En väns ord kan vara värt så mycket och så länge!
Det är många år sen. Många skratt och mycket sorg har passerat. Många kontor har flyttats in och ut ur. Olika tjänster har testats och företag har bytts.
Man har sina standardgrejjer som hänger med varje gång man byter kontor. Samma bilder, födelsedagskort eller andra hälsningar, små tidningsurklipp och diplom osv. Allt åker intakt ner i kartongen och sätts upp oförändrat på nästa ställe.
Nu är det dags att flytta igen. Ett par månader är kvar för ISS på AZ och vi får inte vara kvar i de lokaler vi sitter i. Vi ska flytta på oss i sista sekund till förmån för nya linjer.
Nu ska vi sitta nere i jätte flashiga lokaler i Snäckis. Och det är väl ok.
Min ambition med denna flytt skiljer sig dock åt lite. Jag ämnar inte att vara kvar på AZ mer. Jag är klar och färdig här nu. Har inget mer att ge och jag kan tycka att AZ har bollat med mig lite väl mycket. Känns som att man inte är önskvärd, så va fan ska man här och göra liksom.
Jag ska göra allt jag kan för att hitta mig ett nytt jobb. Ett jobb lite närmre hem. Jag vet inte vad jag ska säga om det egenligen. Jag vet inte vad jag känner och vad jag har för chanser eller förhoppningar. Hoppas gör jag ju så klart, men jag är grymt medveten om konkurransen. Den är förbi stenhård. Den är så järnhård att man inte ens kommer på intervju. Man sållas bort i ett filter redan innan någon ens har tittat på ansökan.
Det är en sån grym verklighet vi lever i. Men jag ska kämpa mig härifrån. Det ska jag göra.
En sak som alltid följt med mig genom alla flyttar är en oansenlig liten lapp. En pappersbit med en text som gör mig så stolt i hjärtat och som ger mig kraft. Denna lilla pappersbit följer med mig som enda sak från mitt arbetslivs anslagstavla hittills. Allt annat hamnar i soporna denna gång. Det känns symoliskt.
Men denna lilla papperslapp. Den kommer att följa med mig. Överallt och alltid! 
Kärlek!
Sommarljud
Jag typ sprang ut ett par steg så jag kunde titta upp på himlen, men jag såg dom inte. Men jag hörde dom.
Dom har kommit nu. Svalorna är här!
Bergochdalar och magisk helg!
Tjenixen!
Hoppas du har det bra!
Jag åker bergochdal bana mest hela dagarna. Och spontant låter ju det roligt, eller hur? Men i ärlighetens namn så är det ganska drygt.
Jag har kommit upp lite ur gegg gropen. Det kan säkert höras på tonen. Men nu kastas jag emellan euroforiskt hopp om livet och den där maktlösa, mörka, sega känslan av otrygghet. Den lägger sig som en blöt jävla handduk över mitt sinne. Och från att ha haft känslan av att man har koll på läget, till att bli überlycklig på de fantastiska dörrar som kanske kommer att öppnas, till att ett par minuter senare befinna mig i nån form av tomt, mörkt vakkum. Det är ganska krävande för energidepån och humöret vill jag lova.
Men jag får väl ändå vara glad för att det ändå händer något. I flera veckor har allt varit nattsvart och jag har liksom inte sett något ljus för min egna del alls. Nu rör det ju på sig, så jag får använda dessa minutrar då jag är euforisk. Bara man inte skrämmer någon stackare som skulle kunna vara den som påverkar min framtid :)
Helgen.... Jag behöver inte säga så mycket. Helgen var fantastisk! Vi fick åka kungligt upp till slussen (alltså jag menar verkligen kungligt), vi har skrattat, kramats och tjitt tjattat mycket. Maten var underbar och jag har buggat på elitnivå (jorå såatteeee). Jag har druckit gott vin och lärt känna nya människor.
Men viktigaste av allt. Jag har skrattat och frotterat mig i goda vänners lag. Det har varit helt magiskt och precis vad jag behövde. Livet på en pinne kan man säga!
Nu ska jag snart samla ihop mig och åka hem. Jag ska bara förbereda mötet i morgon förmiddag först.
Hoppas att du mår bra och att solen skiner på dig!
Kärlek
Glad tjej, hej!
Känner mig glad, men ändå tung i sinnet. Kanske är det så att det börjar lätta lite ändå. Jag fick samtal från TRR (Trygghetsrådet) idag och jag ska på ett möte där nästa vecka. Skönt att något händer. Sen har jag sökt ett jobb idag också.
Mitt i allt elände så kommer det ju i slutänden att bli bra. Men det vet jag ju inte förrän jag är där. Denna ovisshet gör att allt känns nattsvart. Hur jag än försöker se på framtiden så är den ju oviss.
