Sussie Ohlssons

Hallåååå där!

Jag har varit på kalas hos pantertanterna idag. Det är Johans mormors systrar. Ena fyllde år och vi var där och fick smörgåstårta och white lady tårta. Sen åkte vi hem och förberedde middagen. Färsbiffar med parmesan och bacon i. Emma gjorde sina med pepparkaksformar. Dom blev godare då :)

Men innan vi åt så åkte jag hem till svärmor med gubbe. Han är ju Naprapat och brukar ge den som behöver en massage eller Naprapatbehandling. Denna gång var det Stephanie som skulle ha en massage. Han har bord och så i ett speciellt rum så det är riktigt skönt. När hon var klar så var det tydligen min tur men jag tänkte att det är väl bara att köra när man blir tillfrågad.
Så en skön massage och tillrättande av ett stycke snett bäcken.

Kom hem och gjorde iordning middagen och efter den, på med Spotify och gjorde iordning en god kaffedrink. Den sitter jag och suger på nu. Ska ner i rummet, där dom nya möblerna nu är på plats och titta och lyssna på lite musik en stund.

Håll till godo!

Halloy!

Hoppas ni har det bra. Jag har kommit hem, ätit och spelat kort med Emma. Hann med att ringa några jobbrelaterade samtal och kolla mailen också.

Utbildningen jag har varit på i sammanlagt fyra dagar nu var bra. Men det är samtidigt skönt att den är klar. Vi fick med oss en bok om management och ett fint inramat diplom. Jo man tackar ja!
God middag och två glas för mycket vin, men det var det värt. När jag kom upp i rummet igår kväll var jag trött men samtidigt rastlös. Jag hade nog i ett svagt ögonblick gått med på nästan vad som helst då. Men eftersom inget hände så somnade jag sked med kudden. Och det väldigt ovaggat också. Vaknade i morse och kände mig dålig. Frös och hade ont i ena bihålan med huvudvärk som följd av det. Mår inte bra nu heller men jag hoppas att det ger med sig.
Det flöt på från Sjöstan och det var inte mycket traffik. Det stockade sig lite vid Salem, men det var allt. Var hemma på lite över en timma. Bra jobbat.

Nu ska jag göra lite småsysslor och sen ska jag lägga Emma. I morgon kommer min stora tjej hem och jag är ledig nästa vecka.
Phoebe och Kasper ska fira början till höstlovet med att åka till veterinären. Ja, Kasper är det inge synd om, han ska bara bli klämd och lyssnad på. Värre är det med Phoebs. Henne ska dom ju verkligen öppna upp, vaccinera och tatuera. Stackars liten. Men allt kommer att bli bättre när det är klart och i slutet på veckan kanske hon kan börja gå ut lite smått och försiktigt.

Nu ska jag gå och byta om och snart lägga Emma. Appropå Emma. Hennes ena framtand har ju varit lös ett tag. Men nu är det förbi lös. Alltså den hänger i en skinnflik bara och den skulle flyga ut om hon blåste. Men hon vill inte att den ska lossna, så hon äter inget och pratar knappt. Och alla som känner mig vet vad jag tycker om tänder och ben. Det är äckligt. Så jag har svårt att titta på henne när hon pratar. Vi få väl se hur det ska gå och borsta tänderna idag :) Annars tvivlar jag på att den är kvar i morgonbitti när hon vaknar. Den kommer att ligga i sängen någonstans. Eller madrassen får man väl säga.

Godkväll söta ni!

Hoppas ni har det bra därute.
Jag har det perfekt, förutom huvudvärk, som en följd av för sen lunch idag. Jag var uppe i Liljeholmen idag på HK och hade möte som drog ut på tiden. Kom tillbaka till Stälje halv två först och åt på stående fot då. Sen var det förberedelser och nytt möte fram till halv fem.
Men det känns ändå ok faktiskt. Fick nog lite ny kraft idag av olika anledningar. Skönt.

Har suttit och tittat på minnesvideos för killen som gick bort i helgen. Det känns så fruktansvärt och onödigt. Men men, vad göra? Ta farväl och gå vidare. Prata mycket med sina barn och se till att man gör det man kan för att finnas för dom. Det är en tuff uppgift man har som förälder och livet kan ta väldigt oanade svängar.

