The final countdown

Eller ja, nästan iaf. Men snart är den här veckan som jag varit så orolig för över.
Jag har jobbat i ur och skur. Suttit i trafiken och trängts med nötter, servat ligan med mat varje dag, ringt och kollat läget i tid och otid, varit till hands, stöttat, utvärderat och kritiserat, gett backjobb och berömt.
Uppepå det här har jag varit back up för min chef och min kollega, och det i sig har inneburit en del flängande i sig.
Men snart är det över. Jag ska sätta mig och göra iordning underlaget till faktureringen så jag är klar med det. Efterkalkyleringar och noteringar osv är redan klart (jag vet, jag är effektiv som fan).

Men vad trött jag var i morse. Jag ville inte gå upp när klockan ringde så jag vände mig om och mosa in mig i Johans rygg. Låg och slumrade så ett tag innan jag tog mig i kragen och klev upp. Kasta upp håret på huvudet och på med pyamasbrallorna och ett linne. Satte på kaffe och startade datorn. Jag jobbade hemma en timme ungefär, sen åkte jag in till kontoret. Men det var en skön start på dagen.

Nu på eftermiddagen ska jag hämta upp materialet som är kvar i Årsta och tar med mig två personer som ändå bor i Södertälje och släpper av dom på vägen någonstans nära en busshållsplats. Sen får jag lasta av en del på jobbet, byta bil och sen.... äntligen kan jag lägga denna vecka bakom mig.
Johan har redan slutat ringde han och sa vid lunch, så han har redan hämtat Emma hos farfar. Nu har han tre veckors semester och jag har en, jobba en och sen en semestervecka till. Ja, ja. Det är långt ifrån synd om mig, jag vet. Och det känns inte så heller. Det har gått bra tycker jag. Det som är synd är att känslan att sommaren är över har infunnit sig redan. jag var inte klar med sommaren och jag vill att det kommer tillbaka. Punkt.

Nu ska jag göra det sista här för att ta en sista resa för denna omgång till årsta.

Ciao så länge!

Kommentarer

Skicka ditt meddelande här:

Ditt namn:
Spara uppgifter?

Din E-postadress: (publiceras ej)

Din bloggadress:

Ditt meddelande:

Trackback
RSS 2.0