Förändringar i all ära. Jag har inga problem med förändringar. Tvärt om, men just nu är ovissheten så pass jobbig att jag inte kan tänka att "det kommer att bli bra". Tyvärr får jag väl säga.
Får jag bara veta hur det kommer att bli inom en snar framtid så kommer allt tillbaka. Träningslust, lust till skapande, glädjen över fågelkvittret... allt!
En sak som jag är så glad över och som jag värdesätter mer än det mesta är Maria. Och när jag tänker efter lite så kanske det är därför jag känner mig glad idag som omväxling. Jag får försöka hålla i känslan av Maria över helgen så jag kan njuta av kryssningen. Synd att hon inte är en av de som åker, då hade jag aldrig varit orolig.
Ännu ett så där jävla inspirerande och energigivande inlägg. Jag veeeet. Snap out of it!
Det kommer, det kommer. Allt har sin tid.
Jag är glad för att du finns!
Alla har 24 timmar varje dygn, det är sant!
Igår åkte jag från jobbet kl 16. Hämtade Emma hos farfar (liiiten omväg), lämnade henne hos en kompis. Hem och började laga mat, slängde in en maskin tvätt, käka snabbt och ut och klippte gräset. Emma kom hem och tyckte inte om maten. Jag fick överlägga lite och började dammsuga sen. Hängde upp tvätten och la Emma som ställde till med en jävla scen. Klockan var 21 på kvällen när jag satte mig ner första gången (förrutom när jag åt), kollade på nyheter en stund och sen gick jag och la mig. jag fick hela 45 minuter i lugn och ro innan jag skulle gå och lägga mig. Dessa 45 minuter skulle jag kunnat fylla med träning, bad, söka jobb eller något annat nyttigt som jag måste. Men jag orkade inte det.
Visst, tiden är lika för alla. Det är en prioriteringsfråga. Men jag hade 45 minuter att spela på här. Det är inte enkelt, därför blev det inget.
Nu ska jag efter att inte haft tid att äta lunch gå in på ett möte i produktionen. Med ett äpple och valnötter i magen kommer jag att stå mig ett tag, så jag lär gå förbi tjorren tillbaka sen. Annars blir jag inte en trevlig människa och kollega.
Ha re gott söta!
Vårfest
Hej!
I lördags var det dags för den årliga vårfesten hos grannarna. Jag brukar alltid ha så roligt hos dom, så jag studsade väl dit, lagom glad i hågen, förkylningen på plats och för lite och för dålig sömn i bagaget. Men vad gör väl det liksom?
Jag hade en skitkul kväll, natt och småtimmar. Mycket skratt med en massa nya ansikten och en del kända. Halva Strängnäs och delar av Eskilstunas poliskår under ett och samma tak bjuder på många tokiga historier.
Rumlade hem vid tre tiden. Då var det bara Stephanie hemma, de andra var ute på vift.
Nu är det några dagar kvar innan Johan kommer hem igen. Det har inte varit optimalt att vara själv, men helt ok ändå. Det är viktigt att sakna ibland. Och få göra vad man vill utan att någon vill något annat. Men det ska bli skönt när han kommer hem, så jag kan skopa över Emmas hemska humör på honom ett par dagar :) Skönt att få hjälpas åt med hämtning och lämning och allt annat.... ok, hämtning och lämning bara :)
Idag är jag trött som attan. Jag har hört av flera att jag ser schleten ut. Ååh, man tackar.. kul... det betyder ungefär "oj så du ser ut!!!"
Men jag är sliten och trött. Och ska sanningen fram så kanske det inte var det smartaste draget att gå ut på fest i lördags, och hålla igång till inpå småtimmarna. Och dricka sprit och vin. Men det var det värt!
Men nu måste jag betala för mitt osunda leverne. Jag måste repa mig denna vecka och bli pigg och fräsch inför helgen.
Vi ska på lördagen åka upp till Vitabergsparken och ha picknick med en som inte vet att hon ska dit. Vi sitter där och har dukat upp när några kommer med henne.
Efter det ska vi dra ner till Birkaterminalen och åka iväg på en kryssning. Det blir kul. Jag kommer återigen att träffa en massa människor som jag aldrig har träffat förr. Men för att det ska vara kul så är det till att jag blir frisk.
Nu ska jag börja med mat till odjuren. Dom är hungriga och jag har ingen lust att laga mat. Men va fan ska man göra. Bara att ställa sig framför spisen. Sen gå ut och plocka in tvätten, städa undan lite, sätta på en ny maskin tvätt och hänga den, klippa bort några tovor på Dexter, duscha Emma, lägga henne, lägga mig själv i badkaret och förhoppningsvis komma i säng tidigt.