Så, Sälen är inbokad nu. Det verkar som att vi ska fira jul däruppe. Passar mig alldeles ypperligt. Det kommer att bli jättemysigt. Vi kan äta julbord på julafton på nåt fint och mysigt ställe och Stephanie kommer att bli uppmärksammad på nåt speciellt sätt som vi får försöka tänka ut. Skönt att komma bort också och komma hem ett par dagar efter. Perfekt skulle jag säga!


Nu har jag två utbildningsdagar framför mig och jag kommer att bli kvar i Hammarby sjöstad en natt. Det är en bra utbildning och bra är väl det, annars föredrar jag att vara hemma och sova om jag kan. Men det är ganska skönt att komma härifrån också. Speciellt om man ska starta tidigt dagen efter, då är det ganska skönt att redan vara på plats. Jobba, det får jag göra en annan dag. Eller jag har ju hela helgen på mig ;) Fredagen är fullpackad i kalendern så där finns inte mycket utrymme.

Nu ska jag sätta mig och titta på tv, dricka te och äta en macka. Ha re gott alla! Ciao

Yttligare en ung person har detta år valt att säga adjö till jordelivet. En pojke som gick i Stephanies klass. Bara sjutton år ung.
Jag blir så ledsen och tung när jag hör det. Och i detta fall blir jag rädd. Jag blir rädd att ens egna barn också vill ha den uppmärksamheten och uppslutningen som det ger. Hela Strängnäs sörjer. Men vad bryr han sig om det nu? Inget alls. Jag vill få William och Stephanie att förstå att det bara är förhastat och att han är död nu. Han ser inte alla ledsna kamrater han lämnar efter sig. Så sorgligt och skrämmande.

Tittade på alla inlägg på Facebook. Så sent som i går förmiddag var han inne och skrev att han hade haft en så kul kväll med några av sina vänner. Jag menar, hur deprimerad är man då? Det vet man ju egentligen inget om och det är det som skrämmer mig så. Det är så enkelt.
Nu vill jag bara sitta och krama mina barn. Men Stephanie är inte hemma. Hon är i skolan och jag kan inte krama henne.

Jag ska ringa henne nu och kolla hur hon mår. Eventuellt kanske jag åker dit i morgonkväll. Jag vill hålla om henne en stund.

Inget är att ta för givet...

Middagen igår var en succce. Mycket trevliga människor och kanon god mat. William stannade hemma, så det var bara jag, Johan och Emma som åkte dit. Vi blev inte sena men jag var så trött när jag kom hem iallafall.

Sov gjorde vi till nio i morse också. Så skönt.

Sen har dagen kantats av städning och kalas för Emma. Jag stannade kvar och drack kaffe och förundrades över hur mycket liv en skock ungar kan föra :)

Nu ska jag snart gå och lägga mig igen. Lite gluttande på Couplings först bara, sen är det "nanna kudde".

Tydligen färdigslirat för mig på motorvägen. Mazdan fick nya vinterskor.


William langar in ved i pannrummet.

Ungarna gör en fotölj av snön.



Och Phoebs längtar ut. Här kastar hon låååånga blickar på Kasper som får komma och gå som han vill. Hon längtar till den dagen hon med.

Nu ska vi snart ge oss iväg och handla lite. Lördagsgodis, present till Benjamin och Alfred som har kalas i morgon och gåbort present till svärfar och Eva.

Ha en skön lördag alla!

Sitter och dicker vin, har tittat på Idol och pratat med William. Han satt mest och höll på med sin iphone dock.
Johan har suttit och tittat på film med Emma och Alfred (hennes kompis och vår granne), nere i tv rummet med duken. Efter filmvisningen la jag Emma och Johan gick ner till en annan granne och skulle ta ett par öl och babbla teknikprylar. Bra tycker jag. Jag önskar att han gör lite mer sånt. Inte bara för att jag tycker att det är lite skönt att vara ensam utan för att jag tror han behöver det.

Jag ska berätta vad min gubbe går för. Jag kom ut till bilen idag efter jobbet. Aningen sen men iallafall. Han ler emot mig när jag kommer och går. Jag öppnar dörren och ut strålar "fix you" och ett litet paket med en ros ovanpå ligger på mitt säte.
Han hade varit och fördrivit tid på stan och köpt en present till mig. Hur gulligt är inte det?
Öppnar på en gång och han har köpt Bingo Rimérs bok. Jag gillar honom skarpt och jag läser ju som bekant Katrin Zytomierskas blogg regelbundet. Där följer jag ju även Bingos liv. Han är inte ett dumhuvud den killen inte. Nej fyfan, han vet vad han pysslar med. Dessutom har han levt i glam och glamour och jag gillar ju att läsa om sånt. Sen kan Johan få låna efter mig och titta på bilderna ;)


Jag ska zappa lite på tv´n nu bara. Jag är galet trött och vill egentligen sova redan nu, men jag ska hålla ut en liten stund till tänkte jag. Och du, ska du lyssna på en låt idag så ska du lyssna på den här.

