett henne på FB och WF och det är ju tur det, men vi satt och bubblade tills Emma fick panik och ville hem och fortsätta julförberedelserna. Vi hade nog kunnat sitta hela natten kändes det som
Desiree som hon heter och hennes två systrar har inte alls samma uppväxt som jag haft. Hennes pappa är den enda i syskonskaran som inte haft en osund relation till spriten. En av sju! Det är bra jobbat. I allafall, han flyttade ner med sin familj till Gnosjö i början på sjuttiotalet och har bott där sen dess. Helt avskärmad från resten av syskonens otyg. Han fick mycket skit för att han var så präktig av sina bröder, därför har det alltid funnits en underliggande konflikt mellan dom, vilket i sin tur gjort art han inte varit uppe så ofta. Dessie berättade att hon och hennes syskon var uppe en gång och vi gick på disco, det minns inte jag.
Hur som helst så vet hon ju om allt och även om inte hon har egna erfarenheter så behöver man inte förklara.

Hon är en fin människa och en duktig sångerska. Jobbar inom vården och kramar gärna om en alkoholist som kommit in med alkoholförgiftning för tredje gången på ett par veckor. Bara för att hon tycker att han behöver det. Ska bli skönt att återförenas med den sidan av släkten igen. Snart tar jag mig en sväng ner till Gnosjö också, och hälsar på de andra två kusinerna och farbror.
Man lever bara en gång, man måste ta vara på varann.

Annars igår så var vi totalt fjorton stycken hemma hos oss. Vi åt, tittade på Kalle och öppnade julklappar. Jag fick bl.a. ett par bluetooth lurar till min iPhone. Även fast jag och Johan inte ska köpa julklappar till varann. Han hade skrivit att det var från Emma så han kom undan ;). Kenneth hade med sig gitarren och spelade lite innan mamma, Hasse, Emmi och Anders var tvungen att åka hem. Dom allra flesta åkte hem vid sju. Då var vi alls helt slut men nöjda. Vi drack glögg och spelade Alfapet.

Idag har vi röjt lite, Stephanie har åkt hem, jag har varit nere i gymet och vi har svullat. Igen. Men det är ok. Jag äter inte mycket godis, bara mat. Nu är jag trött efter en pingismatch mot William (ett litet minipingisbord från Stiga som vi fick igår står uppställt i vardagsrummet).
Snart ska jag ner och värma glögg och äta lite ris ala malta.

Kram på dig så länge! Hoppas du har det bra.


Jag kan se ljuset..

Idag var jag och tog bort stygnen. Hade lite hoppats på att få börja öva på att gå lite på foten nu, men det får jag inte. Min tå har varit avsågad och nu ihopskruvad, och efter snart tre veckor så bör benen ha börjat läka ihop igen så smått, det innebär att om jag börjar gå på foten nu, så riskerar tån att gå av igen. Eeeeeh, hur låter det?
Jag har liksom inte fått någon egentlig info om vad dom är gjort, så jag visste inte att han hade sågat av tåbenet, trodde bara han sågat av knölen och att skruven var där för att fixera..
Jag har mycket bra att säga om mottagningen där jag gjorde operationen, men informationen till mig är tyvärr inte en av dom..

Idag ska jag jobba lite och göra köttbullarna till julen. Emma blev hämtad av farfar igår så hon är där. William segar och jag fryser. Som vanligt.
Jag ska äta något lätt och dra ner i gymmet en sväng. Skönt!

Ha det gott så hörs vi snart igen.

Kram på dig!


Nyfiken i en strut...

Var som vanligt lite nyfiken.. Men det ser bra ut tycker jag. Inte infekterat.
Det som slår mig är att jag har en skruv i foten som tydligen kommer att få vara där. Jag trodde att den skulle bort tillsammans med stygnen, men så ser det inte ut.
Men nu har jag tagit bort det blodiga plåstret och luftat såret lite. Nu gör det inget om jag får vänta med att ta bort stygnen, eftersom skruven ändå kommer att få vara kvar.
Ja ja, ont gör det, men det går åt rätt håll iallafall.


Åter igen har jag fått gnälla en smula. Tack för mig, hej!


Spik i foten!!!

Det gör bajsont i min förb*****de jäv***a fot jä***eln. Varför börjar det göra så ont nu för? Det värker i leden, sticket till där såret är och bara bultar. Inte fan har jag blivit av med stygn eller skruv heller.... Men jag är inte bitter. Som A sa igår kväll med retglitter i ögonen "tålamod är en dygd" och så är det ju. Så jag bryr mig liksom inte, jag går gärna ihopskruvad till efter nyår, det är ok.