So long sunshine!
Det där lilla fenomenet
Kerstin sa: "oj då! Satte du i halsen?"
Rune: "Ja, men det gick bra".
Sen var han lite vaken ett tag och verkade medveten om alla som satt där och pratade omkring honom.
05,20, alltså bara ett par timmar senare somnar Rune in. Helt lugnt och stilla.
Men vad är det med den lilla stunden innan man kilar vidare. Jag tror att många kan vittna om att man kvicknar till precis innan man dör. Jag undrar vad som händer just då, och kanske vad meningen är.
Jag skulle vilja vara naiv och säga att det är människans sätt att få möjlighet att få säga farväl till nära och kära. Men jag tror inte att det är så egentligen. Men visst är det ett märkligt fenomen ändå?
Men nu säger vi adjö till Rune. Jag tackar honom för massor av värme och en stor dos humor. Alltid så korrekt och med glimten i ögat! Jag är så tacksam för att jag fick lära känna honom.
Emma, pappa Johan och farfar Rune på Runes födelsedag förra året
Tveksamt läge
Eey chefen... är det ok om jag drar något gammalt över mig ett par månader?!
Annars kommer Emmas farmor och hämtar henne i morgon för lite cirkus, där blir hon kvar till fredagen, då lämnar farmor henne på skolan. Sen myser vi fredagskvällen, sen åker hon vidare till farfar på lördagen så mamman kan få gå och festa sig lite.
Jag veeet, jag ska inte klaga. Tänk på barnen i Afrika och allt det där. Men va fan, jag är mig själv närmast. Jag tycker synd om mig själv just nu.
Mitt humör svänger som jag vet inte vad. Jag hinner knappt med själv. Som just nu tex, känns ganska bra trots allt. Plötsligt vänder det och jag vill bara gå och sova. Inte träffa någon. Inte låtsas må fint. Inte stå och le när jag egentligen vill kräkas...
Men nu har jag haft min resultatdragning precis, Mölndalgänget har kommit och vi ska åka och köpa lunch, sen är det möte heeeela eftermiddagen. Kul.
Du, jag ska snart rycka upp mig, jag lovar. Jag ska bara försöka bli viktig någostans först.
Puss och Kram!
Don´t let the money talk
Första tanken är att ligga kvar och somna om en stund. Men i samma tanke bestämmer jag mig för att gå upp.
Solen skiner, det är bara jag vaken. Tittar ut genom köksdörrens fönster. Där ligger Kasper på en av stolsdynorna och ser nöjd ut. Han springer in så fort han ser rörelse i köket. Jag anar medens att deras mat är slut. Börjar fylla upp skålarna, då masar sig Dexter också in i köket.
Trycker på kaffemaskinen och det välkända, alldeles för höga ljudet ekar i öronen för ett par sekunder. Kaffedoften sprider sig i köket och medan jag sitter i tystnaden och dricker det lagon heta goda kaffet så går Kasper ut igen. Jag iaktar honom när han går över gräsmattan. In i buskaget i hörnet, som alltid. Flugor sitter på förstret och lapar sol. En fjäril flaxar oregelbundet förbi och sätter sig på en av stolarna därute. Jag hör fåglarna sjunga.
Tar mig kopp och går ner till entrén. Öppnar ytterdörren och sätter mig på farstutrappen. Där är solen perfekt på morgonen. Lutar mig mot väggen som redan är solvarm. Sluter ögonen och lutar huvudet mot väggen.
Sitter med mitt goda kaffe, lyssnar på naturen, min fina familj ligger tryggt och sover i sina sängar.
Öppnar ögonen och tittar mig omkring. Det är fint där jag valt att bo. Precis med mälaren inpå knuten. Skog åt alla håll, rikt djurliv... Charmig småstad, men ändå inte långt ifrån de stora utbuden. Nära centrum men ändå en bit bort och stor tomt till huset där man kan vara privat och för sig själv om man vill. Ensamheten är viktig för mig.
Så, med all denna vetskap. Varför är jag inte glad? Varför ska en så oviktig sak som ett arbete förstöra ens tillvaro så? Varför känns det så viktigt att känna sig behövd på en arbetsplats, när man vet hur viktig och behövd man är hemma hos dom som verkligen betyder något? Varför känns det som en omöjlighet att behöva gå upp ur sängen på morgonen? Omotivationen sprider sig som ett gift i kroppen och nästan fysiskt drar ner mig i ett svart hål. En svart tillvaro som är så jobbig att vara i. Luften där är tjock och trögflytande och där är svårt att andas. Man trampar vatten utan att komma någonstans. Det är inget ställe man vill befinna sig i och man kämpar för att komma därifrån.