Ha en skön kväll söta ni, ciao! 

Ja, herregud. Det är lika förvånande varje år. Man vaknar, tittar ut, håller på att ramla baklänges över att det ligger ett lager snö över hela landskapet och hinner fundera tusen tankar på olika typer av obehagliga situationer man kan komma att hamna i.
Så sent som igår pratade jag och min chef om vinterdäck och att jag som pendlar inte kan chansa, utan det är bara att kasta på och köra. Inget att fundera på liksom.
Och den tunna dunisen... den åkte på idag trots allt.


Jag ser fram emot helgen. Det ska bli skönt att vara ledig. Jag har haft en bra vecka men har varit sliten. Och det är inte från London för där sov jag verkligen som en prinsessa. Det kan vara mörkret.
Så, jag öppnade en av dom där mattidningarna man får hem. Brukar hitta inspiration där och det gjorde jag i morse också. En kaffedrink. Men lite likör, vodka och vispad grädde. Den ska jag fetgöra ikväll efter middagen. Jag blev så sugen och det såg så gott ut på morgonen att jag nästan övervägde att göra den där och då. Men sprit på morgonen... njaaa.... tveksamt ;)

I morgon är vi bjudna hem till svärfar på middag. Han har bjudit över oss, Johans bror och sen har svärfars underbara kvinna ett dotter som kommer dit med respektive. Det ska bli trevligt som attan att träffa dom. Hon har en son också som bor i Schweiz, men han kommer inte med denna gång. Stor familjemiddag iaf, me like!

Stephanie kommer inte hem denna helg. Dom har jour i djurhuset och snart kommer hon att få börja jobba där på helgerna också. Men det gör inget denna gång, vecka 44 är det ju lov och då har jag tagit ledigt och ska jobba hemma några timmar en av dagarna. Då får vi ses, så jag håller ut. Annars märker jag att detta är en trend som börjar peka uppåt. Det är liksom inte lika viktigt att komma hem längre, men det är väl naturligt antar jag och jag har inte svårt att klippa navelsträngen, jag tycker det är ett tecken på att man lyckats. Jag har lyckats uppfostra en trygg och stabil liten individ som nu är redo att klara sig mer och mer på egen hand.

Gör som Phoebe, ta stunden med ro :)

Nä, nu gott folk ska jag fortsätta jobba. Förbereda ett viktigt möte på tisdag bland annat.

Ha en skön dag och kör nätt därute!

Snön har kommit. Det snöade när jag åkte hem idag. Och det ska snöa framåt i tiden också. I sundsvall är det en decimeter snö redan som ligger på backen. Är inte det skrämmande? Jag menar jag älskar vinter, det är inte det. Jag älskar alla årstider men jag avskyr att frysa. Och det gör jag nu. Men jag vill inte ta fram dunisen än. Jag drar på det in i det längsta. Men till helgen tar jag nog fram den tunna dunisen iaf. Jag blir frusen hela vintern om jag tar fram för tidigt. Men i helgen kommer den tunna jackan att vara på. Det ska bli så skönt. Då har jag frysit tillräckligt. Man ska ju som säkert bekant "frysa in vintern och svettas in våren" och det stämmer säkert. Men nu börjar det bli dags. Jag är ju inte ute så mycket, går liksom bara mellan bilen och dörren. Men jag känner att jag gillar inte att frysa den korta sträckan heller längre.

Jag fick en släng av julkänslor idag när jag åkte hem. Dom brukar dyka upp den här tiden när det blir mörkare ute. Det är mysigt med julen och allt pyssel tycker jag. Jag ska köpa lite nya saker att hänga upp i fönstrerna. Vita saker. Varje år säger jag till mig själv att jag ska sortera bland julsakerna, men det blir liksom aldrig av. Vill ha julgardiner till matdelen i vardagsrummet också. Fuderar på att sy själv kanske. Kanske ska börja lite i tid detta år med pysslet. Och godisfixandet. Ta lite i taget. Vill ha hit alla som orkar på julafton också, tycker att det är så mysigt. Och köpa årets glögg i tid detta år, det ska jag banne mig göra.

