hästbett
jag har lugnat ner mig lite nu. men jag tycker att det är förjävligt rent ut sagt. att man har aggresiva hästar bland småbarn utan att informera om det. herregud. tänk om det här bettet hade tagit i ansiktet!
så här gick det till. jag var på stallet som vanligt i söndags. emma hade fått winnie igen. en kul häst att rida på. winnie hade bitit johan i benet veckan innan, men det var ju inget jag tänkte på. eftersom stallet är rörigt i sin struktur så krävs det ett ganska stort engagemang av föräldrarna om det ska fungera. så jag hjälpte emma lite.
väl i ridhuset skulle jag spänna sadeljorden. emma höll i winnie så länge. PANG! på en hundradels sekund så hade häst eländet bitit emma i magen. jag förstod inte vad som hände, jag trodde att hästen viftat till med huvudet och att den krockat med emma, som började gråta och såg vettskrämd ut. när hon tog sig för magen och jag såg paniken i hennes ögon så förstod jag att hon blivit biten.
vikarien kom och sa "ja, oj då. vi brukar hjälpa till med att sadla winnie just för att hon är bitig". jaha, det var ju lite sent att informera om jag kan tycka!
i allafall. när allt var slut och vi skulle gå såg jag den ordinarie fröken sitta på kontoret. jag bad emma gå och visa henne vad som hade hänt.
hon slog händerna om kinderna och utropade "oh nej!". vi pratde lite om händelsen sen säger hon "ja jag brukar sadla winnie själv och jag brukar se till att inget barn ens är i närheten då". återigen jävligt sent påtänkt att informera om det när olyckan redan är skedd..
dagen passerade och jag tänkte på vad som hänt. blev mer och mer förbannad. på kvällen satte jag mig och skrev ett lååååångt mail till ridskolan och alla brister jag ser där och att jag från dag ett känner mig osäker på att lämna emma själv där. när jag sen stod och borstade tänderna och skulle gå och lägga mig så fick jag en sväng av dåligt samvete, varpå jag tassad ner och skulle ta tillbaka mailet.
det funkade inte, så på morgonen fick jag ett svar. nu efteråt så var det ju bra att hon hade hunnit öppna mailet, annars kanske jag inte hade skickat något alls. stackars min lilla emma. så ont och så rädd hon blev. men inte vill hon byta ridskola för det..
ja ja. nu ska jag släppa det för ett par dagar och bara pussa på henne så fort jag ser henne :)
sitter annars här och förbereder mötet som jag ska skriva protokollet på senare. man har týdligen blivit lite av en sekreterare här. min chef tycker jag är såå bra på att fixa med protokoll. så bra att jag alltid får skriva. på alla möten. är det vad man lyckats åstakomma under mina elva år som chef? att bli bra på att protokollföra? hahaha, det är ju bra jobbat, eller hur?
nä nu är det dags att sätta fart!
ha yttligare en underbar höstdag fina du och tackar för att jag får låna dig i terapisyfte ibland :)
kärlek!