Teater måste jag spela vare dag. Jag vill inte att barnen ska se eller märka hur jag mår egentligen. Och det är väl bra med den teatern också. För jag vet ju att det är så jag ska må och agera egentligen, fast på riktigt. Det kanske är just den teatern som håller mig flytande hela dagarna. Samtidigt är det ju ett spel. Jag mår inge bra, men jag ser glad ut och jag gör och säger sånt som andra förväntar sig att jag ska göra.
Jag kommer att komma tillbaka, jag vet det. Det känns jobbigt nu ett tag och jag tycker att livet är lite orättvist mot mig. Ganska ofta. Men jag kommer tillbaka. Och när jag gör det så är det en gladare Sussie med ännu mer kvalité i vardagen som går på gatan. Jag ska låta tiden göra sitt medan jag gör mitt. Inte stressa på processen.
I slutenden känns det så trist att inse att allt egentligen handlar om pengar... Det är en så tråkig tanke, men tänk efter. Hade jag varit ekonomiskt oberoende, då hade jag väl jag gett blanka fan i det här jobbet. Jag hade inte behövt oroa mig för familjen och framtiden. Jag hade tackat för mig och tagit hand om mig och min familj i väntan på en ny möjlighet. Nu måste jag med magsår och huvudvärk verkligen jaga därute... Och tidspressen gör att det känns närmast panikartat.
Jag är lite trasig nu, men jag har mina fina vänner, min familj och mig själv. Snart är jag tillbaka igen..
Tack för att du lyssnade och för att du finns!
Kärlek
Uppochner vänt liv och cykelturer
Vad kommer att hända? Det är det ju så klart ingen som vet i dagsläget. Framtiden får utvisa det.
Igår var jag ute på min PW runda. Skönt att gå med musiken i öronen och tankarna som helt ostrukturerat fladdrar omkring. Kände efter någon kilometer att jag hade en bil snett bakom mig. Jag gick åt sidan för att lämna plats, men den åkte inte förbi. Tog ur ena luren och tittade bakåt. Det var svärfar som åkt och letat rätt på mig (vilken jävla tur att jag inte vände mig om och vräkte ut mig de väl valda orden jag fick i huvudet när jag insåg att jag var förföljd).
Han sa iaf att jag kunde gå förbi "farmor" hans mamma och hämta hennes cykel om jag ville ha den. Ååå, jag som inte har en riktig cykel och har inte haft en på många många år. Så i slutet på min runda gjorde jag en avstickare till Kerstin och fick mig en cykel. Väldigt fin välbevarad cykel från sjuttiotalet skulle jag tro. Inlämnad på cykelaffären med jämna mellanrum för lite rundsmörjning och däckbyte (den behandlingen kommer den inte att få nu måste jag erkänna), jorå, ordning och reda liksom. Herrcykeln var av samma modell och hade fått samma omsorg i alla år, men den behövde vi inte. Hade sett jävligt dumt ut också om jag och Johan kommer och cyklar med likadana cyklar. Fattas bara träningsoverallen i samma modell och färg. Huuu, där är vi inte än..
Iallafall, när jag cyklade hem de sista kilometrarna så kände jag hur skönt det är att vara ute och cykla. Jobbigt, visst, men skönt. Jag kommer att dra med mig Emma många kvällar i sommar och bara cykla omkring. Till badstranden, lekparken och picknicken. Mysigt.
Tog en bild på min vy när jag gick upp i morse. Gulligt.
Sovmorgon
Jag var bara tvungen att få sova lite extra idag. Var helt död i morse.
I tisdags kväll var det styrelsemöte med Aikidoklubben. Jag har ju en sekreterarroll där. Och igårkväll var det alliansmöte. Vi har nämligen slagit ihop thaikwondon, ju-jutsun och vår klubb och kallar det alliansen. I början var det för att ha lite slagkraft mot kommunen i lokalfrågan. Det har visat sig vara en riktig framgångssaga. Nästa höst öppnar ett stort aktivitetshus på P10 området där Budoalliansen har en självklar plats. Då kan vi dra igång barnträningar och gemensamma läget osv. Finns massor med idéer och planer. Kul.
Det är tur att jag har lite annat att tänka på mitt i allt, men denna vecka när allt varit så färskt så har jag inte trängt tankarna åt sidan i mina andra uppdrag, och resultatet har blivit att jag varit en zombie. Men det blir bättre idag när jag fick sova 45 min extra.
Emma är som natt och dag när hon får sova till sju ist för sex. Går att hantera liksom :)
Sitter och äter frulle nu. Rysk yoghurt, cocosflingor, valnötter och skivad banan. Skulle gärna haft lite blåbär i men dom tog slut i söndags.