Ikväll ska jag inte göra mycket. Jag ska lägga mig i badet när jag lagt Emma och mysa, sen ska jag titta på Berg flyttar in. Det tycker jag är bra.
Haft en fullproppad dag och jag behöver ladda batterierna. I morgon ska jag ta nya tag och jag ska dessutom försöka få till en lunchdate med en god vän. Hoppas det håller.
Usch, känner mig trött i huvudet och vill bara lägga mig och läsa. Just nu läser jag Paulo Coelhos "Veronika bestämmer sig för att dö", men jag köpte en bok som verkar så bra i London. Det var en verklighets berättelse om en som var uteliggare och försörjde sig på att luras och stjäla, men som en dag bestämde sig för att lyckas inom show biz och klättrade hela vägen upp. Verkar helt fantastisk och utspelar sig på Londons gator.

Det är något visst med London. Något romantiskt, mystiskt och mörkt. Finns så mycket historia på dom gamla gatorna och jag tycker att det är så spännande. Jag funderar starkt på att läsa Londons historia. Just for the fun of it. Och åker jag dit igen så bor jag nog på samma ställe igen. Det var ett fint ställe och jag vill se mer av alla fina parker och andra sevärdigheter.
Första gången jag var i London så shoppade vi bara. Denna gång var vi lite kulturella, shoppade och fick vara turist. Komplett.

Hej mitt herrskap!

Nu är jag tillbaka i verkligheten igen. Känns bra och vi hade en heeeelt underbar helg i London.

Kom ner på fredag lunch och tog oss ganska snart till hotellet som ligger i Greenwich, utanför centrala London, nära O2 arenan. Det var lite meckigt innan vi hittade och det tar ett par dagar innan man lär sig tubsystemet. I allafall, när vi lämnat in våra väskor så åkte vi in mot de centrala delarna igen och skulle gå och titta på invägningen på en expomässa som var. Vi gick omkring i timmar och tittade på folk och saker. Massor av fighters och ringbruttor sprang omkring, så ingen av mig eller Johan led särksillt mycket :)
 
Denna tjej var där på riktigt men jag tycker att det är en rolig bild.

När vi varit där klart åkte vi tillbaka till Greenwich och gick och åt. Vi moffade i oss mat och efterrätt efter. Asgod mat och fantastiskt vin. Gick och la oss i bra tid.
På lördagen åkte vi in och shoppade en del på dagen, tillbaka och lämnade av allt och tog en taxi in till arenan. Där mötte vi upp ett gäng andra svenska entusiaster på en pub. Satt där och drack en öl och pratade. Trevliga killar. Sen började allt och vi hade en underbar upplevelse!


Fullsatt O2 arena!

På söndagen var vi turister. Vi åt (för mycket) engelsk frukost, åkte in och promenarade i ett soligt och varmt London. Var nere vid Buckingham Palace och strosade i parken där, det var så rofyllt och mysigt. Gick upp och tittade på lite torg och statyer och på på vägen tillbaka.

St James´s Park

Buckingham Palace

Efter ett par timmar så åkte vi till Liverpool street där bussen skulle gå från. Vi tog oss in till flygplatsen där jag åt jättegod mat och shoppade lite. Sen var det raka vägen hem. Slut.

Liverpool Street

Det sjukaste har hänt!
Jag stod igår och borstade tänderna och tänkte på Phoebe, Jag har varit så nedstämd på grund av hennes försvinnande. Tyckt att tanken på att man inte vet vad som hänt varit så jobbig. Jag står där iaf och funderar. Jag tänker "tänk om det är så att hon gömmer sig i huset och bara kommer fram och går på låda och äter när vi sover eller är på jobbet". När jag är klart så hör jag ett ljud nerifrån. "Kasper" tänker jag. Ett litet ljud igen gör att jag tänker att jag ska gå ner och bara stå i det tysta ett par minuter för att se om så kan vara fallet. Kommer ut och hinner bara slänga en liten blick neråt. Och där..... Phoebe är jätterädd och springer iväg. Jag får panik och hann tänka att jag inte ville att hon skulle springa ut genom luckan igen. Hon springer förbi och jag fram till luckan och stänger den. Ropar till Johan att komma ner, Phoebe är hemma! Hon sprang ut i köket och hoppade upp i fönstret, ligger där och nästan skriker. Vi gick fram och klappa på henne. Hon tillät oss göra det och hon blev så gosig. Hungrig som en varg var hon, hjärtat, och slukade allt som kom i hennes väg. Sen gick hon och la sig på golvet under sin soffa :) Hon hade varit ute, inget snack om saken. Hon luktade luft och hade olja på ryggen och barr i sin fina svans.