Annars. Jo, jag hade en lunchdate i fredags, så jag tog bilen upp till Huddinge och njöt av trevligt sällis och underbar sushi. Så behövligt och skönt att få bryta isoleringen och träffa lite andra människor.
Igår var jag nere hos grannarna och var lite kreativ med lite vin och skratt. Lite spännande planering som jag hoppas på snart.

Idag tog Johan Emma till stallet, vilket jag är glad för, jag vill inte linka omkring där bland hästskit och slask.
Senare idag ska vi hem till svärfar och gratta honom som fyller år i morgon. Trevligt ska det bli. Och gott tror jag ;).

Just nu sitter jag och samlar krafter. Jag ska dammsuga och ta in granen. Men jag känner inte fört egentligen. Men jag måste, och jag ska.

Puss på dig, jag är så glad för att du tar dig tid att lyssna på mitt gnäll.

Du är speciell!


från botten till toppen!

Va märkligt förra inlägget ser ut. Jag besvärade mig med en del stycken, mest för att jag själv tycker att det är lättare att läsa då. Men skit samma! Igår var jag så nedstämd. Jag hatar att vara begränsad på ett eller annat sätt. Som nu, eller som när jag är sjuk. Men nu är nästan ännu värre, för jag kan faktiskt inte göra så mycket alls och det stör mig. Så, Johan skulle dra iväg på eftermiddagen och hjälpa sin mamma, sen skulle han plocka upp Emma från handbollen, däremellan skulle jag då laga mat. Och jag bara kände ooooooooooooooooh va tråkigt. Jag orkar inte, vill inte, vill inte vilja heller, jag vill inget faktiskt. Så jag låg i soffan och tyckte allmänt synd om mig själv och funderade. Masade mig ut i köket och drog ner telefonen i dockan och satte på lite musik. Som blev hög musik. Hällde upp en mugg glögg. Stark glögg. Började dansa för mig själv (handikappdansen är numer ett faktum) och vips så drog skapandet igång i mig och jag lagade mat, sjöng och dansade som aldrig förr! Skönt som attan. Nu ska jag snart på ett spännande möte, see ya!

Ångest för vissa denna tid på året

Hej på dig min vän! Hur har du det? Jag har det bra fint. Även fast jag har foten i paket ännu. Jag hoppas på att få bli av med stygnen i slutet på denna vecka. Kanske kanske. Jag kommer nog inte att bli av med paketet dock och inte heller toffeln, men det är ett steg i rätt riktning. Du, jag sitter och tittar på Nyhetsmorgon. Dom pratade om julen, barn, förväntningar, missbruk osv. Jag tycker att det är så illa att vuxna som har barn i sitt hem tycker att det är på plats att supa sig full på julafton. Varför tycker man att julafton är en sån typ av festhelg? Jag förstår inte. Jag minns så väl när jag var liten att julen var ångestladdad. Samtidigt som förväntansfull. Jag såg på mina vänner hur dom såg fram emot aftonen. Jag minns även alla möten när skolan började igen efter lovet. Jag ljög och sa att vi hade haft det sååå myyyysigt. Det förekom iget bråk, slagsmål eller fylla alls. Vi fick inte sova kvar hos farmor eftersom inte pappa kunde hålla sig varken nykter eller glad. Visst fick vi julklappar och så, men det var inte lugnt och tryggt som jag tycker att julen handlar om. Och det är skämmigt för ett barn faktiskt. Att inte familjen fungerar dessa högtider. Jag har alltid velat arbeta på typ ett härbärge eller i kyrkar över julen. Jag vill finnas för alla dom som är ensamma och kanske inte har någonstans att bo. Men man får inte ta med sig barn dit och än så länge så har jag små barn. Så när mina barn har blivit stora så kommer jag troligtvis att arbeta ideellt på julafton. Barnbarn kommer att få min uppmärksamhet på juldagen och annandagen. På så sätt blir julen längre också och det är ju inte fel det heller. Nu något helt annat. Jag skrattar så gott åt en reklam som går nu. Det är den Trisslottreklammen som går. Den med tanten som skrapar så långsamt. Hon ser så äkta ut med en sån liten surkärring snörp på munnen när hon börjar spela. Det ser så äkta ut och jag tycker det ser underbart ut! Nu ska jag faktiskt fortsätta arbeta lite. För det gör jag denna vecka. Jobbar. Fast hemifrån, för jag kan inte köra bil ännu. Så jag delegerar och ber att få hemmailat det jag måste ha. Ha det gott och stressa inte ihäl dig inför julen nu. Det är en order! Kram så länge!