Kenny, "min" PT och inspiration har övertygat mig. Dom är inte bara fina, ger fin färg i yoghurten och goda. Dom är dessutom supernyttiga. Jag ska verkligen plocka alla i min väg i sommar. Det är dyrt att köpa. Sen har vi problemet med vår skog och alla jävla myror, men det tar vi en annan gång..
Ha en bra dag. Njut av solen, den är inte långvarig. Men snart kommer värmen fina du. Värmen och solen och ljuset. Då börjar jag leva igen!
Puss och kram!
Arbetsmarknaden
Hej fina du!
Hoppas att du har det bra. Jag har det skapligt, men det maler i huvudet och det tär på ork och tålamod. Framtiden känns oviss och jag vet inte vad jag ska eller vill göra.
Jag måste börja söka mig ut på arbetsmarknaden. Denna djungel! Huuu, jag är motiverad. Inte.
Det är knappt jag vet hur man söker upp annonserna. Jag har varit inne på monster, jobbrapido och arbetsförmedlingen. Men jag tycker att det är svårt. Jag vet inte vad jag ska söka på. Vissa jobbsiter kräver ju dessutom en manuell registrering som tar evigheter att göra. När sjutton ska man ha tid att göra sånt? Kvällar och helger. För då har man ju inte annat att göra liksom.
Nä, läget känns lite svajjigt nu minst sagt. Jag har inte lust med något och det är SÅ svårt att motivera sig att vakna och gå iväg till jobbet. Men jag gört. För jag tycker om mitt jobb. För att jag vill vara säker på att öka mina chanser att få ett arbete.
Nu ska jag gå in och prata lite med mina medarbetare som också sitter i en svajjigt läge. Jag försöker att peppa dom så gott jag kan. Dom har ju trots allt en större chans att få erbjudande från den nya leverantören att komma med över. Kanske inte alla men en del, så det gäller ju att vara ihärdig.
Chefer tar man sällan över, det finns chefer på sitt egna företag. Det är ingen raketforskning att leda en grupp. Man behöver inte kunna detaljarna om det praktiska som gruppen utför för att vara chef. Det kan till och med vara en fördel att inte kunna detaljerna fullt ut. Det är så lätt att man gräver ner sig i dom och lägger ner tid på fel saker.
Jag behöver byta arbetsplats eller till och med branch. Jag kan för mycket om alla detaljer där jag är idag inser jag nu.
Nu ska jag sätta på mig jackan och promenera ner till min grupp.
Ha en bra dag!
Verkligheten
Ja, då var helgen slut och den var magisk. Det var en kanonkväll i lördags och svenskarna gjorde bra ifrån sig. Globen lyfte nästan och framme vid ringen, där vi satt, där var det kändistätt vill jag lova. Vi satt liksom mitt i vimlet. Rolig upplevelse!
Idag är vi tillbaka till verkligheten. Vi har fått ett negativt besked på morgonen idag. AZ ämnar inte att skriva kontrakt med ISS igen, utan allt kommer att gå till Sodexo.
Lite snopet men inte överraskande eller chockerande.
Nu är det bara att ta tag i sin situation. Det som det är lite bekymmer är hur man ska få tiden att räcka till bara. Jag menar man jobbar ju heltid och har 1½ timmes resväg tur och retur, tre barn med olika behov, stort hus, katter och stor tomt. Bland annat. Sen har man en hälsa att ta hand om och så ska man försöka hinna med och lägga ett par timmar på kvällarna till att söka jobb också. Det är inte lätt att få till livspusslet alla gånger.
Jag åker hem nu, jag har varit här sen sex i morse. Trött och luften har liksom gått ur nu.
Hoppas du har det bra fina du!
Kram!
UFC helg
Hotell inatt, lite mys i vimlet ikväll förhoppningsvis, lite shopping i morgon och sen spänning och jippo ända in på natten.
Nu ska jag äta frulle (efter ett par timmar vaken) sen ska jag packa iordning och sen drar vi!
Ha det bra nu fina du!
Jag vann!!
Sen 1997 har jag vunnit.
Jag och pappa har haft så länge jag kan minnas en tävling om vem som ser sädesärlan först på våren.
Jag vinner och varje år och säger jag det högt, oavsett var jag befinner mig när jag först ser den.
Ser du, det är herr och fru sädesärla
Och pappa, han ler, stryker mig över håret och tittar på mig med sina speciella och glittrande ögon. Det vet jag att han gör.
Dom där ögonen som det finns så mycket liv i, men som samtidigt är så djupa och fulla med sorg.