Hörde flera gånger att hon försökte ta sig ut genom luckan i natt, men nån måtta med äventyren får det allt lov att vara. Vet inte om hon löper, hon är väldigt pratig. Inte riktigt samma rörelsemönster som jag är van att se men det kan vara så. Och då kanske vi får kissebebbar om ett tag. Inte vad jag önskar, men är det så så tar vi det då. Jag ska ringa och fixa kastreringstid åt henne, öronmärkning och vaccinering på samma gång. 
Slutet gott allting gott, jag är glad och lugn i själen!

I morgon åker vi till London. Det ska bli så skönt att få komma iväg och bara vara Sussie och Johan ett par dagar. Dricka öl på en pub, titta på fighterna, dras med av stämmningen och bara njuta. Jag måste passa på att ladda mina batterier lite också och det tror jag kommer gå galant!

Nu ska jag göra sista rycket här så jag kan vara ledig i morgon. Ha re gott alla så hörs vi av snart igen...

Ciao

Va mycket unga människor det varit på sista tiden som avslutat sina liv. Vad är det som händer egentligen? Vart är samhället på väg?
Är det så att det faktiskt skett en förändring, för jag kan själv tycka att det känns lite... hmmm, jag vet inte riktigt hur jag ska formulera känslan... spänt, hetsigt, opersonligt och allt går med en väldig fart. Eller är allt bara tillfälligheter? Tror inte det.

Jag vill gärna tro att det är periodiserat och att perioden är nu. Att perioden är övergående. Eller är allt bara en känsla? Om så är fallet är det ju jäkligt svårt att göra något åt känslan.

Men det är ju ens situation, alla människor som tragiskt och hastigt går bort, naturkatastrofer och den egna oturen som är aktuellt. Har jag hamnat i ett dåligt magnetfält som jag inte lyckas ta mig ur? En krafig virvel, eller ström? Negativt går dagarna i nu tyvärr.

Men jag försöker ändå hålla huvudet över vattenytan. Jag står och sträcker mig på tåspetsarna och kippar efter andan vissa dagar. Jag drunknar nästan i allt elände som överöser mig och allt runt om mig nu. Det ligger som en blöt handduk över hela tillvaron.

Jag vill börja njuta av dagarna, andas frisk kall höstluft, få kylröda kinder och känna att mina ögon tar in allt och omvandlar allt till ett lyckorus igen. Jag är ju alltid där annars. Jag kommer att komma dit. Snart har jag klätt mig i varma kläder, stickade benvärmare, mysmössa och varma vantar. Snart går jag helt harmoniskt och sparkar i nerfallna eldröda höstlöv. Jag kommer att gå där med händerna i jackfickan, huvudet på sned, leendes och bara vara nöjd. Jag kommer att ta tillvara på min lediga tid och ladda mina batterier och känna att jag har koll på läget, även när det blåser. Den dagen står bara runt hörnet. Jag vet det.

Ja herre min skapare. Vilken dag hittills! Hann inte med frullen, missade ett möte och strulat med datorn :/ Förutsättningarna är verkligen på min sida. Nu ska jag flänga lite till, kanske få i mig lite mat och flänga lite till. Vissa dagar släcker man bara en massa akutbränder liksom, man får inget vettigt gjort känns det som.

Nu har jag skrivit lappen som jag kommer att sätta upp ikväll. Hoppas för guds skull att någon vänlig själ tagit in henne.

Snart ledig, håll uuuuuut!

Var inte på dansen idag. Gick och letade hela eftermiddagen. Vår lilla Phoebe går inte att hitta. Vi har pratat med folk som har hund och andra som bor i närheten så dom kan hjälpa till att hålla ögonen öppna. Får ringa till katthemmet imorgon och titta efter om någon satt ut lappar om upphittad kisse. Själv ska jag sätta upp också.
Så tråkigt och hon hann beröra mig så på så kort tid...

Fina fina lilla Phoebe..