Titta lite bara..

Försökte titta hur det ser ut. Looking gooood!


Från soffan

Jag har varit och shoppat. Igår var vi i tuna. Vi handlade lite julklappar och blommor. Jag vill göra planteringar, mest för att ha något att göra liksom. Jag ska kolla om det finns grejor hemma så jag kan göra knäck också. Jag måste ta det lugnt.

Tror såret börjar läka nu, det drar och svider samtidigt som det kliar. Idag skickar jag Johan för att köpa nytt bandage. Gärna rosa :), måste ju glamma lite när man ändå är krympling.


Jaha, jag sitter ju och glor på tv. Gör just inte mycket. Har en jäkla hosta uppepå allt annat. Inte rättvist.
Jag och Johan är mer eller mindre barnlediga i helgen. Emma åker till farfar och Eva. Dom ska till Globen och titta på julkonsert. Vi vill hitta på något men jag mår inge bra. Bio vill jag se, jag vill se Drive (?).

Igår kom Lena med fina blommor och en fin tidning, sen kom svärfar med en massa choklad. Perfekt kombi. Hade jag inte varit förkyld så hade jag dock varit nere i gymet nu, men jag svullnar å mig ist. Sen har jag en annan grej jag skulle behöva ta tag i, men det kommer det kommer!

Om jag ska ta och återvända till tv nu då ;)


hallux valgus

så är operationen äntligen gjord. jag fick åka snabbt som vinden in eftersom jag var lite sen. kom i tid men sen fick jag sitta och vänta i typ femtio minuter på att överhuvudtaget få komma in. men sen gick allt snabbt. jag fick komma in och byta om till en vrålsexig skjorta och långa strumpor. man kan inte vara mer á naturell heller. sprittvålad över hela kroppen samt håret. that´s pretty much it liksom.

sen var det dilemmat med att jag är tämligen okänslig för lugnande. så jag lade mig på operationsbriten och dom la kanylen med orden 'det är lugnande i slangen nu, så du kommer att känna dig lite lullig'. dom fixade och donade med syrgasmaskar och inställningar till narkosmedlet. efter en stund frågade dom om jag kände något, 'inte ett skit' svarade jag, 'eeeh ok, då ger jag dig lite av narkosen, så du kommer att känna dig lite varm i kroppen snart'. sekunder gick och sen frågade dom om jag kände mig varm i kroppen. nej svarade jag, kanske något i armarna, men inget annars. dom tittade på mig för att utvärdera om jag var dåsig, men med klar tillbakablick sa dom sen 'ok, men då säger vi godnatt nu i så fall. natti natti, ta nu några djupa andetag så kommer du snart att somn...' och där försvann jag.

femtio minuter låg jag sövd och jag har mått illa sen jag vaknade. helt sänkt är jag. jag har sovit i omgångar hela dagen sen jag kom hem vid tretiden. nu åt jag lite nachotallrik och hoppas att jag ska börja må bättre snart.
bedövningen har ännu inte släppt i foten tack och lov. johan var nere på apoteket och hämtade alla smärtstillande som jag kommer att behöva. mitt nattduksbort skulle få vilken junkie som helst att börja dregla, svettas, utstöta konstiga ljud, rycka med huvudet och axlarna och slå sig fram :) det är morfin och starka tabletter av Ipren och Alvedontyp.. äh, va fan.. lite morfin har väl ingen dött av va? tvärt om, man mår ju som en liten prinsessa av dom :) hoppas vi inte måste drogtesta oss inom en närliggande period på jobbet bara ;)

annars nu då så har jag en urtjusig konstig plastsandal som jag kan ha och gå utan kryckor om jag belastar utsidan av foten eller hälen. men här hemma så kommer jag använda kryckorna eftersom sandalen inte är så skön att ligga i sängen med. och orka hålla på och ta av och på (som om jag kommer att ha så himla mycket annat att göra)


nej, nu ska jag gå runt och förneka mitt tillstånd lite.

puss och kram och tack för att du 'lyssnade'

kärlek!

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0