Min pappa hade en speciell hand om djur. Han kom överens med alla. Dom hade en telepatisk relation. Han var inte rädd för några djur och det var inga som var rädd för honom. Jag kan än idag verkligen sörja pappa. Jag vänjer mig aldrig. Det är så ofta som jag vill att han ska vara nära mig. Jag vill att han ska träffa mina barn. Det är bara Stephanie han hann träffa. Minns att han var så stolt. Han skulle älska de andra barnen också, och mina katter... Han skulle älska Strängnäs tror jag. sextiotvå år skulle han vara i år. Farbrorn.
Jag och pappa hälsar härmed våren välkommen!
Kram på dig!
Väntans tider!
Jag sitter och äter min frulle. Idag består den av Rysk yoghurt, lite cocosflingor, valnötter och en skivad banan. Den ryska yoghurten är fet, krämig och supergod. Inget för den som är ute efter Low Fat. Men jag står mig länge på den. Tyvärr är den så pass dyr att jag inte kan äta den varje dag, men ett par dagar i veckan kan jag nog unna mig ;)
I förrgår gick jag ner i gymmet och intervalltränade på crosstrainern. Jag körde fem minutersintervaller. Först med ganska tungt motstånd, då gick det inte så fort, men jag tog i med benen, magen och ryggen. Därefter halverade jag motståndet och typ "sprang" fem minuter. Svettades som en gris efter 35 minuter. Sen fick magen en liten omgång. Måste ta mig mer tid till stretching. För mig är det vikltigt att vara mjuk i lederna. Det känns skönt. Dessutom är det lättare när man dansar balett, även om det går bra om man är mindre mjuk i lederna ( i den kategorin människor är jag vill jag tillägga).
Igår ville familjen ha fläskpannkaka. Så jag gjorde en tjock rackare med ett kilo fläsk i. Jag själv åt inte det till middag. Jag hade dagen innan gjort tomatsoppa, så den tog jag och tillsatte lite av fläsket och minimozzarella. Perfekt och kanongott. Jag tog en liten bit 3 x 3 cm stor bit pannkaka som jag toppade med rom och gräddfil. Mest för att smaka om det funkade. Men inget är godare än våfflor med rom, gräddfil och rödlök ändå. En stor kall öl, eller ännu bättre, ett glas iskallt vitt vin till en den varm sommardag. Livet på en pinne!
Idag har jag lite ärenden av olika slag inne i fabriken. Så jag ska snart bege mig dit. Annars ska jag bara avsluta det som ska avslutas och dra igång det som ska dras igång. Sen är jag ledig i morrn!
Vi går i väntandes dagar här på jobbet. Vi ska få veta om vi vunnit upphandlingen hos AstraZeneca, som för tillfället är vår kund. Men vi för ett par veckor sedan skrivit på en förlängd uppsägningstid, som löper ut i slutet av Juni. Nu såg det ut som att vi skulle få besked innan påsk, men det sköts på framtiden och nu vet vi inte när vi ska få veta.
Ganska påfrestande situation är det allt och alla går som på nålar. Så fort telefonen ringer så hoppas man att det är ett positivt besked.
Så det här med att boka semester är vanskligt just nu. Om vi får fortsatt förtroende så har vi en jäkla massa jobb framför oss under en ganska lång tid. Om vi inte får fortsätta, ja då kan jag ju få en jättelång semester ganska snart.
Jag vet också att jag kommer att bli tvungen att byta kontor snart alldeles oavsett. Ganska snart. Jag ska flytta från Gärtuna där jag har varit sen jag började på AZ 1998 till Snäckviken. Jag ska fortfarande ansvara för det jag har här ute på Gärtuna, vilket kommer att medföra en massa åkande emellan, men det gör inget. Jag är inte rädd för förändringar på så sätt. Jag tycker ofta att det är uppfräschande. Vi kommer att få bra lokaler i Snäckviken, den stora frågan kommer att vara parkeringsmöjligheten. Men det löser sig alla gånger.
Jaha, nu ska jag sannerligen inte tråka ut dig med mitt blablabla mer. Har inte du annat att göra ;)
Ha det gott nu fina du. Du är betydelsefull!
Kramaromhårt!
Byta lakan idag kanske..?
Varje morgon kl 06.00 väcker jag Johan och Emma genom att öppna sovrumsdörren och sjunga "godmorroooon". Jag låter dörren stå öppen för att katterna ska kunna gå in och morgongosa upp sömntutorna. Det är ett gulligt inslag i vanliga fall.
I morse sprang Kasper direkt utifrån upp i sängen. Inte så gulligt. Jäkla skitgris!
Jahopp..
Emma kom hem en dag tidigare än beräknat, alltså igår.
Jag utökade min runda igår eftersom den inte riktigt var en mil. Den blev inte riktigt en mil nu heller, så jag får fundera ut hur jag ska utöka lite till. Tror jag vet hur jag ska gå. Rundan var på 9,65 km och tog ca 01,30 tim. Bra tempo, fotnedsättning och bra pump i benen. Så jäkla skönt!