Nu kan vi bara vänta och hoppas att hon hittar tillbaka till oss. Jag ska se till att hon inte kan smita ut mer. Inte utan att jag är ute jag med isåfall.

Nu känns allt bara så tungt igen. Telefonen går inte att lämna igen, vi blev blåsta på nätet på en massa pengar för andra gången och katten försvann efter två dagar. Nä men det går bra nu...

Hela morgonen gick vi runt och letade efter Phoebe utan att hitta henne. Fasar för att hon tagit sig ut. Hon är inte van vid kattlucka och hon är helt ny i huset, så mycket talar mot det, men det verkar inte bättre. Hu, i såfall var det nog sista gången vi såg henne igår. Tänk om det är så.

Hon är ju så himla liten så hon skulle kunna ligga varsom helst men jag tyckte vi letade överallt i morse. jag stannade till och med kvar hemma en extra halvtimma och gick ut och ropade. Inget resultat. Ååå, va trist det skulle vara om vi inte får se henne mer. Jag som hade vant mig vid tanken på en liten misse till. Kasper är mer.... en inventarie liksom. Perfekt på många sätt och alldeles underbar, men det skulle vara så mysigt med en till...

Ja ja, vi kan bara hålla tummarna för att kommer tillbaka!

Söndag idag. Tivoli nere i centrum. Har jag lust? Nooooooooo. Men vad gör man inte?

Lilla Phoebe är här nu. Hon är jättesöt men o så rädd än så länge. Stackarn. Hon har varit i lilla tvrummet i två dagar nu och går emellan det och Stephanies rum. Kliver på Stephanies kompis som sover i soffan där och kryper ner under Stephanies täcke. Hon är rar hon. Det kommer att bli bra tror jag. Kasper tittade och nosade en snabbis, hoppade över buren och gick ut. Hur nonchig är inte han?


Igår var det marknad här i Strängnäs. Det kom yttligare en kompis till Stephanie som blev kvar. Tur att det finns utrymme. Idag ska hon åka med Malin hem och åker direkt till skolan från henne i morgon. Vilket fläng. Och William såg jag knappt röken av igår. Jag hade en del att diskutera med honom så jag fick ringa efter honom så vi fick prata, med sen drog han igen och sover över hos en kompis.

Johan jobbar idag. I Bro. Hoppas han kommer hem skapligt. Men det är ju som han säger, det blir bara en vanlig fem dagars vecka iallafall. Vi är ju lediga på fredag. Å, vad det ska bli skönt att få komma iväg!

Hej där!

Jag hoppas verkligen att ni mår bra alla.
Jag börjar se ljuset där framme någonstans. Det börjar lätta upp på jobbet och jag kan släppa en del av ansvaret nu. Skönt. Nu är det egentligen bara känslan som hänger kvar och den måste jag se till att bearbeta.

I onsdags var vi i Liljeholmen hela dagen och hade mål och strategi arbete. Efter gick vi till en restaurang på söder och åt middag. Jag var så där på hugget men det gick. Hade bilen kvar i Liljeholmen och tanken var väl att jag skulle ta tunnelbanan tillbaka, men jag fick skjuts tillbaka och det var ju skönt. Kö och avstängningar på motorvägen kl 22 på kvällen gjorde att jag inte var hemma förrän halv elva på kvällen. Men det var ok och jag hade ett givande samtal med den nya chef som ska rodda den tilltänkta verksamheten som jag har. Han lugnade ner min stressade själ.

Idag jobbar jag hemma och passar på att vabba också. Emma är febrig och har ont i halsen stackarn. Men inte nog med det. Vi har ju varit på jakt efter en katt kompis till Kasper ett tag. Jag har varit långt ifrån övertygad men får ge med mig på den. Kasper är ensam och behöver ha sällskap på dagarna. Även fast han mest ligger och sover. Så vi har hittat en liten kattdam som är jättesöt. Jag har städat och fejjat av kattlådan på morgonen och gjort iordning en matplats åt henne i köket. Vi ska åka framåt lunch och hämta. En röd/ creme färgad fluffig kisse som tydligen är liten i växten och ser ut att vara en större kattunge, trots att hon är ett år. Men det blir kastrering snarast på henne, jag står inte ut med löpande katter. '
Är hon inte underbar?