Idag har jag hållit på i trädgården. Jag har bland annat haft ner en skitstor jasminebuske. Det var av en sort som inte doftar, så jag tyckte att den bara stod och tog plats och växte in på grannarnas infart. Bort med skiten. Snart så hyr vi en liten grävmaskin som ska få plöja allt intill muren, så gör jag gräsmatta hela vägen istället. Det är lättare att hålla fint för en heltidsarbetande tre barns mor. Jag behöver inga rabatter, buskar som kräver underhåll eller fina plantor. Så topdessade vi gräsmattan också, i hopp om att den blir finare och får mindre maskrosor och tistlar.
På framsidan vill jag ha gräs i så stor utsträckning det går, och på baksidan är det lite mer naturtomt. Där kan jag och barnen plocka smultron i höggräset och blommorna växer fritt. Lite av båda världar, som jag vill ha det!
Grillade hamburgare och åt ute som avbrott, sen var det bara att fortsätta igen. Jag klippte ner hela busken i mindre bitar och sorterade riset för sig och de grövre stammarna för sig. Lättare att ta med sig när det är dags att åka med allt till tippen. Mycket hårt arbete och frisk luft!
Jahopp, då var det tre arbetsdagar innan nästa ledighet då. Kör hårt!
Hoppas du haft en skön ledighet fina du!
Kram
Glad påsk!
Långfredag och ledig = skönt!
Slutade lite tidigare igår och åkte hem. Emma hade en kompis här som gick påskkärring och delade ut påskkort som Emma suttit och pulat med de sista två månaderna.
Sen kom farfar och hämtade henne. Dom skulle åka till Jakobsberg och spedera påsken på museer och cirkus.
Jag drog ut och sprang och gick. Jobbigt som attan men skönt efter. Synd att det är så jävla kämpigt att springa när det är så skönt efteråt.
Men det är bara att kämpa på!
Barnen fick sina påskägg igår också. Eftersom Emma skulle åka så gav vi dom redan igår. I Emmas låg det förutom lite godis ett silverhalsband med en söt fjäril, i Williams låg en korthållare i aluminium (så han inte sitter sönder sitt kort igen) och Stephanies ägg fylldes av en ny mobilladdare. Sen kom både farmor och farfar upp med både godis och pengar till alla barnen. Jag jag fick en fin påskgrupp som pryder köket.
Annars spenderades kvällen igår med en film, the warriors. Godkänd. Lite Rocky i ny tappning kändes det som.
Idag har vi bara varit i Tuna Park. William har köpt en tröja och Johan tittade på jeans. Vi kom fram till att vi lämnar in hans typ åtta par dyra märkesjeans på lagning istället. Hans jeans går sönder på insidan av låren efter ett par månader. Jämt. Då känns det inte så roligt att kasta ut 1300 på ett par nya som håller så kort tid. Så jag får ta med mig alla och fixa dom hos skräddare för den summan istället. Då får han många "nya" för samma pris.
Eventuellt drar jag på mig träningskläderna och sticker ut på PW senare. Vill lägga mig i ett varmt bad också. Känns så lyxigt när man inte har barn hemma som kräver en massa uppmärksamhet. Jag kan göra vad jag vill och när jag vill liksom.
I morgon ska vi åka till Trosa och äta påskmiddag. Hämtar upp syster vid jobbet och bror hemma innan vi åker vidare. Vi blir bjudna på fårfiol och potatisgratäng och jag har lovat att ta med efterrätten. Det blir blåbärsglass med whiskey och kardemumacrumble på toppen. Gott!
Nu ser jag fram emot nästa helg när det är UFC från fredag eftermiddag till lördag natt (typ). Jag har tagit ledigt på fredagen och vi drar upp för invägning osv. Sover kvar i sthlm, sen är det stora eventet på lördag kväll, men en massa jippon innan över hela sthlm.
Kanske hinner jag shoppa lite också. Vill ha ett par ljusrosa jeans.
Glad påsk på dig fina du!
Utgång och Aprilskämt
Godmorgon!
I lördags blev det lite antiklimax, men det löste sig så småningom. Jag tog bilen till Tälje och och vän där. Därifrån blev vi hämtade av en annan kompis. Tillsammans skulle vi dra in till sthlm. Var det tänkt.
Vi bubblade, drack cola och åt chips, dansade och skrattade. Tiden gick och efter ett tag så skulle vi börja fundera på att röra oss uppåt.
Vi skulle hämta upp en tjej till på vägen upp, hon skulle bidra med en GPS så vi kunde hålla koll på var vi skulle och var vi skulle parkera.
Tjejen ringde och avbokade. Vi orkade inte kolla hur man skulle åka och krångla med parkeringar, så det slutade med att vi hamnade på Berget. Not so good. Men lite människor som jag inte sett på länge fick jag ändå hälsa på och kramas på. Dansa och skratta gjorde vi, sen åkte vi hem.
Jag hade ju bilen så jag gasade hem och klev innanför dörren vid halv tre. Då var Emma och Johan vakna och låg och småpratade.
Emma hade varit uppe på toaletten och varit dålig strax innan jag kom. Min väns son hade varit magsjuk hela natten mot lördagen.
Jag får panik av magsjuka.
Igår var det så stallet. Kanske för sista gången. Hon är rädd och vill inte rida. Men hon vill inte sluta rida heller. Vi får se hur det blir.
Annars lunkade söndagen på. Vi var och handlade och så. Jag började med maten som blev inkokt lax med potatis och kall romsås.
När allt var klart utom potatisen så knöt jag på mig skorna. Jag var peppad att ta min långa runda i ett ohyggligt tempo!
Satt på huk och knöt. Då ringde det på dörren. Det var L som skulle gå ut med hunden. Hon skulle följa med på början av min runda. Ner till vattnet, sen skulle hon vika av och jag fortsätta.
Vi gick och pratade och hon sa att hon hade haft besök på lördagen av en familj med en liten pojke som blev magsjuk under kvällen *urk igen*.
När vi kom ner till vattnet kände jag att jag började må illa. Efter ett tag sa jag att jag måste nog gå hem, för jag mådde riktigt pyton.
Väl hemma så kallsvettades jag och mådde jätteilla. Helt övertygad om att jag skulle bli magsjuk så hällde jag upp ett extra stor skvätt av min husmorskur som jag börjat dricka varje kväll (återkommer med den senare). Drog benen efter mig ett tag och sen ner i badkaret.
Idag är panik illamåendet borta och magen känns bra. Lena däremot blev magsjuk på kvällen.
1:a April skämt. Detta djävulens påfund.
Stephanie är mästare i grenen.
Sms från:
Stephanie på söndagsmorgen: Hej mamma, hade du det roligt igår?
Jag: Tack, det var kul, men planerna blev ändrade och jag hade bilen med mig upp. Fick träffa C dock :) Själv då?
Stephanie: Vi var på ett jättestort ställe i Eskil och det var jättekul. Men jag mår inte så bra idag för jag vaknade med ett stort sugmärke på halsen.
Jag: Eeeeeh, sugmärke? Vem har gjort?
Stephanie: Det är just det jag inte vet. Och jag vet inte hur jag ska ta det med Oliver heller.
Jag: Ja, du får väl fundera hur du skulle vilja att Oliver tar en sån sak med dig om det var omvänt, så får du väl fundera ut hur du ska ta det.
Stephanie: Vi kan prata med när jag kommer hem.
Sen stack jag och Johan och handlade. Vi pratade om saken och jag kände hur ångesten ökade. Stephanie ska vara hemme i en vecka nu, och ska hon vara ledsen och bråka med Oliver fram och tillbaka.. Usch vilket drömläge och drömvecka vi hade att se fram emot.
Dessutom kunde jag inte låta bli att tänka på hur mycket man är tvungen att dricka för att få en sån black out.
När vi kommer hem står Oliver bil där. Ångesten ökar. Kommer in och ser Stephanie med en stor jävla halsduk om halsen. Ååååå, denna ångest. Liksom hur ska hon göra med en stor halsduk i en vecka?
Stephanie kommer ut i köket och virar av sig halsduken. Jag försöker lite smidigt titta på hennes hals med samma tveksamhet som om det var ett stort öppet sår där. Såg inget. Tittar upp på henne och hon ler och säger "April, april".
Kramar henne ite panikartat och påtalar hur jävla lättad jag är för att det var ett skämt. Jag hade redan målat upp värsta scenariot.
Förra året skrev hon att hon varit och fått stelkrampssprutan för att hon blivit biten av skolan Fågelspindel Ulla!!! Dumma söta charmiga unge!!
Är du vaken fortfarande? Jag ska inte tråka ut dig mer nu. Jag har faktiskt viktigare saker att göra än att sitta här och knappra inlägg.
Jag ska jobba ikväll med ett Blad till alla medarbetare. Min kollega från Mölndal kommer upp i dagarna två, då passar vi på, annars måste jag åka ner till honom igen. Det är ingen fara, men går det att undvika så är det ju skönt så klart. Så vi sätter väl oss i hotellets lobby och äter och jobbar samtidigt kan jag tänka.
Sen hem och lägga sig, för i morgon är det månadsmöte hela dagen. Men Mölndalsgänget.
Ha re gott fina du!