Sitter och funderar på vår lilla Londontripp nästa fredag. Alla terrorhot på Europeiska städer känns ju lite jobbiga. När det dessutom handlar om ett event i London som är amerikanskt så känns det ännu mer jobbigt. Tänk om dom slår till när det är som mest folk i London samlat? Törs man åka ens? Ska man ta risken? Om vi inte gör det och det inte händer något som kommer man ju att vilja skjuta sig själv för att man är så jäkla feg. Händer det något så kan man ju i bästa fall ångra stort att man åkte, i värsta fall finns inte den möjligheten ens.
Äh, vi kommer att åka, det vet jag och det ska bli roligt!

Nu måste jag fortsätta jobba. Fick ett samtal nyss och måste jaga rätt på en gammal offert. Wish me luck!

Vet inte vad det är som håller på att hända mig. Känner att jag håller en viss fasad utåt på jobbet och det funkar ganska bra. Kanske att tålamodet är aningens kortare men det kanske bara är bra. Men när jag tänker på saker jag måste göra, att jag har en tid att passa eller måste ringa ett samtal, skriva ett protokoll eller liknande då känner jag snabbt att det tjorvar ihop sig i huvudet.
Idag kom jag hem, satte mig och börja jobba direkt. Skulle hinna en halvtimma. Emma och Johan kom hem från simmningen. Jag klädde henne för dansen och känner att jag går och håller igen gråt och suckar hela tiden. Johan frågar om det finns något han kan göra för att underlätta. Då känner jag att jag verkligen får kämpa för att inte börja gråta. Vi kommer ner till dansen och jag har med mig datorn, använder en annars ganska värdelös tid till att jobba. Det kändes bra att få lite gjort i fyrtiofem minuter. Min tur att dansa. Så himla skön timma. Lite ofokuserad i början men det släppte sen. Kände att jag inte ville sluta dansa. Men det var jag ju tvungen till till slut. Blev dämpad på en gång och gråtfärdig när jag väl var hemma.
Vad är det för fel? Ja ja, jag har en aning men det känns larvigt och jag vill verkligen inte att det ska vara så. Hur gör man för att inte gå in i väggen? Var vänder jag mig?

Vad har jag ätit idag? En macka i morse. En varmkorv och en mellanmålspåse med nötter och en RedBull när jag åkte hem. Ett glas Antioxidant när jag kom hem från dansen. Jag är inte hungrig. Jag vet att jag måste äta och det är inte fint när jag går ner för mycket i vikt. Jag vet ju allt det där. Det blir ett ekorrhjul av allt. Jag kommer att börja sova dåligt, bli ännu mer ledsen på dagarna för att tröttheten inte hjälper till, äta ännu sämre, prestera sämre med träningen... sen går det bara runt runt. Hur ska jag lyckas vända på pannkakan nu då?

Jag måste fundera lite...

William är nöjd idag. Han önskade sig pengar i första hand. Vi gav honom det och ett par Björn Borg fillingar plus två par andra. Jag hoppas att han får tag i sin iphone nu. Vi tittar och tittar.
Farmor var här dagen innan med presenter från "tanterna" och farfar kom senare i gårkväll, mormor med liga från Trosa på dagen. Jag har numer en ganska rik tretton åring.
Vi tog en promenad ner på stan igår och handlade lite. Det var så skönt i höstsolen och Emma gnällde inte en enda gång. Helt underbart.

När jag kom upp i morse så fanns det inte något kaffe. Nehepp, sätter väl på te istället. Har rostat två mackor och nu tänker jag kasta på mig träningskläderna och dra ner i gymmet.
Sen hoppas jag på att komma upp till söta Maria innan hon "poppar" så att säga. Hon ska alldels snart ha barn och jag vill hälsa på henne och ge henne en stor kram innan.

Nu dra jag och skaffar mig en ordentlig träningsvärk, ciao! 

Fyfan! Jag har hällt upp ett rejält glas vin, tittat på Robbie på bioduken med hög volym. Vilken kille alltså. Han går man igång på, helt klart! (shit vad jag börjar öppna upp mig och bli ärlig, känns lite ovant).
Nu sitter jag i köket. Stephnie tittar på Idol, Johan och en granne tittar på film på bioduken i tvrummet, William sitter och chattar i datarummet och Emma ligger i vårt rum och sover.

Jag ska snart hälla upp mer vin och lite mer chips. Sätta på mina fulaste byxor och åla mig ner i soffan. Trots att vi har grannen här. Han får ta det helt enkelt.

Ciao